Dualismen

yin_yang

Allting är två. På gott och på ont.
Det hade kunnat vara enbart gott!
I universum förhärskar två urkrafter. I kinesisk filosofi kallas de Yin och Yang. I kristendomen (och troligen längre tillbaka) kallas de Alfa och Omega. Alfa är den expanderande kraften, Omega är den sammandragande. Det råder en perfekt balans mellan de två, och hade den inte varit perfekt så vore vi rökta allihop.

Vi lever mitt i en explosion. Big Bang, som expanderar universum. Utan Omegakraften skulle bara allting vräkas iväg utåt i ett kaos, men Big Bang smäller städat. Omega agerar som gravitationen, vilken gör att planeter kretsar runt solar på ett ordnat vis. Det är fantastiskt. Vi sitter här mitt i smällen och äter gåslever.

På en mera jordnära nivå genomsyras allting av en grundläggande tvåsamhet, eller polaritet, dualism. Som t ex man och kvinna. Här råder inget motsatsförhållande mellan de två polariteterna utan de kompletterar och förstärker varandra. I vart fall vet vi att det är meningen.
Det hade kunnat vara enbart gott med dualismen, då Gud är två, och om allt vore i balans också på jorden.

Alfa är porten mot andedimensionen, vårt ursprung. Här är I AM. Självet. Identiteten.
Omega verkar i den materiella världen, formens värld av objekt. Vår jordiska, fysiska tillvaro.
Allt som kommer in i formens värld är genast utsatt för Omegas sammandragande kraft. Den verkar nedbrytande. Berg vittrar, kroppar åldras, Babels Torn rasar…ingenting består i formens värld. Åtminstone inte som det är nu.

Det verkar som att Alfa och Omega (Yin och Yang) hela tiden är med överallt. På makronivå såväl som på mikronivå. Om vi är i full harmoni inom oss själva, vilket är meningen, råder balans mellan Alfa och Omega inom oss. Vi har en orubblig uppfattning om vår sanna identitet, eller Självet som det även kallas, och då faller allting annat på plats. Vi upplever frid och stillhet inombords. Alfa är positiv energi, identitet, kärlek. Och driften att expandera, utvecklas, BLI MERA. Omega ger oss den perfekta manifestationen här på jorden, näring och överflöd som genererar sig självt, ur ett generöst ymnighetshorn. Livet borde kunna vara så här. Eller hur?

Våra liv utspelar sig alltså i denna grundläggande dualism: Den andliga rymden och den materiella. Våra tankar och känslor emanerar ur den andliga rymden (ur vår identitet), och de kan manifesteras i något vi skapar i den materiella.

Den andliga rymden ligger högre i frekvens än den materiella. All manifestation i formens värld, den materiella världen, innebär en nedväxling  i frekvens. All materia är kommen ur en idé ur den högfrekventa rymden. Detta har också bevisats inom kvantfysiken, där subatomära partiklar förefaller dyka upp ur tomma intet beroende på om observatören tänker på att de ska göra det.

Tanken är skapande. Det går inte att ”bevisa att Gud existerar”. Vad som däremot går att bevisa är att allt är skapat.
All materia och energi (det är samma sak) i universum, kommer ur den högre rymden. Dvs Alfa. Alfa är medvetande.

Denna positiva polaritet jag nämner här, utgörande av den andliga resp materiella rymden, nödvändiggör existensen av ett självmedvetande.
Om vi däremot anammar ett strikt materialistiskt synsätt (förnekar den andliga sfären), och bestämmer att det är SANT, så skulle vi inte längre kunna ha ett självmedvetande.
Vi skulle degradera oss till stimulus-respons-varelser (också här sker en nedväxling i frekvens!) i den materiella världen, och inte längre ha en aning om vilka vi är, utöver de namn vi bär, och våra yrken.

Det här ville jag belysa i förra inlägget, Virtuell Identitet. Experimentet är att se (återskapa) problemet i en yttre modell, vilket gör det möjligt att lättare se det, att transcendera situationen.Vilket betyder att växla upp i frekvens (för det går också!), så att man ser det här hos sig själv. Höja medvetandet, helt enkelt, se bortom.

Vad som är problemet är alltså att vi i vår värld mer eller mindre har glömt, eller förnekar, existensen av den andliga sfären, Alfa. Då är Alfa och Omega inte längre i balans. Det blir för mycket av Omega!

Det betyder emellertid inte att Alfa är borta. Som universums grundläggande princip finns den alltjämt kvar även om vi förnekar det. Vad som sker är att den finns kvar – men vi upplever den i förvrängd form. Därmed förvrängs också Omega.

yinjang

När vi tappade kontakten med vår Sanna identitet uppstod rädsla. Nu är det rädsla som perverterar Alfa och Omega.
Vi bär ett undermedvetet minne kvar inom oss av vår identitet. Vi vet på något vis hur det ska vara. Men vi har lämnat Livets naturliga harmoni där polerna kompletterar varandra. För vi är rädda. Vi har en identitskris.

Nu uppstår det beryktade EGOT, vars väsen är identitetskris. Därför vill det identifiera sig med något som känns säkert.
Alfa och Omega kompletterar inte längre varandra. De är nu separerade, t o m i konflikt med varandra!

Nu har vi lagt grunden för vad som kallas det dualistiska medvetandetillståndet. Och vad de flesta menar (i andliga sammanhang) när det talas om dualism.

På en elementär nivå kan man säga att egot kan identifiera sig antigen med Alfa eller med Omega (de förvrängda formerna av dessa), och missar helt samspelet mellan de två.
Hurdana är dessa förvrängda former?
Alfa, den expanderande kraften, blir nu erövringslusta, lusten att kontrollera andra, utöva makt.
Omega, som är den sammandragande kraften , blir till ignorans, förnekande av ansvar och driften att gömma sig i sin egen lilla privata kokong. Försvara det som är MITT.
Tänk på det här ett tag.
Här är egots hjärta.
Det här är inte du. Men egot är en icke-reell rädslostyrd entitet som kan styra hela ditt liv. Du behöver bara bli medveten om det hos dig själv, så kommer det att försvinna.

Rädsla finns egentligen inte, men blir väldigt verklig när man inte vågar se den…

Du har ditt medvetna jag som är skilt från egot. Men det kan också identifiera sig med saker. T ex egot. Ofta gör det också det. I mer eller mindre grad. Och det är möjligen här du är nu? Du kan välja, om du ska följa egot, eller något högre, bättre.

Hur fungerar nu dualismen?
Jo, ser du: Egot kan nu bara se negativa polariteter, motsatsförhållanden som står i konflikt med eller utesluter varandra. Det är rätt mot fel, ont mot gott, högerpolitik mot vänsterpolitik, Gud mot djävulen, bra mot dåligt…etc, etc.
Och ju mera rädsla som finns med, ju mera benägna är vi att pendla mellan två extrempoler.
En kompis till mig meddelade att han skulle rösta på Sverigedemokraterna efter att han läst i tidningen om ett gäng invandrare som sparkat ner en äldre tant. Löser detta problemet? Blind var han för de andra problem som skulle uppstå (troligen långt värre), om Sverigedemokraterna fick makten.

Dualismen gör att vi ser inte längre kan se vad som är sant, rätt eller fel. Det är bara något i förhållande till dess motpol. Varje åsikt som framförs skapar automatiskt en motsatt åsikt. Varje reaktion framkallar en motreaktion.

Filosofen Hegel utarbetade något som belyser detta bra, det kallas den hegelska dialektiken: En tes skapar sin antites. Detta leder till en syntes (resultatet av konflikten mellan tesen och antitesen). Sedan blir denna syntes till en ny tes, till viken det skapas en antites….etc, etc. Det pågår hur länge som helst, i det oändliga.
Det finns ingen sanning! Det finns bara två läger som vart och ett är absolut övertygat om att de sitter på sanningen.

Dualismen gör att vi inte kan se helhet, sammanhang! Vi ser företeelser som väsensskilda från varandra och missar gemensamma nämnare. Vi tror t ex det finns något ”ont” som vi måste bekämpa. Det onda är DOM, VI är de som är schysta!
Låt oss då göra revolution, säger vi. Störta förtryckarregimen! Vi gör detta och kort därefter har vi ett nytt förtrtyck, oftast värre än det som var. Därför att det är egot som är förtrycket! Inte något eller någon där ute.

Det är farligt när allt är relativt. Men jag har nu antytt att det finns något absolut.
Och det gör det. Vi kommer aldrig fram till något genom att kasta oss in i dualistiska konflikter! För vi vet inte vad som är rätt och fel till slut. Vi har inget fotfäste.

I stället för att välja den sidan eller den, försök se en medelväg. Den vägen är inte en kompromiss mellan sidorna. Utan en väg du ser när du transcenderar upp ur det dualistiska medvetandetillståndet. Jag säger inte att det här är lätt. Likväl, har du en gång bara fått korn på att det skulle kunna existera ett uppvaknande ur den här drömmen, kan inget stoppa dig. Något inombords kräver sanning.

Men vad är då icke-dualitet? Non-duality som det populärt kallas? Det här med odelad enhet… nu är det ju alltid två, säger du..?
Balansen!
Det är som en åtta, ”8”. Den övre slingan i åttan löper genom den andliga sfären. Den nedre genom den materiella här på jorden.
I skärningspunkten, åttans centrum, har du balansen! Här har du det odelade Självet, The Sacred Now…!
Det är balansen vi är ute efter!

När vi lever i balans förstärker Alfa Omega, och Omega förstärker Alfa. Och allt som manifesteras i formens värld från och med nu, är kanske inte som alltid förr, underkastat Omegakraftens nedbrytning?
För nu är formen perfekt. Nu är frekvensen högre i formens värld. Det som skapas nu är permanent. Förändras aldrig. Vi har Stillhet. Livet på jorden är paradiset.

untitled

Annonser

15 thoughts on “Dualismen

  1. Björn Clausen skriver:

    Yes!
    Du rapar inte upp någon färdigpacketerad kosmologi. Du kavlar upp ärmarna och ger dig f..n på att du skall greja detta för egen maskin. Eller?
    Det var ialla fall mitt intryck. Och jag känner ofta på samma sätt. Det är nästan läskigt hur lätt man köper något som låter bra utan att egentligen fatta. Man trycker ner sina tvivel och hoppar lätt och smidigt över luckorna i resonemangen. Man bryr sig inte om att bitarna inte passar ihop med befintliga bitar. Men du gör som jag ofta gör. Lägger pusslet från början. Försöker inte klämma dit nåt som inte passar.

    Nu till det som intresserar mig mest. Du pratar nu om det medvetna jaget som kan välja mellan att identifiera sig med egot eller med något ”högre”. Såhär skrev du – ”Du kan välja, om du ska följa egot, eller något högre, bättre”
    Bra tycker jag!! Jag är med. Det är det här som du kallar det medvetna jaget jag ser att allt kretsar kring. Det medvetna jaget är inte vår sanna identitet … är du med? … men det är vad vi har att jobba med i den här kroppen. Det medvetna jaget är dualistiskt … är du med? … men kan välja att identifiera sig med det icke-dualistiska. Det är just det här valet jag ser att allt handlar om. Skall vi tänka på vad t.ex. min kollega tycker om min insats på jobbet eller skall vi tänka på vad som är sant i meningen – oförändrat, alltid här, essensen av min existens, evigt, odelat, bortom tankar, bortom tid … o.s.v.
    Det är vad Vedanta kallar Urskiljning! Att urskilja det sanna från det falska. Självet från icke-självet. Det Absoluta från det Relativa.
    Vem ägnar sig åt Urskilning, en del av det jag kallar Vichara. Vem gör Vichara? Det är inte Självet! Det har jag kommit fram till och fått bekräftat inom Vedanta. För Självet är odelat, icke-dualistiskt. Det är det du kallar det medvetna jaget. Så ser jag det. Har jag rört till det? Har jag förstått dig rätt, eller menar du något annat och högre med det medvetna jaget?
    Du jobbar med en intressant definition av Självet. Bilden av åttan är intressant. Men jag behöver fler ord på det för att kunna ta till mig det. Jag är säker på att det fungerar bra som ett prisma för dina tankar kring detta.

    Jag saknar lite det radikalt icke-dualistiska i talet om Självet. Balans t.ex. är en väldigt fin bild. Balans ligger väldigt nära icke-dualismen – men står i motsats till o-balans. Det icke-dualistiska Självet är bortom motsatser. Men som jag säger, balans ligger väldigt nära. Om man säger så här – utan balans har man (som det medvetna jaget) inte en chans att närma sig Självet. Balans är vad Vedanta kallar för ett Sattviskt sinne. Balans är Sattva som är frånvaro av Rajas och Tamas. Mer om detta finns att läsa här:
    http://www.shiningworld.com/Home%20Page%20Links/The%20Ropes%20Part%201.html
    Med få ord skulle man kanske kunna kalla Rajas och Tamas för den maniska resp. den depressiva kraften.
    Inom Vedanta säger man att ett Sattviskt sinne (balanserat) är grundförutsättningen för att kunna börja utforska det Absoluta Självet. Det är mitt synsätt och därför får jag inte riktigt ihop det med att Självet i själva verket skulle vara Sattva Balans. Men bry dig inte om det. Jag vill inte störa din process här. Men ibland kan sådana där små frågor få något att klarna. Så har dina kommentarer på min blogg ofta fungerat!
    Enligt Swartz tror många att Sattva är målet, att det är själva Upplysningen. Men eftersom Sattva är något som kommer och går kan det inte vara det som alltid finns här oförändrat, evigt och orört. Är det med? Balansen kommer och balansen går. Nu kanske du inte menade så? Hoppas denna synpunkt ger något!
    Det gav mig mycket att läsa detta! Framför allt gav det mig vissheten om att jag inte är ensam om att bojkotta färdiga kosmologier. Man måste klura ut dom här sakerna själv. Om man sedan hittar något som stämmer så hisnande bra med det man själv varit inne på så är det jackpot. Så är det för mig med Vedanta.
    Jag vill inte gå så långt som att säga att jag köper Vedanta rubb och stubb. Det finns en hel del runtikring grejer jag inte köper. Men det spelar ingen roll. För själva grunden är så klockren för mig.
    Hur är det för dig med Kim? Kan du inte köpa det mesta i hans ”koncept”? Jag har inte sån koll på det men det låter INTE som att du huvudsakligen bygger detta på Kim Michaels. Det låter som att du försöker sätta ihop det du tycker funkar bäst för dig från olika källor. Är det så? Jag tycker om att veta vilka källorna är. Det är det enda jag saknar i detta eminenta inlägg!

  2. Perra J skriver:

    Hej Björn!
    Tack för denna långa, vässade och klarsynta kommentar i gammal god Björnklass 🙂

    Det kan vara lämpligt att börja med det du påpekar sist, källorna! Ursäkta att jag förbisett att vara tydligare här…
    Well, det här är faktiskt mest Kim Michaels, till 90% kanske! Men självklart lite eget klurande oxå.
    (Härledningen av dualismen till Alfa/Omega är min egen idé.)

    Men jag kan inte se varför inte någon annan än Kim skulle kunna inspirera till detta. Medan jag skrev kom jag att tänka på de möjliga parallellerna mellan Swartz’ Rajas och det perveterade Alfa jag beskriver, och dito mellan Tamas – det perverterade Omega. Vad säger du om det?
    Sedan såg jag en annan grej, se på Swartz’ figur här:
    http://www.shiningworld.com/Home%20Page%20Links/How%20to%20Realize%20the%20Self%20Discrimination.html

    Den är ganska bra faktiskt! Det medvetna jaget är inte Självet – överens!
    Men det är en avlägsen utpost från Självet, och som är skilt från egot.
    I bilden ser man en stor symbol ”Self awareness” högst upp. Men samma symbol fast mindre (Sattva?) återkommer på en lägre nivå, mitt emellan Mind, Ego och Intellect. I min värld kan detta lilla (jordiska) självmedvetande välja mellan dessa. Och det kan liksom egot identifiera sig med objekt. Och i synnerhet med egot.

    Sedan vet jag inte hur Swartz’ gör, (eller om det är du som gör det?). Jag tror han buntar ihop kopplingen ‘medvetet jag’-ego och kallar alltihopa för ego. Och då får egot ”bra” egenskaper! Då kan vi röra till det i onödan. Jag föredrar här Kim Michaels skarpare åtskillnad mellan Jag och ego. Vi måste markera skillnaden mellan de här två. För den är väldigt stor.

    Jag tror faktiskt inte att det ‘medvetna jaget’, kan vi kalla det Sattva?, är dualistiskt heller! EGOT är dualistiskt!
    Sattva kan vara medvetet om dualismen. Och är man det kan man inte vara dualism.

    Balans betyder att det kan finnas obalans och därmed är det inte odelat?
    Dualism i alla fall?
    Vi har alltid vår fria vilja, och det betyder att vi också får mixxtra med balansen. Vi har faktiskt lyckats ta oss från ett tillstånd av ljuv odelad lycka till denna jämmerdal. Hur tusan gick det till? Vi valde det! Detta är det berömda Syndafallet. The Fall of Man.
    Jag tror emellertid att det ABSOLUTA ODELADE finns också, det är Gud själv, ovanför t o m Alfa och Omega. Dessa två är bara en aspekt av Gud. Men vi är här för att UPPLEVA. Lite äventyr. Nu vill vi dock ha lite odelad frid. Det kan vi få. Därmed inte sagt att vi kan vela till det igen! Är du med?

    Jag tror inte på att det är så ”schematiskt” att man kan säja att Självet är DÄR, och vänta sig att det ska uppföra sig på ett logiskt sätt. Jag tror mera på att det finns många, många steg och nivåer av Självet! Vi målar upp en grafisk bild och låser oss lätt vid denna. Detta är alltså så enorma saker att det knappt går att fatta.

    Vad är det som gör Vichara? Vet inte om det redan är besvarat. Men det är helt enkelt det som inte är egot. Den del av medvetandet (Alfa) som egot inte har koll över.
    (Jag sa nån gång tidigare att det i början är egot som kollar på egot, men jag tar tilbaka det)
    Det går aldrig att blockera all Alfa (Sattva) helt.
    Finns förrresten nåt motsvarande Alfa/Omega inom Vedanta? Det finns en helt oerhörd massa termer och namn här har jag sett. Ibland tycker jag det är onödigt detaljerat..
    The Ropes är dock väldigt bra!

    Tack återigen för bra kommentar!

  3. Björn Clausen skriver:

    Okej, tack för dina klargöranden!
    Perverterad alfa och omega kan absolut liknas vid Rajas och Tamas – i grova drag. Det tror jag också.
    Vi är alltså överens om att det medvetna jaget inte är egot och samtidigt inte Självet. Fantastiskt!! Det är ju själva kärnan. Den där bilden du länkar till från Shiningworld visar ju att ”the subtle body” består av intellektet (högst frekvens) följt av mind (känslorna) och egot. Swartz gallrar hårt och förenklar mycket. Jag fyller på lite med annan läsning. T.ex. finns något inom Vedanta som kallas för Jiva, ofta översatt med själen. Det finns massor av nivåer och stadier… som du säger. Jag ser risken att snöa in på detta. Men samtidigt har det öppnat upp mig från en sorts fundamentalistisk ”sekulär-andlig” attityd. Plötsligt har begrepp som t.ex. själen eller Gud (som en yttre manifestation) fallit på plats i det mer avskalade Zen-aktiga sekulär-andliga förhållningssättet. …

    På ett sätt är allting utposter av Självet på samma sätt som alla vågor är utposter av vatten. Från Självets perspektiv finns ingen skillnad mellan någonting – på samma sätt som vågorna inte kan skilja sig åt från vattnets perpsektiv. Alla vågor är VÅTA.
    Utifrån detta skulle man kunna säga att också egot är ”vått” men att det är en våg modell Tsunami kanske….

    Det där med Symbolen för Självet som återkommer i mindre form i ”the subtle body” är Aum-symbolen. Läs detta
    http://en.wikipedia.org/wiki/Aum
    Läs speciellt om vad symbolen betyder inom Advaita längre ner på sidan.
    Det är den ultimata symbolen för att allt är ETT och förekommer även inom Jainism coh Buddhism.
    Troligen är Aum placerad i sinnet för att visa att intellekt, känslor och ego är ETT. Jag tror att symbolen vill påminna oss om hur allting ser ut ifrån det icke-dualistiska Självet. Självet som har allt inom sig SOM sig. Jag tror Swartz placerat Aum där som en påminnelse.

    Ja, jag tror också att själen isåfall är Sattvisk. Du har nog rätt där. Men något kan vara medveten om den sattviska lyckan också. Sattva är ett tillstånd som kommer och går i sinnet. Men något finns alltid där … Självet.

    Samtidigt säger han att det är sinnet som är upplyst av Självet – allas sinnen är redan upplysta – men att det handlar om att förstå att man är upplyst och att det som är upplyst aldrig kan vara själva ljuskällan. Och eftersom vi VET att vi är ljuskällan så kan vi inte vara sinnet utan ljuskällan som är Självet.

    Det finns en fara med att bli detaljerad här samtidigt som vi bara flyter runt i flum flum om vi inte blir detaljerade. Därför uppskattar jag påminnelsen om att allt är ETT.
    Där har du min inställning till det du skriver om vikten av att skilja mellan medvetet jag och egot. Jag tror t.ex. att intellektet står över egot. Helt klart.

    Jag skulle säga att det som kan välja är det bästa av intellektet. Jag skulle nog sätta likhetstecken mellan medvetna jaget och det högsta intellektet. Att säga MIN och MITT är ju en kognitiv process. Vi kan lära oss vad som är mitt och vad som är ditt. Vi lär ju våra barn det. Och nu kan vi lära om. Vi kan lära oss att ingenting tillhör någon. Vi kan lära oss att ingen existerar som åtskild person, att alla är samma Själv och att illusionen av åtskilda personer uppträder i Självet som vågor uppträder i vattnet. Vi kan lära oss att vi är vatten och inte formen hos en specifik våg. Det tror jag är den främsta läxan. Och det är det alltra bästa och mest förfinade hos intellektet som kan lära sig det.
    Jag betonar det finaste och ädlaste hos intellektet. För jag ser också att intellekt kan förknippas med sönderhackande och analyserande som oss åt fel håll. Som Andreas Sandmon säger – Anal-lyse 🙂 ….
    Men det är intellektet som är verktyget. Är vi överens där. Sedan är jag numera öppen för att det finns en själ som en sorts energi-kropp som är finare än intellektet. Jag tror att det isåfall är Själen som vi når i djupet av Vichara. Eller snarare, det är Själen som gör djup Vichara. Den där tystnaden bakom tystnaden …

    Så nej, jag vill skilja på intellektet och egot. Egot är själva ägande-funktionen-komplexet i sinnet.

    Läser det du skriver om balans och fri vilja. Har inte så mycket kommentarer till detta. Det kan vara så.

    Motsvarigheter till Alfa och Omega i Vedanta. Ja absolut. Det är ju triaden Brahma, Vishnu och Shiva. Brahma – den som skapar, Vishnu – den som upprätthåller, Shiva – den som bryter ner. Och alla tre är Brahman. Obs! Skillnad på Brahma och Brahman. Brahman är det Absoluta Självet.

    Apropå det schematiska. Nej, det är säkert inte schematiskt, men jag är heller inte mitt intellekt…. Är du med? Men mitt intellekt är inte hjälpt av förvirring och grubbel. Samtidigt är intellektet inte hjälpt av blind tro på en modell. Men lite mindre förvirring och lite mindre ”mind-fucking” gör mig gott. Vi förlorar oss så lätt … och så gärna i hur komplext detta är. Då behöver vi kanske vila i en förståelse lite längre. Inte genast ifrågasätta den och jämföra den med andra modeller. Heller inte sluta tänka och gå in i dog-consciousness.

    Men vet Perra, jag tycker vi har en väldigt bra balans här. Jag säger det efter mångårig erfarenhet av diskussionsforum. Där finns aldrig tid att vila och låta saker slå rot och växa. Där är det hela tiden en – visserligen stimulerande – men också stressande aktivetet som inte gagnar mig längre. Jag tror jag är klar med forum-diskussionerna. Det vi har här uppskattar jag väldigt mycket. Det är guld värt. Hur många har det?

  4. Jennyli skriver:

    Underbart inlägg Perra. Det är lustigt hur jag kommer in på liknande saker som du tar upp och även som Björn berör i min blogg utan att jag läst detta innan. Jag håller med dig Björn om det här sönderhackandet och malandet. Det verkar ibland som om vi bara går runt, runt och kommer tillbaka till samma sak flera gånger. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka på ett djupare plan. Hade vi inte gjort det skulle vi tröttnat för länge sedan. Ta en paus från bloggandet men säg inte att du ska sluta för det vet du inte. Tidvattnet kommer och går. Hjärtat slår sen kommer ett mellanrum.
    Förlåt att jag inte kommenterar inlägget mer Perra men jag har inget att tillägga faktiskt. Det är så bra som det är utefter mina referensramar vill säga. Och de är ganska knappa vad gäller andlig litteratur och så vidare.

    Jennyli

  5. Björn Clausen skriver:

    Till Jennyli!
    Jag tror du missuppfattade mig lite. Jag finner det väldigt givande att ha diskussioner i dom här trådarna med dig Perra och andra som skriver här. Bloggar har inte samma problem som diskussionsforum. Bloggar passar mig mycket bättre – det var det jag ville säga. Men du har rätt – kanske kommer jag skriva på forum igen .. det är mycket möjligt. Men nu känns det inte så.

  6. Perra J skriver:

    Björn,
    ”Jag tror t.ex. att intellektet står över egot. Helt klart. ”

    Det gör det. Men såna här jämförelser är irrelevanta. Egot är ingen reell entitet som kan stå jämte intellektet. Egot är rädsla! Det beter sig som om det vore en självständig entitet med ett eget överlevande. Men det är det inte. Det är rädsla som fuckar upp och korrumperar, förleder intellektet, din identitet och dina emotioner.
    Egot har bara behov. Egot är som ett virus.
    Som en maffiaboss som styr genom rädsla och har full kontroll. Hans underordnade kan vara hur intelligenta som helst, men de lyder bossen handlöst! Egot är en sån boss! Hans underordnade är dina tankar!

    Jag tror det gäller att ta tillbaka alla ”investeringar” man gjort i egot: identitetsmässigt, intellektuellt och emotionellt.Och all energi detta har bundit upp.
    Då kan egot inte finnas längre.
    Bara vi får ordning på ”the identity issue”, kommer rädslan att försvinna.
    Jag tror det här är definitionen på rädsla: att inte veta vem (vad) man är. Egot är ständigt igång med att sopa den rädslan under mattan! Den bygger upp sin identitet medelst yttre ting, och mentala bilder.

    Men den grundläggande rädslan är rädslan för döden. kan man tycka.
    Och vad ÄR rädslan för döden? Det är egot, som står där med sin identitetskris, när allt hopp har försvunnit. Alla lögner som det trott på förintas. Men i det här läget kan du bli FRI. Låt nu det jävla egot dö! Då lever DU vidare.

    Men om intellektet är verktyget? Jag vet inte! Det beror på vad du menar. Tolle säger att den största intelligensen finns i Stillheten. När du sätter dig i samband med källan. Det här är inget intellekt som drar tankemöda, eller koncentration. Vi har ett slags urskiljande inom oss, som vi kan få kontakt med. Men man kan inte närma sig det genom att tänka, hellre genom att vara, och då vara som ett litet barn. Total ärlighet.
    Förstår du vad jag är ute efter? Om du är HELT säker på att ditt intellekt inte är korrumperat av ego-rädsla (och hur kan du vara det?), kanske det är verktyget.

    Det är lätt att förblindas av sitt intellekt. Det föder ett slags PRIDE. Och du vill ha kontroll. Eller hur? Egot är listigt.
    Anta att du drömmer att du är George W Bush. Som denne Bush ska du i drömmen lista ut din sanna identitet, som är DU, Björn! (Jag tror att steget mellan Bush och Björn är UPP till en högre medvetandenivå 🙂
    Det går åt helvete. Identitet är överordnat tanken.
    Hur gör du när du tillämpar det här ”finaste och ädlaste” intellektet? Tänker du icke-dualistiskt?

    En fräck fråga: Vad ÄR identitet? Och vad är det för skillnad på identitet och intellekt?

    Håller med! Vi har en bra balans här! Vi låter saker få ta sig tid. Tack för dina klarlägganden om Vedantan.

  7. Jennyli skriver:

    Så bra Björn 🙂 då hade jag missuppfattat dig. Jag trodde du ville sluta helt. Då hade jag saknat dig väldigt. Du har blivit lite som en pappa faktiskt, som navet i hjulet där alla vi andra är ekrar. Du inger en trygghetskänsla och fyller ett tomrum hos många av oss, i alla fall hos mig. Även om jag ofta själv har kontakt med detta nav inom mig så manifesterar du det, vilket är oerhört skönt. Jag ser dig inte som en Guru utan mer som en länk till Självet, det som vi alla längtar efter. Detta innebär inte att jag inte skulle sakna er andra. Utan er andra skulle det ju inte bli något hjul, eller hur Perra 🙂 en enda eker i hjulet skulle inte kunna motstå trycket och upprätthålla balansen.

    Sen i nästa stund när jag läser din blogg Perra så inser jag att det är precis samma sak med dig. Det måste ju vara yttersta bevis för att vi är alla i oss själva det rena och absoluta medvetandet eller Självet eller vad ni vill kalla det.

    Jag ser fortfarande ingen lucka där jag kan bryta in i diskussionen här, det är en konstig känsla för det brukar alltid välla ut ur mig. Jag låter det vara så och låter era ord bara sjunka in. Det får nog mogna någon dag kanske.

    Jennyli

  8. Perra J skriver:

    Jennyli!
    Tack för dina kommentarer!
    De e så mycke tjôt här nu att det nog är bättre att låta det sjunka in… 🙂

  9. Jennyli skriver:

    Hi hi, tjöt vill jag inte kalla det precis, men det är ju ibland som om man är ute i skogen och röjer. Ibland får man tag på samma pinne och än om det är samma pinne så kan den se väldigt olika ut beroende på i vilken ände man håller. Det är uppfriskande med alla diskussioner och jag väntar ofta med spänning på nya kommentarer eller inlägg. Tack än en gång. 🙂

  10. Björn Clausen skriver:

    Hallå igen!
    Okej, jag läser och begrundar det du skriver. Vi har varit inne på detta med definitioner av begreppet ego många gånger. Vi återkommer hela tiden. Jag tror inte vi återkommer för att vi behöver jämka samman våra definitioner – jag tror vi återkommer för att vi söker ökad klarhet för egen del och att dialogen stimulerar till detta. Vi skulpterar fram något här. Hackar bort mer och mer. Vi är på väg mot finare konturer, ökad skärpa. Jag har hittat en sida med massor av material kring dom här frågorna. Samma skola som Swartz men han fyller i en del luckor hos Swartz och ställer in ännu mer skärpa på vissa saker. Sedan har Swartz saker denne Swami J inte har. Kolla här – http://www.swamij.com/fourfunctionsmind.htm – Sidan är gigantisk och det bäst strukturerade jag hittat hittills. Kanske kan vi utifrån hans ”modeller” komma fram till en definition av ego som funkar ännu bättre. Minns du att du påpekade den där lilla AUM symbolen som fanns i subtle body i Swartz modell. Den får mer kött på benen i Swami J:s texter.
    Ha 🙂 du, förresten, han kallar sig Swami J och du kallar dig för Perra J. Ni har nåt gemensamt redan …. 🙂 Förutom att ni är västerlänningar, Swami J är amerikan men har studerat Vedanta/Yoga att han fått titeln Swami, ungefär som PhD tror jag. Men dessutom har han mycket akademiska studier i väst bakom sig så det gör honom lätttillgänglig.

  11. Perra J skriver:

    Tja Björn!
    Har kollat opp den här Swami J. Han sätter likhetstecken mellan Ahamkara och egot, och Ahamkara är ”the sense of I AM”. Det låter helt sanslöst tills man ser att det ordnar upp sig ändå, eftersom han låter den falska identiteten (det jag kallar för egot) dö.Jag skulle föredra att han skippade ordet Egot (han stavar det t o m med stort E) helt och hållet, och bara talade om Ahamkara. Men man ser här hur lurigt det är med orden! Tack för länken!
    Se där! Om jag skulle doktorera i detta så skulle oxå jag kunna kalla mig Swami J 😀

  12. Björn Clausen skriver:

    Bara man definierar vad man menar så är allt ok. Jag lyssnade på en podcast av Swami J idag där han sade att the one million dollar question är … tadaa … who am I. Inga andra frågor kan jämför sig med den. Så frågor om hur man definierar egot ÄR tack och lov inte första prio. Men kanske andra. Det tror jag faktiskt.. Men jag blir alltmer övertygad om att det är – Who Am I Really??? – som är grunden till ALLT detta sökande, ja grunden till allt jag gör, grunden till ALLT ALLA gör. Det är Sherman inne på. Allt vi gör gör vi för att definiera oss själva på något sätt. Och det mesta de flesta gör är sprunget ur övertygelsen att vi är otillräckliga och behöver förbättras och kompletteras … varför? … jo, för att vi skall bli hela, för att vi ÄNTLIGEN skall veta vilka vi är, HELA jag. Och såklart är de flesta därför på väg i 180 grader fel riktning.
    VEM konstaterar det, vem anser att det är ett problem, vem anser att andra borde börja med Vichara, aldrig, aldrig kan har jag råd att tappa glöden i detta – det är dags nu, dags att dyka djupare in i Självet. Och jag ser just att förståelse och kunskap är VIKTIGA för att se vad vi INTE är. Det är det som är förståelsen. Det är urskiljningen. Detta har inte varit tillräckligt klart. Utan förståelse ramlar vi tillbaka i det vi inte är. När vi har en glasklar förståelse över vad vi INTE är kan vi gå längre och längre in i Självet som också kallas ”the Unknown”, ”The Abyss”. Men vi går aldrig åt det hållet så länge det råder minsta lilla uns av ett tvivel på vad vi INTE är.
    … eh, jo men kanske jag ändå är den där goa känslan av samhörighet… eller nåt… känslan av att allt hör ihop liksom… BHA!!!! GLÖM DET!!!!! säger jag då, när förståelsen och övertygelsen är klockren. Och då kan jag fortsätta in i det okända. Inte lugnt fortsätta, utan fortsätta med en besatthet som trotsar allt. KRAFT. MOD och passion rakt in i Självet.

  13. Foster Fleming skriver:

    I like this web blog its a master peace ! Glad I found this on google. ”Observe your enemies, for they first find out your faults.” by Antisthenes.

  14. Perra J skriver:

    Reminds me of ”Always forgive your enemies. Nothing annoys them so much” (Oscar Wilde)

  15. per höglund skriver:

    Balans är väl en evig fråga kanske, men om man slutar värdera och accepterar alla upplevelser som lika värdefulla så är vi alltid i balans ; )

    Per.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s