En Svensk Tiger Fortfarande

nujenHäromdagen såg vi komik på TV, med den svensk-kurdiske standupparen Özz Nujen.
(SVT Play http://webb-tv.nu/ozz-nujen-dalig-stamning-svt-play/ )

Hans show hade namnet ”Dålig Stämning”. Det blev ett koncept som lät honom varva uppsluppenheten med en del allvarligare inslag, som alltid kunde lättas upp med den befriande kommentaren ”nä nu blev det jävligt dålig stämning här!”. En bra show, första gången jag såg Nujen faktiskt.
Ibland kunde de allvarliga inslagen dock bli RIKTIGT allvarliga.
Nujen kommer från ett hårt drabbat Kurdistan, och jag kommer alltid att minnas hans berättelse om hur han tog sig hit, mot alla odds.

Men, för att komma till saken. En sak tog han upp. En sak vi svenskar tiger om. Även de svenska tigrarna (de håller truten!). Sverige är en av världens största vapenexportörer.
Nujen talade i denna veva om ett Kurdistan formligen översållat med trampminor. Det finns tiotusentals av dem, precis överallt. Och de går inte att spåra. Varför? Jo, därför att minan innehåller inget metalliskt, som kan göra den spårbar med en minsökare. Han bad nån i publiken att langa upp en snusdosa. ”De är inte större än så här”, sa han. Och en sådan genial uppfinning, att skapa minor som inte kan spåras!!
I vilket syfte kan onekligen diskuteras. Vi kan dock inte diskutera varifrån dessa minor kommer. Sverige.
De kommer inte från nån obskyr svart vapenmarknad i nån skurkstat nånstans. Vad nu en ”skurkstat” i så fall skulle vara… varifrån kommer begreppet?
På detta sätt får vi reda på en sådan sak. Visst, det är ju bara standup comedy! Men jag tror inte han står där och ljuger om detta.

Vi får inte reda på en sådan sak genom våra media. Inte än i alla fall. Ska vi svenskar studera oss själva utan att behöva åka till Katmandu, räcker det så väl att gå på standup comedy show härom hörnet. Det murkna scengolvet är en fast klippa bredvid det gungfly varpå hela det svenska etablissemanget, med dess politiker och media – vilar. Och för den delen: varpå hela den så kallade humanitära stormakten Sverige vilar.

Det är inte längre så svårt att svara på varför Sverige, förpliktigat i rollen som humanitär stormakt som sig borde(?), inte sitter i förhandlingar om att snarast möjligt få stopp på alla krigen som genererar alla dessa flyktingar.
I synnerhet inte när dessa flyktingar kommer hit och talar om det för oss.

svensktiger
Under krigsåren på 40-talet prånglade myndigheten SIS (Statens InformationsStyrelse, sug på det namnet ett tag) ut doktrinen ”en svensk tiger”. Men styrde helt enkelt media och folk att hålla tyst om sådant som kunde skada Sveriges neutralitet under krigsåren.
Medan samtidigt svensk industri gick på högvarv för att försörja Hitlers krig. Som tidigare nämnts byggde SKF hastigt upp en fabrik utanför Berlin 1938. LKAB gick också på högvarv. Liksom Bofors. Det finns säkert mera att säga, som kanske hitkommande flyktingar kommer att peka ut åt oss under mer eller mindre muntra former? Medan vi tiger?

Det sägs att Inkvisitionen finns kvar, den håller t o m till i samma byggnad. Heter bara nåt annat nuförtiden. Kanske nåt motsvarande SIS också finns kvar? Det heter kanske nåt annat nu, men krig är det förvisso.

”Vänta nu… krig är det väl inte..inte HÄR, väl?!”

Det är precis som jag säger. Det är krig HÄR. Det råder ett krig mellan Donald Trump och media. Det här är inget skådespel, nåt drama som väntar på sin upplösning, och sedan fortsätter livet sin gilla gång. Vår frihet avvecklas nu. Det är ett krig. Och som med alla krig gäller följande:

1. Sanningen är första offret.
2. De civila tar största smällen.

Aftonbladet skrev en märklig ledare nyligen betitlad ”Även här i Sverige är Media Folkets Fiender”
http://www.aftonbladet.se/ledare/a/dAnXo/aven-har-i-sverige-ar-media-folkets-fiender

Rubriken var säkert menad i överförd bemärkelse, som att ”nu har vansinnet att media skulle vara vår fiende spritt sig till Sverige”. Effekten blev kanske en annan än de hade tänkt sig…

I artikeln vill man nu ge bilden av en totalt galen Trump som kommer med sådana uppenbara stolligheter, som att det skulle finnas nåt pedofilnätverk, kopplat till en pizzeria (va!?), och som Clintons skulle vara insyltade med. Va? Clintons!?
Ja, ni fattar ju hur galen karln är! Ni hör ju hur sanslöst detta är!

Och vidare att det förekommer en hel liga av ”hatsajter” som klipper och klistrar och redigerar ihop videor som prånglas ut på nätet, och som vi måste skyddas emot.
Förbaskat också bara, att det inte är som på 40-talet, när man bara kunde diktera vad man ville utan insyn och det fick total effekt (svensken tiger ju än).
Förbaskat också att Internet finns, där vem som helst kan kolla upp att Pizzagate utreds* just nu för fullt av FBI, och att snart 500 personer har arresterats i denna enorma och motbjudande härva.

Aftonbladet ska inte uttrycka sig så, innan vi vet hur denna utredning utfaller. Man borde hellre rikta vår uppmärksamhet på att utredningen faktiskt pågår. Hur mycket Clintons har med det att göra vet vi inte än, men säg då inget om det. Varken bu eller bä.
Men det här sker för att det råder krig. Och media är INTE på vår sida. Inte heller i Sverige. Och vi kommer att ta hela smällen.

Det ska nämnas att Mike Adams sajt NaturalNews nu blev blockerad från Google. Här kunde man handla naturliga läkemedel och andra produkter, som utgjorde ett ”hot” mot den etablerade läkemedelsindustrin. Detta för att man kopplade ihop hans verksamhet med Trump. Och detta kan man nu tillämpa på i princip allt man vill bli av med. Homeopati kommer kanske snart att stämplas ”pro-Trump” och åka samma väg…. liksom mycket annat?
fbi-raids-adoption-agency-child-sex-trafficking-15217

Leif Svensson skriver på bloggen ”Det Goda Samhället”

” Fram till 1500-talet lästes Bibeln, precis som allt annat i mässan, på latin. Prästen återberättade, tolkade och predikade för folket.
Denne hade ensamrätt på källskriften och sannolikt även till talarstolen. Folket hade intet av detta. Utan minsta möjlighet till kontroll var acceptans allenarådande alternativ.”

Gästskribent Leif Svensson: Brobygge nödvändigt

När sedan Bibeln översattes, hade alla tillgång till den, och prästen miste sin makt. Prästen var den enda kanalen till Sanningen (som folk på den tiden trodde). Ska vi nu låta media vara det?

*)Sanningen är första offret. Frågan huruvida de media som rapporterar är ”ansedd källa” eller inte, eller om den är sann, måste alltid vägas mot vad ”ansedd källa” själva rapporterar. Du avgör.

zbigniew

Att Definiera Ondska

trumpler-by-frazy-tv-trump-hitler-trumplerLadies and Gentlemen, detta blir inlägg #100 på denna märkliga blogg. Sträck på er, ni som har hängt med!
#100 blir ett kort inlägg (eller långt), men mycket viktigt. Det bygger på inlägg #99, och naturligtvis kan man inte undgå Amerikas nyvalde president Donald Trump.
Eller om han hette T. Ronald Dump? Det är ju ett möjligt anagram på detta namn som väcker sådana heta känslor. Så sent som denna dag deltog jag i en diskussion där vi inte kunde bestämma huruvida Trump är näste Messias, eller om han är Antikrist. Eller är han inte nån av dessa?
Och liksom förra inlägget – och genom hela min blogg egentligen – kommer det att handla om polarisering.

Igår nåddes jag av en sån här protestlista, från Avaaz tror jag, med mottot ”Dump Trump”, dvs man skulle skriva på för att få karln avsatt, helt enkelt. Jag klickade på länken där man kom till sajten där man kunde läsa ett brev (Dear Mr. Trump…etc) som uttryckte det stora missnöjet med Trumps politik, hans lista (som Obama skapade, har det visat sig) över ovälkomna nationaliteter vid inresa till USA, och att egentligen hela hans politik är ett hot mot demokratin.

Man kunde också se namn på personer som senast skrev under på listan. Den visades i realtid, och man såg hur nya namn dröp in i en ENORM takt, jag konstaterade att det kom minst ett namn i sekunden. Ibland gick det så fort att man inte hann läsa namnen. Idag när jag kollade igen – ca 17 timmar senare – var takten oförändrad. Så det verkar bli några. Och vad som slog mig medan jag stirrade på alla dessa namn var:

Ingen av alla de miljontals som skriver på denna lista har en aning om vad de gör, samtidigt som alla dessa miljontals är så säkra på motsatsen (att de vet!) att de utan vidare kan döda för denna övertygelse.
The blind, following their blind leaders. De vet naturligtvis inte vilka deras ledare är – de är ju blinda. Men de TROR att de ser.
Sedan slog mig en annan sak. En sån djävulsk, briljant (men samtidigt brutalt enkel) plan det vore, såvitt de har förutsättningar och medel att genomföra den (och det har de), att manipulera enorma mängder folk dit de vill, genom att:

1. Skapa en bulvanfigur som gapar och orerar över allt som är fel med dagens samhälle.
Alltså reella, existerande problem, och inte fantasier.
Låt honom ta med ALLT som folk gått och grunnat på, alla misstankar, all frustration, RUBBET. Låt bulvanen ta upp det här riktigt infekterade sakerna, som annars ingen vågat säga, så att alla hör att det är han och ingen annan som säger det.
2. Gör bulvanen OND! Blås på med all media man har till sitt förfogande, och sätt fokus ENBART på negativa saker om denna bulvan, veckla ut dem till förbannelse, och håll på tills ett sådant kollektivt hat har väckts att folk vill slita honom i stycken.
3. Eliminera bulvanen.
4. Emottag massornas jubel. Hurra! Demokratin har segrat! Så bra! Men…

Det kommer nu att ske ett slags kollektiv tvärtomtolkning av allt bulvanen har sagt. Det leder till en rad konsekvenser, som du kanske redan kan föreställa dig. Om inte, och om du är beredd att konfrontera perspektiv som kan tänkas ohyggliga, läs vidare. Ha i åtanke att jag kan ha fel. Själv tror jag att det kan inte ske, om man är medveten om det.

Nu kommer ingen längre att se några fel med samhället, eftersom man då skulle förknippas med den förhatliga bulvanen. Ingen kommer längre att våga yppa ett ord om reella problem med samhället. I alla fall inte de verkligt allvarliga. Bulvanen hann med alla. Nu har polariteten skiftats. Nu är demokratin diktatur, rätt är fel. Orwells dystopi, welcome. Dessa visioner flög genom skallen medan jag såg alla dessa namn rassla in…

Och jag skrev inte på, nej.
Missförstå mig rätt nu. Att jag inte skrev under betyder inte att jag håller på Trump. Jag är egentligen inte säker på varifrån han kom. Är du? Republikanerna själva gillade honom aldrig, och hur kunde Simpsons så klockrent år 2000 förutsäga ett framtida event (se video)?
Hur kom han egentligen fram, från början? Köpte han sig fram?

Men OK, detta var spekulationer som kanske kan utvecklas; mitt egentliga skäl till att INTE skriva på är helt enkelt att jag förstår hur polarisering fungerar.
Jag förstår också vilken makt media kan ha över våra sinnen, genom att skapa just polarisering. Få människor kan genom detta verktyg genom en förhållandevis liten ansträngning kontrollera miljoner, rentav miljarder människor, som alla har RÄTT.

Media utstrålar från några få, stora nyhetsbyråer, såsom Reuters. Man kan då dra slutsatsen att de som äger dessa nyhetsbyråer har en makt som inte liknar någon annans. Den yttersta makten är att kunna diktera för folket vad som är verklighet. Folket uppfattar verkligheten genom media. USA:s president kommer inte i närheten av den makten.
Vad som skett är dock att USA:s president just har utmanat denna enorma makt, genom att snäsa av en CNN-reporter: ”You are fake news!!!”

Men, människor i allmänhet tror att USA:s president är världens mäktigaste man, och att medias roll är snarast underdånig. Folk (den stora majoriteten) tror att media analyserar makten och att de sakligt och neutralt rapporterar vad som sker, utan att lägga till, dra ifrån, framhäva eller undanhålla något. Samt att media är fri press och yttrandefrihet! Att media är på folkets sida, för folket! Och så SKA det ju vara! Demokrati!

Vilken vrede väcker då inte detta uttalande från Trump!

Medias maktgranskande roll får alltså bekänna färg nu. Inga såna idioter som Trump ska minsann få komma fram, och sätta sig på folket. Nu ser vi äntligen att demokratin fungerar! Nu tror vi på media igen, när de bevisligen inte ens drar sig för att peka ut världens mäktigaste man om så krävs.

Trump jämförs snart med Adolf Hitler. Trump är OND! Nu får vi facit på att även om vi nånsin befarat att ”det som hände får aldrig hända igen” trots allt skulle kunna hända igen, så KAN det inte hända igen, inte i USA! Tur vi har USA – och Trump som vill avveckla USA:s roll som världspolis!!! Hurra! Demokratin fungerar!!!
Vänta nu… vad var det Trump hade sagt, sa du? Jo, avveckla USA:s polisroll, som ”demokratins väktare” worldwide! Se där! Ännu ett flagrant angrepp på demokratin! Det är ju tydligt! Så låt dem nu fortsätta bomba in demokrati i världen, för nu vet vi! De har RÄTT!

Trump har öppnat för dialog med Vladimir Putin. Han verkar överlag vara lite kompis med honom, eller hur? Men när Trump är borta, kommer allt hat som uppbådats mot honom, att projiceras vidare på Putin, som redan var OND, sedan tidigare. Nu har man med medias hjälp samlat ihop de tänkbara soldater man behöver för att dra igång WWIII. Exakt som gjorts förr, när president Woodrow Wilson under första världkriget medelst en massiv propagandakampanj (The Creel Commission), lyckades elda upp en fridsam amerikansk allmänhet till en krigshungrig pöbel. Det är dokumenterat.

media

Och vad är det mera för dumheter Trump vräker ur sig? Han babblar om att upphäva TTIP. Men nu när Trump är OND, kan det ju inte ligga NÅGON sanning i detta. Allt som någonsin sagts om TTIP, att det skulle vara förödande för demokratin, måste då vara ren bullshit. Så för helvete, fram för TTIP nu, som innebär ett slavliknande åtagande som nationen kanske aldrig kan komma ur, och som bötfäller nationer för ”handelshinder” vid utebliven förtjänst. Men den som säger nåt ont om TTIP nu håller ju med Trump – därmed måste han vara nazist, eftersom Trump är likamed Hitler.

Trump har låtit lägga käppar i hjulen för läkemedelsindustrin! Haha! Den satans misantropen, han är alltså EMOT att folk ska bli friska!? Visar ju verkligen att han är som Hitler! Så nu har vi facit – släpp fram läkemedelsindustrin, nu vaccinerar vi oss gladeligen, de behöver inte tvinga oss för nu vet att det är demokratiskt, så det är bra för oss, alldeles ofarligt, läkemedelsindustrin är för folket, de har RÄTT!

Och det här han säger om New World Order då? Han säger att det finns en stormrik elit nånstans, och ett system som bara gör dem rikare på allas bekostnad, och att de vill ta makt över planeten. ”The system is rigged” säger han, och ”pretty much we all know that”…. ”anyone who challenges the system is sexist, racist… a xenophob!!”
Jaha! Så det är så det funkar, här ser vi klart hur alla konspirationsteorier grott i alla dunkla vrår, och tagit gestalt i den här vulgära, buffliga idioten, som vår obevekliga, perfekta demokrati alltså nu snart lyckas stoppa. Men skynda dig att skriva på¨Dump Trumplistan du med!!

…och när vi ändå är inne på det: Ja, givetvis – han surrar om 9/11, kräver en ny utredning! Han vill alltså på detta lömska sätt underminera den ädla kampen mot terrorismen!
Så nu fick vi ett ansikte även på detta. Nu kan vi avfärda ALLA misstankar att det var något som inte riktigt stämde med den officiella versionen. Nu är det helt i sin ordning att CNN bevisligen rapporterade att WTC-7 hade rasat, 23 minuter innan det skedde (tala om ”fake news”).
Nu är det helt i sin ordning att alla tre skraporna ”bara rasade” i närmast fritt fall, rakt ner i sina egna fotavtryck, trots att arkitekter och ingenjörer alla ser klart att det handlar om controlled demolition. Ingen skyskrapa har rasat endast pga eld. Och alla skrapor med den höjden är byggda just för att klara flygplan. Det kör vi nu bara över, eftersom politiker redan hade bestämt vad som hände innan utredningen startade. Och de har RÄTT.
Nu är det helt i sin ordning att planet som träffade Pentagon (som försvann helt) måste ha kommit in horisontellt på ca 7 meters höjd för att teorin ska stämma. Helt OK att inte ett enda hinder fanns längs inflygningssträckan som måste ha varit avsevärd.

Den amerikanska myndighet som levererade den officiella vetenskapliga versionen (den som är politiskt korrekt) var NIST. Men de har nu börjat krypa till korset, vilket är sensation! Nu har en whistleblower från NIST (se video) talat ut om denna oerhörda skandal, och hur man systematiskt förnekat och undanhållit reella fakta, för att stödja politikernas version. (T o m Carl Bildt surrade om Osama bin Laden, bara ett par minuter efter att tornen rasat. Eller om det inte var medan de ännu brann!?) Allt detta slänger vi nu i soporna, eftersom Trump sagt att det borde synas närmare, och Trump är OND!

Om Trump blir dödad, eller avsatt, kommer vi aldrig att få veta nånting om dessa saker. Ändå är det mycket mera än detta dåren Trump har babblat om.

Och det är mera i det: Nu kan man äntligen komma åt problemet med internet. Internet är ett pain in the ass för makteliten. Nu kan man hävda att ”onda krafter” cirkulerar på nätet, som kan hota demokratin*. Nu kan man skaffa sig alibi för att stänga ner Internet, eller drastiskt reglera det. Det var tack vare internet folk röstade fram denne nya Hitler! Alternativt kan Trump själv hota med detta, och skrämma upp folk ännu mera, så att alla skriker om att få bort honom!
Detta är naturligtvis en mycket drastisk inskränkning av den individuella friheten, och den är omöjlig att genomföra utan folkets medgivande. Och folkets medgivande är precis det som nu pågår! Vad tror du?

Och för den delen: om nu media kan kliva in och korrigera oss när vi röstat ”fel”, vilket uppenbarligen sker, är det då nån mening längre med fria val? Vad tror du?

Själv tror jag – även om det är en mörk, diabolisk bild jag målat upp – att de inte kommer att lyckas med det här. Lögnen är trots allt för uppenbar. Som Leonard Cohen sa:
There is a crack in everything.
That’s how the light gets in.

Och just nu är det många sprickor. Väldigt många. Och stora. Enorma sprickor, som exponerar skamlösa, mörka hemligheter. Kackerlackorna får panik.

*). Genomgående stöter vi på ”hot mot demokratin”. Betänk att samtliga diktaturer i världen (inklusive Nordkorea (Demokratiska Folkrepubliken Korea), Kampuchea (Demokratiska Kampuchea), DDR (Deutsche Demokratische Republik), Det slutna Albanien (Albaniens demokratiska front)…kallade sig och kallar sig – demokratier. Även Sovjet tillämpade s.k. ”demokratisk centralism”. Den ”fria pressen**” i dessa länder skyddade uppenbarligen folket mot angrepp mot demokratin (?)

**). Fri press existerar. Men man får vara lite medveten, och leta efter den. Fri press är inte Main Stream Media, löpsedelspressen, det du matas med vare sig du vill eller inte. Mer om detta här

Now, he’s hell-bent for destruction, he’s afraid and confused
And his brain has been mismanaged with great skill
All he believes are his eyes
And his eyes, they just tell him lies
-Bob Dylan

Polariseringens År

Republican presidential candidate Donald Trump speaks during a news conference, Tuesday, Aug. 25, 2015, in Dubuque, Iowa. (AP Photo/Charlie Neibergall)

Republican presidential candidate Donald Trump speaks during a news conference, Tuesday, Aug. 25, 2015, in Dubuque, Iowa. (AP Photo/Charlie Neibergall)

Följande är en lite försenad årskrönika. Men medvetet försenad. Jag ville avvakta tills vi sett om Trump skulle överleva fram till sin installation. Dessutom gavs tillfälle att följa upp ett par andra intressanta skeenden…

Ett extremt turbulent år är till ända, och vi har avverkat tre veckor av det nya. Det har hänt så mycket konstigt, oroande och knäppt detta år. Även om en del av det som hänt kan förefalla positivt är det extremt svårt att förutsäga kommande konsekvenser, samtidigt som vår tillvaro just nu fylls av aktörer som förutsäger just detta. De finns överallt. Och de har RÄTT. Jag är en av dem. Jag måste vara det, till viss del. Även om jag kan ha FEL.

Vi bygger en värld av brutna strån, har någon sagt. Ingen är perfekt. Ingen kan säga den definitiva sanningen – men nu är det så uppskruvat, liksom viktigare än någonsin att vara just den som kan. Och vissa skyr inga medel för att inta den positionen.

En sak är säker: allt är väldigt volatilt. All kan förändras mycket snabbt nu. Det som var rätt kan snart bli fel, och tvärtom. Polariteter kan skiftas över natten.

Det är nästan ingen som förmår se polarisering som företeelse. De flesta bara sveps med i polariseringen, och intar någon ”sida” i konflikten. Och de är rökta. Och de har RÄTT. Allt är Löfvéns fel. Eller allt är Obamas fel. Eller Trumps. Eller Putins (det tycker de flesta). Eller Sverigedemokraternas fel. USA-imperialismens fel. Eller allt är invandringens fel. Islamiseringens fel. Eller allt är kulturmarxisternas fel.
Det är som ett stort träd, där alla sitter uppflugna på sina grenar. Alla vill att just DERAS gren ska vara en ultimata grenen; den som är inte bara RÄTT, utan ABSOLUT RÄTT. Då kan man såga fritt i andras grenar. Eller man kan i panik hoppa över till någon annan gren som verkar säker.
Och du har RÄTT, bara för att du bestämt det. Skulle du såga i din egen gren skulle du själv och allt annat som hänger på samma gren, störta till marken.

Och det är nere på marken jag vill stå. Ibland måste jag dock upp i trädet, eftersom jag också är smittad till viss grad av dualism. Och för att göra mig förstådd, inte minst för mig själv. Makt, och media, vill skapa ett slutet system, där ingen kan se marken, utan där en sida som är RÄTT, och en motstående sida som är FEL – helt enkelt är allt som existerar. Att störta till marken – där jag (och du med, jag lovar) vill vara – förefaller då som Döden, det fruktansvärda, fasansfulla ödet, Helvetet.
Man åstadkommer detta medelst extrem polarisering. Extrem polarisering åstadkommer man just genom att använda rädsla.

Vad är polarisering?
Anta att du har ett ritprogram på datorn, som du vill kunna använda till nåt vettigt.
Du vill kunna nyansera färgerna, och har basfärgerna rött, gult och blått med vilka man ska kunna skapa alla de andra färgerna. Mycket elementärt. I ett polariserande ritprogram är emellertid detta omöjligt. Den minsta lilla dutt gult du tillsätter till blått i förhoppning om att få fram grönt – gör bara att det direkt blir knallgult. Det GÅR inte att få fram ens grönt.
Det är som om programmet säger: ”hur fan ska du ha det? Blått eller gult?”
Färgerna täcker över varandra, och du skulle mycket snabbt anse programmet helt värdelöst. Men en människa som polariserar har en hjärna som fungerar på exakt detta sätt. Och de lever och verkar bland oss (på höga poster i samhället), och vill få dig att måla din verklighet med detta ritprogram.

Sista dagen 2016 präglades av en märklig och oroande, ny(såvitt jag vet) företeelse, som i första hand utspelade sig i Malmö fast jag hörde att det skett på många andra håll likaså: att skjuta fyrverkeriraketer mot andra människor, och i en del fall inomhus.
Den omedelbara reaktion jag såg på detta var märkvärdigt lam. Och den var lam p.g.a polarisering. För du kan inte i det polariserade klimat som råder reagera ens vänligt men bestämt och säga : detta accepterar vi INTE. För då är du rasist. Man såg i stället en mycket mjäkig hållning, där man liksom försökte peka på det olämpliga i att skjuta raketer på detta sätt utan att själv behöva framstå som den som säger det. Som om att skjuta raketer i horisontell riktning också är ett alternativ, bara mer riskabelt.
Och så, även reaktionen: ”Vad säger föräldrarna?”. Jag tror inte de inblandade var så unga att de stod under någon parental kontroll. Och att en och annan av de inblandade var invandrare är helt uppenbart, efter det man ser på inspelade videor från spektaklet.

Först när man betänkte möjligheten att förbjuda raketer helt, vågade man säga ”nu får det vara slut med jollrandet”. För nu slapp man framstå som rasist för att istället framstå som handlingskraftig. Och ha RÄTT. Typiskt svenskt beteende.

I skenet av detta är det mera glädjande att notera att Tanja Bergkvist är tillbaka sedan slutet av 2016, efter nästan 3 års total tystnad. Tanja har genererat oerhört vassa föredrag och texter om genusvansinnet, fördumningsindustrin som hon kallar det. Se länk här. Vi trodde länge att hon blivit ”tystad” av de makter som vill driva igenom genusprogrammet, i alla våra verksamheter, men så var det inte. Hon hade helt enkelt annat att göra, och hon är skarpare än någonsin.

Beträffande genusvansinnet, minns jag hur vi saknade Tanja tidigare under 2016, när vi konfronterade detta (citat av Tomas):

Kan en inspirationskälla för von Wright (Moira von Wright, min anm.) vara filosofen, lingvistikern och psykolanalytikern Luce Irigaray (född 1930 i Belgien) som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa? I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genusperspektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc^2 är sexistisk! Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.

Detta är nog det dummaste jag stött på under året som gick. Frågan är om det inte är det dummaste någonsin? Jag tror det. Läs mera på Tanjas blogg om Moira von Wright och annat! Betänk också att det här är inget skämt! Ett program har redan börjat implementeras , och kommer att skapa total förödelse om vi inte unisont säger ifrån! Man vill alltså kunna gå in i fysikböcker och plocka bort delar som inte kan ”genusanpassas”, eller rentav ”genuscertifieras”! Och är det någon som protesterar , plockas kanske han/hon (eller hen, noga nu med genus), bort istället.

Följaktligen, ingen protesterar mot det här, om det inte nu vore för Tanja. De vill vara i bakgrunden, diskret dra i trådar, infiltrera (ett ord de själva använder). De opererar ungefär som VoF, gärna genom att ta kontroll över Wikipedia. Redigera bort sådant som ligger utanför deras eget gränssnitt. Och ingen märker detta. Och företrädare för grupperna ställer upp som experter i TV i frågor om klimathot, epidemier etc, utan att någon annan får höras. T ex har vi hört Rockström ett antal gånger, där han helt oförblommerat får uttrycka vad den Sanna Vetenskapen säger. Och han har RÄTT

När detta skrivs pågår i USA installationen av Donald Trump för fullt. Det som man skrattade åt, det som skulle vara alltför befängt för att besannas. Likafullt står han där nu i Vita Huset. Visst är det märkligt. Men jag tror att folk i USA har betydligt mera ”guts” än vi svenskar. De kan se igenom polariseringar, eller kanske hellre: de är inte så fega som svenskar är.
Amerikaner tror inte blint på MSM. Media där har en större mångfald, allt har en större dynamik. I Sverige har vi våra DN, SvD och SVT och TV4 och ja, kanske några till. Och vi sväljer mera okritiskt det som kommer härur. Och det finns ett stort beroende av USA. Det vill säga det demokratiska USA, Hillarys USA, och George Soros (folk som håller sig strikt till ovannämnda media har inte en susning om vem den fulingen är).
Svensk vapenexport och därmed hela den ekonomi som styr svensk MSM, och svenska politiker, är intimt sammanvuxen med detta amerikanska politiska etablissemang, som i sin tur är lika sammanvuxet med det militärindustriella komplexet. Sverige är beroende av detta.

Joe Biden besökte Sverige 2016 och berömde Löfvén: ”gott ledarskap” sa Biden.
Varför? Så märkligt. Han kan väl inte ha menat detta?
Nåväl, jag tror det är enda gången jag hört någon säga nåt berömmande om Stefan Löfvén, som någon månad därefter åkte ned till Saudi-Arabien med Wallenberg för att sälja vapen till Jemenkriget, ett krig som det är VÄLDIGT TYST om.

Varför? Tja, klart är att MSM skapar polarisering genom att fokusera på vissa saker och dämpa ner andra saker, och de målar vår verklighet på ett raffinerat sätt. Samma amerikanska etablissemangs fokus ligger på Syrienkriget, apropå vilket samme Löfvén ytterligare nån månad senare krävde i MSM att de skyldiga för krigsbrotten i Aleppo ska ställas inför rätta. Putin! Han är OND! För det säger det amerikanska etablissemanget, som styr MSM.

Men nu sedan Trump vann, vet inte svenska media och svenska politiker vart de ska ta vägen. För du ser: Trump! Han är OND! Det säger de som alltjämt äger MSM, och som ännu har så stor makt över vår verklighetsuppfattning att jag tror alla svenskar nu står inför ett härdande stålbad. Somliga kanske inför en tids navelskådning i Katmandu, för att hitta sig själva? Men många torde inte finna på annan råd än att stoppa huvudet in i sina arslen och försvinna. :-\

Det amerikanska etablissemanget är nu utbytt, och Sverige är inte kompis längre med någon stormakt! Hur fan ska det nu gå? Well, jag återkommer till det, men den som är lite finurlig kan nog lägga ihop 2 och 2. Ledtråd: Våran käre Löfvén och ”ytterligare någon månad senare” 😉

Om inte annat har vi nu ett gyllene tillfälle att se hur MSM, som nu tappat sin politiska och ekonomiska förankring i det som skulle ha varit Clinton/Soros-etablissemanget (96% av MSMs stöd gick till Clinton), nu desperat använder just polarisering för att få till stånd något problem för Trump. De försöker bevisa att Putin infiltrerade valet och låg bakom Trumps vinst, att det cirkulerar ”fake news” på internet och främst på sociala medier, som ger folk konstiga idéer, och som troligen också planterats ut av…Putin. Och Putin är OND!

I samma veva passar man på att försöka göra sig kvitt det så besvärande Wikileaks, och Pizzagate, genom att hävda att det också är fake news. Man ser vilken makt MSM har, hur de nästan lyckas inplantera ett kollektivt raseri mot ”ryktesspridare” och få till stånd stängning eller drastisk reglering av Facebook. De försöker skapa den extrema polarisering där MINSTA ANTYDAN TILL MISSTANKE gör dig till fiende. Som på häxprocessernas tid, eller som Stalins paranoia, där vem som helst kunde ange vem som helst och folk i massor eliminerades ”för säkerhets skull”. Vi får verkligen hoppas de inte lyckas med det här.

En annan händelse var det rabalder som uppstod när Marcus Oscarsson uttryckte oro för islamiseringen i Europa, och krävde åtgärder för att kontrollera den, varvid Alex Schulman gick i taket och röt: ”Detta kommer direkt från Sverigedemokraterna”.

Min första reaktion på det här var: varför inte lyssna lite på Marcus, som själv har en muslimsk bakgrund, och som kanske möjligen skulle kunna ha en aning om vad det handlar om, istället för att omedelbart måla över honom med brun färg?
T. o.m Dalai Lama har uttryckt oro över detta. Det är inte rätt, har han sagt. I Tyskland ska det vara tyskar, befolkningen ska inte bytas ut.
Bytas ut?

Jag hade en debatt med Centerpartiet på Facebook i höstas, där Annie Lööf just hade hållit sitt jultal. I den tråden kommenterade någon: ”30 miljoner muslimer? Nej tack!”
Tråden bevakades uppenbarligen av en s.k grindvakt, som hade en hånfull och myndig attityd mot andra kommentatorer. Och han sa: det har vi aldrig sagt!!! Vad kommer detta svammel ifrån?? Varpå jag la mig i och länkade till en av de videor där Annie Lööf säger just detta. Hur hon verkligen tror att vi kan ta emot 30 miljoner, för att bilda en befolkning på totalt 40 miljoner. På frågan vad som ska hända med t ex vårt språk, ler hon stort rakt in i ögonen på oss och säger: ”folk som kommer hit kan svenska”.
Jag bad också i mycket hövlig ton om en närmare förklaring på detta intressanta uttalande.
Men sedan när jag skulle kolla responsen, märkte jag att Centerpartiet hade tagit bort min kommentar – och hela den tråden – från diskussionen.
Någon annan ilsknade då till och la in den här videon på nytt, och då kunde de inte med att ta bort det igen. Jag fick till slut en diskussion med grindvakten, som uttryckte sig urskuldande och tyckte ungefär att man inte får läsa in för mycket i det här, och man måste ju låta Annie få ha lite ”visioner”. Och dessutom var han ju själv ingen riktig centerpartist, tyckte han. Hm.

Det har också varit stort rabalder kring den tjeckiska författaren Katerina Janouch. Hon har kritiserats starkt för att ha talat ut i tjeckisk TV om det svenska migrationskaoset, varvid en förvrängd bild av Sverige meddelats, menar man. Jag förstår inte detta riktigt. Det finns gott om svenskar som intervjuats av utländska journalister, och vars bild med vissa avvikelser men till de väsentliga delarna överensstämmer med Janouchs. Gör en sökning på YouTube, och se vilket stort intresse Sverige ådrar sig internationellt pga migrationen.
Men i fallet Janouch har nu bokhandlare börjat rensa bort hennes böcker från hyllorna, etc. Min teori är att hon lyckats reta upp några av de potentater som håller i polariseringen (den politiska korrektheten) i det här landet, rätt så ordentligt. Ilskan är ett kännetecken. Hon har uppenbarligen krävt DN:s chefsredaktör Peter Wolodarskis avgång på Twitter eller nånstans, och då får man räkna med konsekvenser, som att anklagas för att sprida rysk propaganda. Putin! Var kommer detta ifrån?

Nästa fråga är nu: har ni listat ut vad vår heroiske Löfvéns nästa schackdrag var?
Jo. Du ser: http://samtiden.nu/2017/01/lofven-vill-samarbeta-med-ryssland/
På den nivån är det alltså. Nu passar det, när USA-valet inte utvecklade sig som man trodde. Putin, som han gapade om borde ställas inför krigsrätt, för någon månad sedan,
och som är så OND!

Man kan bara spekulera i huruvida Trumps valseger var ungefär lika oväntad för Sverige, som när Hitler förlorade kriget? Sverige, vars export, media och kultur var HELT inställd på Tredje Riket och dess ständiga expansion, och där man mätte skallar och idkade rashygien, fick då brådstörtat slå back i maskineriet och företa en grundlig parlamentarisk kovändning ungefär som det vi ser nu? Vår käre Löfvén verkar i vart fall inte vilja se oss i ögonen på denna bild…
Undrar om Wallenberg hänger på nu också?

Den transcendenta punkten C, och Sir Lancelot

e958c4c4d7c2d7fe8f1998cc652365c8Jag har på förekommen anledning sett det nödvändigt att förklara mer exakt vad jag menar med ”icke-dualism” eller för den delen ”dualism” överhuvudtaget. Eller polarisering, det är samma sak. Jag är nu så kortfattad som det bara är möjligt.

Om du föreställer dig ett motsatsförhållande A-B, så ställer jag mig på en punkt C, för att kunna se situationen. Oerhört enkelt, men ack så svårt det kan bli. Låt mig förklara.

Jag ser nu framför mig denna liknelse:

Anta att det har skett ett bankrån.
Anta sedan att det finns två kategorier av vittnen, som såg vad som hände. Men att var och en av dessa vittnen såg vad som hände endast genom två fönster. Det fanns två fönster in till banklokalen, låt oss kalla dem ”det högra fönstret” (HF), och ”det vänstra fönstret” (VF). Det finns inga andra vitten nånstans – antar vi.

Det finns också en Punkt C, varifrån det är möjligt att se både vad HF ser, och vad VF ser.

Punkt C är den icke-dualistiska punkten.

En kommissarie kommer nu till platsen. Han finner sig snabbt beroende av vittnens utsagor, för att kunna utreda vad som hände i banken. För att kunna bilda sig en förståelse av vad som hänt, behöver han förhöra både HF och VF.

Kommissarien hade inte kunnat lösa fallet om han inte hört både HF och VF. Från HF:s synvinkel kunde man se att vapen restes, men bara ryggen på rånarna. Från VF kunde man inte se några vapen, men man kunde se rånarnas ansikten. Genom att sedan observera att bägge vyerna kom från samma tidpunkt vid samma plats, kunde han binda rånarna vid brottet.

Punkt C är inte någon geografisk punkt, utan en imaginär punkt. En abstrakt punkt. Kommissarien behöver alltså abstrahera sitt tänkande något, för att beakta punkt C. Han förhör bägge sidor. Och här råder inget problem med dualism. En VF:are kan precis som kommissarien knalla över till HF för att komplettera sin bild av vad som skedde i banken, han/hon får då en aha-upplevelse. Ingen kommer att stoppa detta.
Det finns ingen hotbild. Det finns inte heller någon ideologi, regim eller något annat, som kan förhindra den fria vägen mellan VF och HF.
Vad jag alltid gör på denna blogg, är att inta den imaginära punkten C. I synnerhet när punkt C är så svår att hitta att ingen ser den. Och jag vet att hur dold den än kan vara, så finns den ALLTID.

För att hoppa från denna avspända situation, till en riktigt problematisk situation, där dualism blir ett problem, låt oss nu byta ut banklokalen mot Tillvaron. Just det: Tillvaron, med stort T. Vi behåller dock två synvinklar in mot Tillvaron – VF och HF.
Nu är det betydligt värre, eftersom synen på Tillvaron är ett ämne under hätsk debatt, mellan vetenskap och religion. Den förstnämnda – som vi antar är HF – hävdar en evolutionistisk utveckling, men den andra – VF – hävdar en kreationistisk utveckling.
Nu är det dock så, att BÄGGE sidor – VF och HF – var och en gör anspråk på att ensamma ha den kompletta bilden av Tillvaron. HF har HELT rätt och VF har HELT fel. Eller vice versa.
Kommissarien som vill utreda sanningen om Tillvaron kan inte längre gå från VF till HF för att höra bägge sidor. Om han inte är väldigt, väldigt tapper och uthållig. Och orädd. Nej, det typiska är att han sugs in i antingen HF eller VF. Och vilken sida han än väljer, kommer han att uppleva det som att han skildrar den fulla sanningen om Tillvaron, och det kommer att kännas lika sant för honom som när han tidigare skildrade hur ett bankrån gick till på samma plats, där han frågade bägge sidor. Denna gång sker dock något märkligt: han anser inte att han behöver gå över till den andra sidan, eftersom han redan vet. Han har en mental bild av den andra sidan.

Nu skulle vi kunna ha två kommissarier, som ”vet” sanningen om tillvaron, men som motsäger varandra. Men bara för att bägge sidor säger sig ha den enda, kompletta förklaringen.

Som du säkert förstått, kan vi nu helt glömma Sanningen.
Du förstår det endast om du är villig att mentalt inta den fiktiva punkten C, där du klart kan se bägge sidor.
Men: om du är identifierad i antingen HF eller VF, kommer du inte att lyckas med det.
Dock: om du insisterar och lyckas ”avidentifiera” dig, åtminstone något, kommer du gradvis att skymta punkt C. Det kan vara en hemsk upplevelse.
Du kan gripas av fasa när du känner igen det som ditt eget hus, som du lämnat med ytterdörren på vid gavel, och ser att allsköns rövarpack har flyttat in där. De ryter åt dig, kastar glåpord mot dig. Här får du inte vara.

Vad du ser där ute är vad du är villig att se där inne, i dig själv. Det är alltid så.
Att se punkt C därinne kräver en ärlighet mot dig själv du inte tidigare haft. Om du applicerar den på dig själv, ser du att punkt C därute kanske har intagits av ekonomiska intressen, korrupta media, någon totalitär regims intresse, NWO, någon religiös fraktion, frimurare eller någon som helst elit som kan se bägge sidor men som har ett eget dunkelt intresse av hur samhället ska se ut.

Det är i detta skede av uppvaknande, som de obalanserade konspirationsteorierna grasserar. De är blandade med för mycket rädsla, och ställer bara till med ännu mer rädsla om de sprids ut i detta skede (vilket tyvärr sker). Detta är ett träsk, som den oförvägne sanningssökaren måste igenom. Det är här ”agnarna sållas från vetet”.
När man kommit igenom, kan man se tillbaka och man kan då se vilka konspirationsteorier som var av värde. För de fanns också med. Då ser man att det kanske var en konspiration i sig, just att sprida oro och ångest i det kollektiva medvetandet. Det finns nämligen en falsk överlevnadsdrift, som göds av negativitet, av lägre energier.

När vi helt missar punkt C eftersom vi har en mental bild av VF, eller HF, som vi utgår från är så sann att den inte behöver kontrolleras, vet vi att vi har ett problem med dualism. Vi är typiskt så säkra på vår mentala bild att vi i princip kan döda någon för att försvara vår ståndpunkt. Åtminstone bildligt talat, i termer av att ”döda” någon verbalt. Men det kan också bli fysiskt. Du skulle kanske aldrig kunna döda någon. Men om du blir tillräckligt provocerad, och en skarp situation uppstår, t ex krig, skjuter du plötsligt folk, om nån auktoritet slänger en AK5:a i din näve och pekar mot en ”fiende”.

Men ”fienden” är fortfarande en mental bild som du aldrig har kontrollerat. Allt är fortfarande ditt ansvar.
I fallet med kommissarien som ville utreda bankrånet rådde inga problem med dualism. I det senare fallet blev allt genast mycket komplicerat. Vi kan dra slutsatsen att dualism har med Identitet att göra.
Eftersom vi är inne på konflikten evolution-kreationism, är det intressant – ur en non-dualistisk synvinkel – att studera Walter Veith. Här har vi en man som mitt i brinnande dualism har gått från HF till VF. Han har alltså gått från att vara evolutionist till att bli kreationist. Han har en intressant historia att berätta här (längst ner i inlägget). Det är nog rätt unikt. Han har gjort en serie lysande iakttagelser, och driver en sajt där han hävdar sin övertygelse. Men, det finns ett problem: han missar totalt punkt C.

Han går från att vara en riktigt nitisk evolutionsteoretiker, krossande allt subjektivt ”religiöst dravel” under klacken, till att bli raka motsatsen – en riktigt bokstavstroende sjundedagsadventist för vilken ALLT som står i Bibeln är sant. Snacka om högförräderi. Vore jag själv en sjundedagsadventist skulle jag givetvis bejubla händelsen, för detta ”bevis” på giltigheten i min tro: att en vetenskapsman tar steget över till min sida.
Men, är jag villig att inta punkt C, ser jag att ingen sida har rätt och den andra fel. Veith är den han är på bägge sidor. Ingen av sidorna skiljer sig medvetandemässigt från den andra. Det är bara vissa grundkoncept som bytt plats. Från punkt C kan jag också se att Veith uppfattat stora konspirationer, möjligen på vägen mellan lägren. Han har insett att Bibeln misshandlats svårt av romerska härskare, kyrkofäder, katolska kyrkan och andra. Hur man tagit bort stora delar, lagt till saker i, och även falsifierat den heliga skriften efter sina egna dunkla önskemål, och maktbegär.

Men han tror trots detta likafullt på skriftens Absoluta Giltighet. Trots att han genomskådat korruptionen, tror han stenhårt på det dokument korruptionen korrumperat. Och att Jesus en dag ska slita isär himlavalven under stort rabalder, och skicka oss alla till helvetet, utom just hans sekt.
hqdefault

Det är i sanning märkligt. Från punkt C kan jag se att han kanske även skulle ha konsulterat lite av den övertygelse han stod för som vetenskapsman? Men han förväntar sig – nu liksom då – en sida som har HELA SVARET. Då har vi ett problem.

Ett annat slående exempel på dualism är konflikten Israel-Palestina. Jag har försökt sätta mig in i denna under en period, varvid jag applicerat punkt C. Denna konflikt är verkligen oerhört polariserad. Med detta menar jag att den är totalt utan nyanser. Antingen är du HELT för, eller HELT mot.
Inte ens jag kan aktivt gå in här, och komma med mina synpunkter utan att dras in i någon av polariteterna. Det är som två svarta hål mot varandra; hål av enorm gravitation som suger in vad som helst som kommer i närheten. Och jag kommer heller inte att spekulera närmare om det, huruvida de var i sin fulla rätt 1948 etc. Vad som är intressant är hur vi ”bara vet” att Israel står för Demokrati, att de kämpar heroiskt mot terrorism för att försvara just Demokrati, som ju är det finaste vi har.
Vi har en mental bild, som vi nöjer oss med. Jag märkte själv mycket snabbt att det allra minsta man börjar forska lite i det här, så blir man blixtsnabbt föremål för en helt oresonlig, och absurd vrede. Det räcker att ställa rent allmänna frågor, så blir man måltavla för okvädningsord och förlöjligande omdömen. Förutom att man blir antisemit, rentav nazist. Det var i denna veva som Margot Wallström hade synpunkter på ”utomrättsliga avrättningar”, varvid Netanyahu svarade henne på just det här sättet jag själv blivit bemött. Men jag slapp ju bli offentligt hudflängd och förklarad riksidiot, som Wallström blev.
Jag känner igen attityden från 9/11-debatten. Jag minns att jag även där, på nåt forum, kom med frågor av rent allmän karaktär, som t ex hur husen kunde rasa med fritt fall-hastighet (en fysisk omöjlighet, såvida inget arrangerats i förväg), och någon genast projicerade en bild på mig, såsom att jag själv var kapabel att köra flygplan in i byggnader. Och man kan inte göra nåt åt sånt. Projektioner kan man inte försvara sig mot. Jag ”blev” Muhammed Atta, eller nån av de andra terroristerna, och med detta fick han vinna diskussionen.

Problemet är alltså att man inte kan ifrågasätta minsta lilla märklighet, utan att stödja terroristerna. Det är mycket allvarligt. Det är som om vansinnet erhåller en egen, dynamisk kraft, som ingen kan stoppa.

Vad jag sagt om ”punkt C”, kanske låter som jag intar någon medlarroll. En kompromiss. Att jag torgför något slags system där parterna ska komma överens, medelst ömsesidiga eftergifter?
Nja. Inte riktigt så. Jag gräver djupare. För tillfället har dock sådana här medlare en viktig roll, då de kan mildra de värsta skadeverkningarna av dualism. Situationen i Sverige, med flyktingvågen och Sverigedemokraterna, är delvis jämförbar med Palestina/Israelkonflikten. Minsta lilla kritik, och jag blir rasist, och stöder SD. Se nu hur Annie Lööf propagerar för att vi ska ta in 30 miljoner flyktingar, eftersom just hon är den som hårdast utestänger SD. Att reducera den siffran det minsta, till 29 miljoner, vore för henne en eftergift mot SD.
Jag är inte SD:are, utan jag ser bara vansinnet som dualismen förorsakar. De 30 miljonerna blir ett mått på ett kraftfullt avståndstagande mot de förhatliga SD, och någon känner sig som en ”god människa”. Och sedan är det ingen som tänker mera på det här. 30 miljoner är hela Greklands plus hela Rumäniens befolkningar tillsammans. Vips är dom här allihopa, och sedan?
Vi som är mot SD har en mental bild av Sverige som ett ”gott och gästvänligt land”, som vi redan vet är sann, eftersom allt annat vore att ge SD rätt. Och bara för att SD finns här just nu, av en händelse precis samtidigt som alla flyktingarna kommer, har vi ett gyllene tillfälle att markera vår roll som räddaren i nöden, eller hur?

Från punkt C i det här fallet, vill jag se varifrån flyktingarna kommer, och orsaken till varför de kommer. För att kunna lösa problemen på den nivån. Av någon anledning bombas sedan länge en massa länder, Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan… om Hillary vinner (vilket är troligt) ska de bomba Iran också.

Länderna skövlas, blir grushögar. Varför? Varför i HELVETE görs det här?? Ingen lyssnar på den frågan!
Varför sitter vi åtminstone inte i förhandlingar med de nationer som bedriver bombningarna, för att få stopp på det? Det verkar som om ingen har tänkt den tanken. Varför? Stanna nu upp ett tag, och tänk: varför?

Skulle vi se detta klarare, dvs se punkt C, om vi inte vore upptagna av en dualistisk konflikt med SD här hemma? Är vi så engagerade i debatter om vi ska tillåta slöja, etc, att vi aldrig ser det stora problemet? Jag tar gärna en debatt! Men jag vet, ingen kommer att reagera…
Jag kommer nu att ta mitt resonemang om dualism till en djupare nivå – med hopp att kunna återknyta till det som sagts här.

Men det här med Identitet, som tydligen är boven i dramat, kan du utveckla?
Inte många tror detta, men jag är en utomordentligt skicklig fäktare, i absolut världsklass. Jag har dräpt många män på min väg. Men en gång mötte jag min överman. Det spelade ingen roll hur snabb jag var, han var alltid lite snabbare. Det var som om han läste mina tankar och parerade precis i tid, alltid lite före mig. Och det var som om han bara lattjade lite, med nån gröngöling. Jag kände skräcken, visste att allt var slut, men när jag låg där utslagen med hans värjspets mot min strupe, bad han mig resa mig upp, och hälsade på mig.

”Sir Lancelot, till Er tjänst”, sa han, och bugade.
Jag frågande honom ännu darrande hur han bar sig åt.
”Enkelt”, sa han. ”Det är egalt för mig om jag dör. Jag kopplar helt bort döden. Därför att jag har redan dött.”

Lancelot lever helt i nuet. Helt i nuvarande ögonblick. Totalt närvarande. Det är inte så att han behöver rädslan för att tagga sig, bli mera alert. Det stämmer nog in på mig, men han är på en helt annan nivå. Hans högra och vänstra hjärnhalva är i balans. Han är både intelligent och intuitiv. Han är sant non-dual. För en dualistisk person råder obalans mellan höger och vänster hjärnhalva. Vi är t. ex. nästan alla antingen höger – eller vänsterhänta. Lancelot hanterar förstås värjan lika säkert med höger som med vänster hand.
Vetenskapen har varseblivit betydelsen av den intuitiva fakulteten alltsedan Einstein. Niels Bohr är mannen bakom yttrandet:
”En stor sanning är en sanning vars motsats också är en stor sanning”.

Smart-Quotes-44822-statusmind.com

Detta närmar sig non-duality. Traditionell vetenskap – och religion – skapar en obalans mellan höger- och vänster hjärnhalva. Antingen blir det för mycket höger, eller för mycket vänster.

I mitt förförra inlägg skrev jag om en vision jag fick av Francis Lucille. Jag tror att Lucille egentligen pratade om att se det vackra i en tavla, och att jag gjorde nåt mer av det, möjligen med ytterligare influens från Eckhart Tolle. Jag kommer nu att vässa till det ytterligare:

Föreställ dig Totaliteten, Alltet, framför dig. Med en ram runt om.
Ramen är DU. Du är inte något objekt, inget koncept, ingen person, du är rent medvetande.

Inget som sker i Totaliteten kan påverka ramen. Som ramen runt din platt-TV om du så vill. Hela universum är i TV:n!

Välj nu att fokusera på något objekt i TV:n, som passerar förbi. Anta att moln passerar från höger till vänster. Sedan vill du hoppa med ett sådant moln. Då faller du ur ramen och in i molnet, varpå du glömmer att du är ramen. Vad som nu sker är först och främst två viktiga saker:

#1. Tiden startar
#2. Döden uppstår

Som en ytterligare konsekvens av detta sker också:

#3. Den fria viljan upphör

Du har identifierat dig med något som kommer och går, dvs något som har en start och ett stopp, en utsträckning i tid. Den första konsekvensen av detta är rädsla. Du har nämligen skaffat dig en livslängd. Du måste dö, när det som du identifierat dig med upphör att existera. Visst, det kan vara din kropp. Att identifiera sig är att inkarnera.

På mikronivå gör vi det här hela tiden. Du kan ”inkarnera” i en hätsk diskussion med någon. Och det gäller att vinna den. Om du är tillräckligt engagerad ser du snart din meningsmotståndare som ett hot mot DIG, det som är DU. Om du skulle ha fel, ”dör” du tillsammans med diskussionen.

På makronivå är detta, från allra första början – håll i dig nu – inget mindre är The Fall of Man. Syndafallet. Finns det en symbolisk mening i denna ”saga”, hävdar jag att det är detta. Äpplet var nåt inne i tavlan – TV:n – som lockade dig. Du fick veta att den som äter av äpplet ”måste dö”. Äpplet ger dig kunskap om Gott och Ont – dvs dualism. I stort sett allt faller på plats, från detta perspektiv. Du ”kastas ut ur Edens Lustgård”, helt enkelt därför att du föll ner till ett lägre frekvensområde, en annan radiostation. Det är en annan tid här nere. Du måste nu köpa en klocka för att hålla reda på den.

Picture 053

Picture 053

Men det här med den fria viljan som upphör, vad var det?
Du har fortfarande fri vilja i någon mån. Men jämfört med den du hade, är den reducerad. Du är för det första i någon mån ”fast” i en orsak-verkan-kedja. Och ”dödens” mörka närvaro inskränker också. Men det beror också på hur hårt du identifierar dig i dualismen. Materialister, som Sam Harris, lägger ner ett enormt arbete på att bevisa att fri vilja inte existerar. Det är skarpsinniga analyser, och han är inte dum. Men han missar även han totalt punkt C och därmed detta perspektiv på saken – som visar att vi inte bara har fri vilja, utan att den är så fri att vi t.o.m. kan välja bort den.

Vi kan välja att inte ha fri vilja?
Exakt. Först då snackar vi Fri Vilja, eller hur? Men folk som Sam Harris saknar totalt förmågan att applicera punkt C, och kan inte se sanningen. Precis som Walter Veith. Det finns massvis med andra. Jag har debatterat med många av dem på olika forum, de begriper ingenting av punkt C.

Någon som begrep punkt C, var dock William Shakespeare. Han skrev oftast utifrån punkt C i sina dramer, som Julius Caesar, MacBeth, Hamlet mfl.

Jesus var också en non-dual lärare. Anbringar man perspektivet ovan, blir allt han sa plötsligt begripligt. Som t ex det här med att ”vända andra kinden till”. Han menade att inte gå in i några fler dualistiska konflikter. Han ville väcka dig upp från drömmen, ta dig tillbaka till ramen. Mer sentimentalt än så är det inte.
Sedan gjorde kyrkan religion av det – och religion handlar alltid om att hålla dig kvar i drömmen (den falska identiteten), eftersom det alltid handlar om människor som själva vill vara ”Gud”, och härska med hjälp av rädsla. Detta är den Luciferiska kampanjen. Lucifer var en ärkeängel, som också föll, ur ramen, eftersom han ville bevisa att Gud hade fel.

Det existerar en elit på jorden (i tavlan, i TV:n), som vill hålla dig kvar i drömmen. Det är allt du behöver veta om konspirationer. Den MÅSTE finnas, eftersom det existerar falsk, rädslobaserad identitet (ego).
Eller för att koka ihop det lite mer: den MÅSTE existera därför att döden existerar. Därmed existerar den också i den mån döden är ”sann”. Vilket den inte är.

ALLA problem med ”döden” handlar om falsk identitet. Men det är ett val! Det är ett val, som du har gjort!Den falska identiteten är egot.

Du tappade din identitet och vill nu desperat ”vara” något som känns säkert, och tryggt. Döden som nu uppstod där ute blir nu FARLIG! Ett HOT!! Egot vill ha säkerhet. Se nu på all emfas i världen som ligger på ”security”. Det är ”security” hittan, och ”security” dittan!
Egot vill ha en känsla av makt, då det stärker känslan av säkerhet. Se på hur man vill uppnå global makt på jorden.

Identitet är oerhört intressant, men så svårt att greppa för en västerlänning. Ramana Maharsi fokuserade helt på det. Han fick dig att helt enkelt ställa frågan ”who am I?”. Idag lever ännu John Sherman (tidigare nämnd på denna blogg), som bara säger ”look at yourself”, och inget mer än så egentligen. Han för Ramanas tradition vidare, och han uppmanar dig att helt enkelt se ramen, som är DU. Somliga klarar detta direkt. De flesta får hålla på ett tag. Tao Te Ching av Lao Tzu, också en non-dual skrift, talar till din identitet. Även den är dock rätt obegriplig om du inte applicerar ramen-perspektivet.
quote-reality-is-simply-the-loss-of-ego-destroy-the-ego-by-seeking-its-identity-because-the-ramana-maharshi-70-27-46

Vi är alla inne i TV:n. Men allt som sker ”därute”, blir helt annorlunda från ramen-perspektivet, utanför TV:n.
All andlighet som du hittar inne i TV:n – inte religion – vill få dig att se ramen. Allt hemskt som målas upp ”därute”, vill hålla fast dig i drömmen, i TV:n.
Påståendet att inget som sker inne i TV:n kan påverka ramen – dig – gäller fortfarande. Du måste dock ta konsekvenserna (som kan vara rätt gruvliga) av din falska identitet, om du håller fast vid den.

Valet är ännu öppet. Celldörren till fängelset kanske har stått olåst alla herrans år? Har du kollat?

Ramen är verkligheten. Drömmen inne i TV:n är overklig.
Det overkliga kan inte hota det verkliga. Hela konspirationen är overklig. T o m Illuminati, David Ickes reptilimperium, NWO, WWIII, allt.

Vad jag alltså menar med non-duality är snarare ett paradigmskifte, ett uppvaknande, än något annat. Man kan inte ge sig in i politiken med non-duality. Eller kan man? Somliga försöker, men de skapar bara nya konflikter. Egot vill så gärna se andras brister, men inte sina egna. Här kommer återigen Jesus in med liknelsen om bjälken i ögat:

Either how canst thou say to thy brother, Brother, let me pull out the mote that is in thine eye, when thou thyself beholdest not the beam that is in thine own eye? Thou hypocrite, cast out first the beam out of thine own eye, and then shalt thou see clearly to pull out the mote that is in thy brother’s eye.

Vad jag menar med punkt C, är en drift att alltid vilja se vad som är Sant, att alltid uppsöka det perspektiv som visar Sanningen. Det kan handla om små saker, men i sin utsträckning leder det hela vägen tillbaka, till ramen.
Det finns barriärer av rädsla som man måste igenom, de har alltid med identitet att göra, och man måste då ”dö igenom dem”. Detta är att transcendera. Att dö är att avidentifiera. Hemskare än så är det inte. Ja, om inte du väljer nåt annat, förstås….

Det Demonkratiska Kampuchea

khmer_rougeFörra inlägget handlade bl a om dualism. Det ska detta också göra.
Få händelser åskådliggör dualismen – vad den kan göra med människor – så obarmhärtigt som den ökända och förfärliga ”revolutionen” i Kambodja på 70-talet. En god vän tipsade mig om detta nyligen, när vi kom in på en diskussion som kom att beröra folk som vägrar inse sanningen när de står inför klara fakta.
De röda khmerernas ”revolution” i Kambodja var i vänsterrörelsens ögon ett ståtligt monument över folkets resning mot den imperialistiska tyrannen, men trots att en svensk journalist åkte dit och var på plats i Phnom Penh när de röda khmererna intog staden, och kunde avge en besk verklighetsskildring över de fasor som hemsökt platsen, trodde ingen på honom hemma i Socialdemokratins Sverige.
De trodde mera på sin idé om vad som måste ha hänt i Kambodja. Journalisten kunde inte ha förstått revolutionen.
Journalisten var den unge Herman Lindqvist i början av sin gärning (som mycket väl kunde ha varit över redan där). Han skriver om det i AB.

Men det riktigt kusliga är att det än idag finns vänsterfolk som vägrar se sanningen om vad som skedde i Kambodja. De har sin förklaringsmodell som de hårdnackat håller fast vid och är lika orubbliga som religiösa fanatiker. Och jag tror faktiskt inte att det är någon skillnad på politik och religion i detta fall.

Till att börja med: inget ont om ”vänsterfolk”. Att jag använder termen ovan betyder inte att jag är ”högerfolk”. Även om det kanske kan vara svårt att se (jag ska komma in på orsaken). Jag är helt opolitisk och torgför på denna märkliga blogg ett icke-dualistiskt sätt att se verkligheten. Non-duality som det kallas.

Man kan kanske säga: är man inte politisk, lever man inte i verkligheten. Den som känner så, slösa inte bort din tid på detta inlägg, det kommer ändå inte att säga dig någonting.

Jag har haft debatter med religiösa fanatiker. Det är det värsta som finns. Det finns – om vi nu talar om de extrema – en god sida (deras egen sekt), och en ond sida – Satan. Det ÄR hela deras verklighet. Ju mer man ifrågasätter deras ståndpunkt, desto starkare blir glöden i deras ögon, och deras passionerade övertygelse om att de minsann har att göra med ännu en lömsk variant av Satans list.

ALLT ifrågasättande av vad de redan VET är sant, måste uppenbarligen vara attacker från Satan. Det är inte Islamism jag talar om nu, utan kristna fundamentalister i modern tid!

Innan vi går vidare: Jag vill balansera detta inlägg, för att ytterligare understryka att jag inte rackar ner på vänsterrörelsen. Jag vill därför påpeka att vi har exakt samma konflikt t. ex. mellan ”etablerade” läkemedel versus homeopati. Här har vi också en stab av folk som har sin egen mentala bild om vad som måste vara vetenskap, och i ett enda svep avfärdar miljontals och åter miljontals av varandra oberoende vittnesmål från människor som blivit hjälpta av homeopati (jag är själv en av dem).
Handlingen att avfärda alla dessa sanningsvitten är en form av våld mot den enskilde individen.
Icke desto mindre: Föreningen Vetenskap & Folkbildning (VoF) ”vet redan” att homeopati inte kan fungera. Ingen idé att resonera med dem.

Jag sa alltså att jag tror inte det är någon skillnad mellan politik och religion i fallet Kambodja, och kanske överhuvudtaget, i synnerhet när vi talar om extremism. Jag kommer att tänka på detta när jag läser boken Sista Resan till Phnom Penh av svensk-kambodjanen Jesper Huor. Jag var tvungen att sträckläsa den här boken, som gradvis kryper en under skinnet. Och den är sannerligen gripande.

Jesper inleder ett sökande efter sin far Someth Huor, vad som hände honom, efter att han lämnat sitt liv som europeisk vänsterintellektuell i Östberlin, sin svenska fru (Marita Wikander) och sin 2-årige son – dvs Jesper själv – för att följa sitt inre kall: återvända till Kambodja och stödja den ärofulla frihetskampen, och de röda khmererna. Det viktigaste av allt på jorden.
Fyra dagar senare var han arresterad.
ShowImage.ashx
Marita gjorde en resa genom vänskapsorganisationen Svenska Kambodjavänner, till Phnom Penh för att få svar på vad som hänt Someth 1979 (alldeles innan Pol Pot-regimen upplöstes). Hon var sannolikt med i samma delegation som Jan Myrdal – som jag ska återkomma till – men de presenterades en tillrättalagd bild av leende, sunda kambodjaner med ”revolutionärt” ansiktsuttryck som kånkade på ris i Folkets Demokratiska Kampuchea. Närmare den kommunistiska drömmen än så vet jag inte om vi någonsin har kommit.

Someth, sas det till Marita, mådde utmärkt och jobbade på ett kollektivjordbruk långt ute på landet, men kunde absolut inte nås. Den sista frasen var rätt.

Det är i Someths brevväxling som det tonar fram en bild av hur han tänkte och fungerade. Han nåddes av oroande nyheter i Östberlin om att ”revolutionen” i Kambodja inte gick som den skulle. Att folk drevs ut ur städerna, och blev dödade, rakt av.

Someth har i detta skede sin far och mor plus tolv syskon kvar i Kambodja och han grips av oro. Men inte så mycket för deras säkerhet som inför driften han känner att få dem att förstå revolutionen , att entusiasmera dem. Det andra han hörde sorterade han undan, eftersom det var helt enkelt inte möjligt. Det fick inte vara möjligt. Sannolikt var det bara amerikansk propaganda.

Vad han inte vet i detta skede är att de redan är döda nästan allihopa. Alla utom två. Hans syster Serei lyckades av en slump undvika nackskott ute i djungeln. En av hans bröder lyckades efter många turer ta sig till Paris.
När planet beträder Demokratiska Kampucheas luftrum ställer han sig stolt upp jämte andra kommunister och sjunger Internationalen – eller någon motsvarighet till den. Han förväntar sig en välkomstkommitté på flygplatsen, och alla ivriga släktingarna med alla sina frågor, om den ärorika revolutionen, om befrielsen.
Men det blir inte som han tänkt sig.

Jag lämnar nu Jesper Huor för tillfället. Här en länk till boken: http://www.adlibris.com/se/bok/sista-resan-till-phnom-penh-9789170372063

En mycket välgjord radiodokumentär gjordes av Bosse Lindquist år 2000: Tystnaden i Phnom Penh:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/88290?programid=909
En av höjdpunkterna är när han känner Jan Myrdal på pulsen, angående den påstådda ”amerikanska propagandan”.
När Bosse i lugn och saklig ton upplyser Jan om att han trots allt som påståtts om denna propaganda, inte har lyckats finna några belägg för att den ägt rum, visar det sig att Myrdal egentligen inte kan peka på något alls. Kort därefter dröjer det inte länge tills Myrdal ilskar till rejält, varpå han sätter stopp för allt vidare samarbete.

Annika Ström Melin som också intervjuas här anser jag är hedervärd, hon har verkligen insett vad hon en gång stod för, och tar ansvar för det fullt ut. En sådan ”prestigeförlust” har definitivt inte en intellektuell pamp som Myrdal råd med. Och det är just Myrdals skriverier om Kampuchea som också ligger till grund – rent internationellt – för vårt hela kunnande om Kampuchea, då Sverige var det enda land egentligen, som fick tillträde till Kampuchea under den tid då landet annars var hermetiskt tillslutet.
Märkligt.

Av intresse är att Jan Myrdal rentav frågade självaste Pol Pot, och stödjer sig på detta faktum som om det skulle vara det avgörande argumentet, som sätter P för alla vidare frågor…

Du läste rätt: karln frågade alltså – offentligt – Pol Pot rakt ut ”were there any genocides”?
Vad kan Pol Pot möjligen ha svarat? Kanske ”Nä”??
Den heroiske bloggaren Perra J kastas handlöst av stolen inför detta retoriska genidrag. Jag ligger nu på golvet kippande efter andan en kvart innan jag kan samla ihop mig och skriva vidare….

Som Bosse Lindquist konstaterar: ”svenskarnas unika vittnesbörd citeras världen över”.
Birgitta Dahls uttalande är helt hårresande, när hon säger att ”alla vet” att allt som sägs är lögner och spekulation, och att det var ”nödvändigt” att evakuera städerna, och att det inte existerar någon information om vad som faktiskt hänt. Det sa hon efter att Herman Lindqvist gjort vad han kunnat för att informera, efter att ha varit där själv. Det vill hon tydligen inte se.

Men, för nu att återknyta till Herman igen så ser vi något intressant. Kommunisterna – de röda khmererna – verkar ha kommit i två kontingenter. Den första var god, den andra ond. Jag citerar:

” Sista nattens bombardemang var öronbedövande. I gryningen hördes ropet: ”Kommunisterna kommer!” De första gerillasoldaterna möttes med jubel, skratt, applåder och läskedrycker. Alla var lyckliga, kriget var slut. I fem timmar varade lyckan. Sen kom de organiserade kadrerna, de röda khmerernas elit norrifrån. De var klädda i svarta uniformer. De log inte. De beordrade alla att omedelbart lämna Phnom Penh. De möttes med misstro. Vart skulle människorna gå? De svartklädda sköt då rakt in i folkmassan, in i affärer och lägenheter. ”UT!!!” vrålade de i högtalare.”

Denna bild stöds också av Jesper Huor. Det är t o m så att den bror till honom jag nämnt som överlevde, den då 14-årige Sok Thy, mest i nåt slags glädjeyra hoppade upp på en jeep tillhörig den första kontingenten. Sedan drog de iväg snabbt – med honom med – innan de andra, de onda, kom. Sedan fördes han till Thailand, där han satt i fångläger några år, men så småningom kom han till Paris.

De två avdelningarna måste ha känt till varandra. Men varför inte bara vräka på de onda, med en gång, när ändå alla skulle dö?

Ville man redan från början, med den allra första händelsen, visa upp en tillrättalagd bild? En falsk bild av den ärorika, glädjefyllda revolutionen, av befrielsen? Ja, några var det ju trots allt som tog sig därifrån. Sok Thy och Herman Lindqvist kan ha lämnat Phnom Penh samma dag, via Thailand.

I radiodokumentären hör man en progglåt vars skamlöst naiva text – i varje fall från denna synvinkel – är så pinsam att man vrider på sig, men den stämmer ju med vad som skett, om man ser enbart den första, goda kontingenten. Det var glädjeyra och befrielse….i fem timmar.

Mörka makter som vill införa något sinistert vet, att genom att man sätter upp två polariteter, den ena god, den andra ond, kommer uppgifter att stå emot varandra. Samma makt spelade upp dessa två motsatser, samma dag, och efter det. Det blir ett status quo, som de behöver för att överleva. Det gäller alltid att få massorna med sig.

Vi, som goda, behöver detta onda, för det är det vi ÄR, detta drama. Och det är dualism. När Karl Marx skrev Das Kapital, utgick han från en grundläggande dualism, och en konflikt: klass mot klass. Ett ”vi” och ett ”dom”. Och det framställs som en Absolut Sanning, en revolutionerande upptäckt.

Men när arbetarklassen besegrat överklassen (om det någonsin skulle ske), kommer kampen bara att fortsätta. Kampen är ett självändamål. Den blir asymptotisk. Det är dualismen som driver dig fram längs den linje som är tänkt att uppnå målet (fast det aldrig kommer att ske), eftersom man ALLTID kan tillägga något ytterligare, i en dualistisk konflikt: ”Jag har rätt, du har fel”, ”Nej, JAG har rätt, DU har fel, därför att ….”.

Det är exakt samma sak som Guds eviga kamp mot Djävulen. Ingen av dessa kommer någonsin att besegra den andre! Nej! DU måste upp ur det medvetande som behöver två polariteter!
Bägge polariteter är Djävulen.

Du är besatt av ett hägrande, romantiskt, rosenrött mål därframme, där Folket lever i broderskap och harmoni. På vägen dit mördar du Folket men kan inte se detta utan är fortfarande besatt av målet därframme.

Jesper Huor intervjuar Tep Kunnal, Pol Pots lojale kommendant, nu gift med Pol Pots änka. Han lever ännu, i djungeln nära thailändska gränsen. Han visar sig fortfarande vara fast övertygad om Pol Pots vision, och går genast in i den typiska rationella retoriken om fördelning av resurser, arbete etc, men han avfärdar alla miljoner döda med en axelryckning.

Om du kan tillåta en annan definition än den officiellt rådande: Marxismen är en religion. Men som religion sett, saknar den andlig grund. Kristendomen har sin andliga grund i kristen mysticism, Islam har sin sufism, Buddhismen har Zen. Alla de här mysticistiska lärorna kongruerar, de ser till inre frid och liknar alla Taoismen rätt mycket. Det är helt annorlunda än den yttre religionen.
Det är faktiskt sant. Sufismen är en icke-dualistisk lära som Taoismen, medan Islam självt söker mänsklig makt på jorden, och tar sig rätt att döda alla som misstycker. Helst vill de döda alla sufister. Precis som de katolska inkvisitorerna jagade Meister Eckhart med blåslampa på 1200-talet, sedan han tillämpat kristen mysticism, därmed trotsande påvens makt.

Marxismen – som religion – saknar denna sida. Den är en ideologi, skapad av en ekonom. Dess medlemmar beter sig som religiösa fundamentalister, men är materialister, helt identifierade med sitt eget rationella tänkande. Är det bara rationellt, är det OK att döda människor på löpande band, på samma sätt som det varit OK att göra det ”i Guds namn” och nu ”i Allahs namn” eller i ”Muhammeds namn”.
Men det stora problemet är att eftersom den bygger på dualism, måste den i grunden vara irrationell. Med andra ord står porten öppen mot det totala vansinnet. Jag måste nu citera Jesper Huor:

”Ett av revolutionens kännetecken är dess hemlighetsfullhet. Vilka som egentligen styr landet vet ingen med säkerhet, inte ens Someth. En regering tillkännages först långt senare. Den nya, anonyma makten har bara ett namn: Angkar Padevat, den Revolutionära Organisationen”.

Someth förfasar sig över DDRs behandling av t ex Wolf Biermann, muren etc. Men det som sker i Kambodja är han blind för. I förkortningen DDR är Demokrati ett av orden. Liksom i Kampuchea. Det heter Det Demokratiska Kampuchea. Perra har petat in ett ”n” i ”Demokratiska” av en orsak.
Lägg också märke till hur emblemen liknar varandra…

Jag har inga problem med kommunism, i bemärkelsen att dela på allt broderligt, mat åt alla. Men du har en anonym makt ovanför ditt huvud, som du inte får ifrågasätta. Ett stort svart hål. Vem eller vad kan komma in där?

En dator utan brandvägg blir så småningom övertagen av virus och malware, beroende på vad den utsätts för. Jag tror att det råder en liknande situation för oss själva, som mänskliga varelser. Jag vet att detta låter läbbigt, men jag tror det existerar kroppslösa entiteter som vill ta över mänskliga varelser, och leva på energin från oss. Demoner. De finns på det astrala planet.
De frossar på negativa, mörka energier, som hat, vrede, förtvivlan, ångest och rädsla. De kan få människor att begå handlingar som genererar alltmera negativa energier, deras aptit är omättlig, de tar INGEN hänsyn. De finns i bakgrunden när det händer otäcka saker, som trafikolyckor, avrättningar, misshandel.. när folk står och bara tittar på. Det finns något som frossar i det; kräver MER, MER…

Med denna kunskap kan man kanske förstå oförmågan att fatta det irrationella, det meningslösa.
I de röda khmerenas tortyrkammare S21 stod porten mot astralplanet på vid gavel. De hantlangare som utförde dåden här, var formbara individer med svag brandvägg. De var ungdomar, rentav barn. Allt som hänt här är dokumenterat med tysk grundlighet. Alla namn finns, foton på alla som varit här, som torterats att ange alla sina kontakter – i sin dödsskräck vrålade de bara ut alla namn de kunde komma på, vilka namn som helst.

Och det är här Jesper till slut hittar bilden av sin far Someth. Han ser förvirrad ut.

Politisk extremism och fanatism har sällan enkla förklaringar, säger Kim Salomon i sin recension av boken. Jag tror själv det är komplicerat om man envisas med att betrakta det ur dualistisk synvinkel.
Det blir komplicerat när man försöker se det rationella i det irrationella. Eller vad tror du?

Kommunismen har lagt beslag på begreppet ”Demokrati”, placerat det på en piedestal, ouppnåeligt.
Precis som kyrkan la beslag på Jesusgestalten, satte honom på en piedestal, ouppnåelig. I bägge fallen dikterar en anonym elit i slutänden vad som gäller – och kräver handlös lydnad. Samma symboler som i DDRs och Demokratiska Kampucheas emblem finner du i kyrkor. I Roms äldsta byggnad, Pantheon, hittar du dem också.

Men allt detta kan förstås vara amerikansk propaganda. Vad tror du?
DSC_0069

Jakten mot Nollpunkten

des-1822
Jag tror mig ha sett den gamla kultfilmen med samma namn som detta inlägg men är inte säker. Vet inte varför titeln ständigt dyker upp i skallen nuförtiden. Det är onekligen något som fascinerar: vad är det för jakt som går mot noll? Något mer är det troligen (för mig) än bara en biljakt. Obs att detta inte är en regelrätt recension av filmen!

( Jag kommer att beröra skeenden i filmen kort. Här ett sammandrag av handlingen, från Wikipedia:

Före detta racerföraren Kowalski ska köra en bil från Denver till San Francisco. Innan han lämnar staden köper han tjack och slår vad med säljaren att han är i San Francisco inom 15 timmar. Bilen han kör är en Mopar-trimmad Dodge Challenger från 1970 som mer eller mindre har huvudrollen. På vägen möter han underliga personer i sin ständiga kamp mot polisen och sömnen.
)

Jag tror det ligger något i faktum att jag alltmer börjar vakna upp till ett slags nödvändighet att hitta stillhet. Möjligen just Nollpunkten. Men i takt med detta uppvaknande är det något annat, som intensifieras. Detta något i mig vill TILL VARJE PRIS undvika stillheten.
Såhär har det egentligen alltid varit, men jag har aldrig varit riktigt medveten om det förrän nu. Jag ser mig själv nu.

Det är stillheten som är noll. Nollpunkten. The vanishing point. Det låter bättre på engelska.

Jag har en visshet om att ALLT vi gör, i alla verksamheter, gör vi för att uppleva och återuppleva oss själva. I grunden är det alltid så.
För att bekräfta den identitet vi valt, den roll vi spelar.
Alla söker vi oss själva, ända tills vi någon gång fått nog. Kanske tills vi genomskådat en illusion.
Det börjar med våra lekar som barn. Vi leker tjuv och polis, indianer och vita. I vuxen ålder gör vi också sådant… vi vill uppleva oss själva i intressanta roller. Inte bara i våra lekar.
Direktören med sitt företag vill inte bara expandera företaget, han söker sig själv. Drinkaren på baren vill inte bara fly något för stunden. Han söker sig själv i botten på glaset…
Alla dessa roller är bara roller. Även när det tycks gälla ALLT. När det gäller liv eller död. När du tar dem på blodigt allvar.

Utan tvivel är världen, vi, tillvaron som vi upplever den, på väg in i en ny fas. Inget är sig likt. Allt står på ända. Jag vet inte vad som är vad: om det inre manifesterar sig i det yttre eller om det är tvärtom. Det är tvivelsutan samma jakt därute som jag känner inom mig. Ingen har tid med något längre, men måste hinna allt mera. Allt mera ska packa in sig på allt mindre tidsrutor. Den logistiken blir allt mindre möjlig. Tiden får då spatt och skenar iväg som en speedad…. dromedar. Eller kanske som den där bilen i filmen? En trimmad Dodge Challenger, som kunde göra 240 knyck. Det var fort det, 1970.

Vad är det egentligen som bygger upp denna stress, denna jakt? Är det mediaflödet, med den ena oroväckande nyheten efter den andra? Flyktingströmmen? ISIS? Är det allas ständigt accelererande fascination av allehanda devices, som mobiler, iPads, där allt bara flimrar förbi..? Är det Facebookflödet som suger in oss i ett svart hål? Flyr vi in i våra elektroniska gimmickar för att slippa vanvettet därute? Skicka en Like på moster Märtas senaste inlägg, om hennes granne som målat staketet på tok för rött, när det kan bli världskrig därute när som helst?

Blir vi som vandrande zombier, så inneslutna i våra interna flöden att vi blir överkörda av spårvagnar? Detta hände möjligen häromveckan. Ironiskt nog cirkulerar en bild på Facebook av en varningsskylt med en man och en kvinna, bägge försjunkna i sina mobiler. Den har fått tusentals Likes på någon FB-grupp för roliga skyltar.
index

En starkt bidragande orsak är naturligtvis arbetstakten. Alla måste jobba allt hårdare. Alltmer måste göras på allt mindre tid, och kanske för allt mindre betalt. Ingen hinner med att reflektera.
Bara Perra.
Jag är själv arbetslös just nu. På min senaste intervju fick jag höra att den arbetsgivaren saknade kollektivavtal, hade ingen övertidsersättning – och mycket att göra. Upplagt för att ta med sig jobbet hem, jobba i princip 24×7. Det är många som gör så, fast få talar om det. Börjar en, måste resten också göra det. Det vet arbetsgivaren, som uppmuntrar det (indirekt) och förväntar sig det, och sätter ribban där.

Det är ett fullt utvecklat slaveri. Men vi ser inte slavdrivaren. Det är inte bara arbetsgivaren. I första hand, kanske, visst. Men det är något mera. Det är jakten mot nollpunkten.

Som sagt: jag har tid att reflektera. Men bara lite. Lånad tid. Varenda dag är räknad. Jag måste snarast in i flödet igen, och tappa bort mig igen. Eller också behöver jag inte det. Vad händer då?
Om jag tappar bort mig själv därinne, är det uppenbarligen någon – eller något – annat därinne som blir mig själv. Denne någon – eller något – blir uppenbarligen väldigt ilsket när det fråntas mig. Det är så det känns. Som ett rovdjur därinne som blir utan mat.

Kritisk fråga #1: Nollpunkten är kanske i själva verket härute, nu, helt utanför flödet, utanför själva jakten på den?

Kritisk fråga #2: Är det så att jakten närmar sig nollpunkten asymptotiskt? Det vill säga: än fast den hela tiden närmar sig, kan den matematiskt aldrig någonsin nå fram till nollpunkten. Just nu verkar det vara rätt nära. Om fem miljoner år är det så väldigt nära men ändå en bit kvar. Fascinerande. Kowalski bara kör, kör, kör… mot något därframme… och han fattar ingenting annat. Hans blick blir alltmer glasartad, hans leende allt bredare.

slide_14

Här, utanför flödet, kan jag se Kowalski och hans öde. Men jag söker med ljus och lykta efter första chans att få sätta mig på passagerarsätet bredvid honom, eller få tag i en egen Dodge Challenger. Fast jag egentligen vet vart det bär.

Som arbetslös är jag också före detta racerförare och vill nu bevisa att jag kan köra ännu fortare. För något annat duger ju inte.Jag har papper som bevisar att jag har filat ner topplocket, för att öka kompressionen, så att jag borde vara kapabel till 300 knyck nu.

Och när jag väl sitter där kommer jag inte att kunna se mig själv och vart det bär. Det är egalt vart det bär. Jag kommer inte ha tid att tänka på det.

Men vänta nu Perra: ” Om jag tappar bort mig själv därinne, är det uppenbarligen någon – eller något – annat därinne som blir mig själv”? Det låter mystiskt. Och rätt creepy.

Jag menar att jag identifierar mig med något som egentligen inte är jag. När jag identifierar mig i något går jag in i en bubbla, om vilket man kan säga att det existerar något utanför den – men det kan jag inte se när jag ÄR inne i den. Inne i bubblan är t o m tiden annorlunda, än den är utanför bubblan. Det finns psykologisk tid. Och det finns klockor. Men egentligen finns ingetdera. Det enda som finns är Nuet. Nej, det enda som ÄR, är Nuet.
Det förflutna och framtiden, är mentala skapelser. Tankar. Och man kan identifiera sig med Tanke.
Det är drömmens anatomi. Man går in i en tankeström. In i en bubbla. Alla försök i den bubblan att hitta något som ligger utanför bubblan, blir asymptotiska.
Tills man vaknar upp ur drömmen?
-Ja.
Jag hittar aldrig mig själv i drömmen. Det är alltid mig själv jag söker. Jag är Noll.
Även Kowalski?
-Även han. Kowalski är redan Noll. Han behöver inte sätta sig i sin trimmade Dodge. Han kan lika gärna sätta sig på en parkbänk här i Majorna och varsebliva den spröda ringningen från en blåklocka på en fjärran hed.

perfume_of_silence
Francis Lucille har en intressant vinkel. Om du tänker dig ALLT, dvs hela ditt universum, som en tavla som du ser framför dig, som inte nödvändigtvis är tvådimensionell, men den har en ram (det är viktigt)…

Jag gör det nu
…så är ramen DU. Men du ser ändå hela tavlan – motivet – framför dig.
Ingenting som händer inne i motivet påverkar ramen. MEN: du kan bli så engagerad i något som sker inne i tavlan att du vill ingripa, och du glömmer att du är ramen och ramlar in i tavlan. Då tappar du bort dig själv därinne och sökandet efter ramen – jakten mot nollpunkten – börjar.
Men sökandet blir asymptotiskt?
-Exakt.

Du måste ALLTID ha en identitet! Men nu tappade du ju den när du ramlade in i tavlan. Vem blir du inne i tavlan?
Något slags pseudo-identitet?
-Vad som helst som inger någon känsla av säkerhet. Alla väljer detta själv! Men du har tappat känslan av helhet, och allt blir fragmenterat. Som ram var du i ett Absolut medvetande. Inne i tavlan hamnar du i ett dualistiskt medvetande.

Men hur vaknar jag?
-Svaret på den frågan är lösningen på alla problem. Inse att vad som är ”därute” för dig inne i tavlan inte är vad som var ”därute” när du var ramen. Den insikten finns inom dig. Var annars?

Om du inte inser detta, står vi nu inför en rad intressanta konsekvenser..

Gud (dvs religion), vetenskap, politik och all auktoritet som du upplever ske ”därute” inne i tavlan, måste uppenbarligen arbeta för att du ska vara kvar i drömmen, i tavlan, eller hur?
Hmmm…

Och nästan ALLT som du och dom andra klantskallarna som fallit ur ramen någonsin kan komma fram till – inklusive att lösa alla världsproblemen – bara tjänar till att hålla er kvar i drömmen.
Hmmmm….

I själva verket finns en hel hierarki inne i tavlan – drömmen – som DESPERAT MED ALLA TÄNKBARA MEDEL vill hålla dig kvar i drömmen.
Kyrkan inne i drömmen brände dig levande om du sökte Gud inom dig på egen hand i stället för att lyda prästerna ”därute”. Inom Islam hittar vi precis samma typ av grymheter. Vetenskapen inne i drömmen hamrar också in att sanningen är ”därute”.
Och du är omsorgsfullt och metodiskt hjärntvättad, under en följd av inkarnationer.
Hmmm… men jag fattar inte, vadå DESPERAT.. varför inte bara inse det?

-Därför att all identitet – även en falsk sådan – erhåller en överlevnadsdrift. I den falska finns rädslan för döden, vilket är en tung post. Men döden är bara en i raden av intressanta konsekvenser. Döden är i sig en konsekvens av att identifiera sig med något som inte kan vara för evigt. Detta ”något” är alltså inte DU. Du är ju ramen.

Men gjort är gjort. Vi föll ur ramen och det är inget att göra nåt åt, så jag antar att vi är rökta?
-Du har fel. Tiden – den psykologiska tiden – är en mental skapelse. Det förflutna är en tanke. Och du identifierar dig med tanken. Descartes hade fel när han sa ”jag tänker, alltså ÄR jag”. Han borde hellre sagt: ”Jag ÄR, och tänker utifrån det”. Och detta ÄR behöver inte vara så ”andligt”. Inte sedan du föll ur ramen.
Men NU är allt som VERKLIGEN ÄR. Nu är ramen.

Vad sa du nu?
-Nuet är ramen. Sluta jaga.

Fattar inte det här med dualism. Hur funkar det?
Det är perversionen av den naturliga polariteten. I den naturliga polariteten bygger de två polariteterna varandra till en enhet som kan bli större än summan av de två polariteterna. Som Yin och Yang. Alfa och Omega. Man och kvinna. I dualism hamnar polariteterna i konflikt med varandra. I extremfallet söker de utplåna varandra. Du kan aldrig gå in i något episkt drama inne i tavlan, där du tycker dig kämpa för det goda, eftersom även DET tjänar till att hålla dig kvar i drömmen. Jag skrev mer om detta här.

DEN SOM TÄNKTE SE FILMEN, SLUTA LÄS HÄR

Jakten mot Nollpunkten lär ska ha ett ”Beckett-artat” slut, har någon sagt. Det är med viss förväntan jag spelar upp slutscenen på Youtube.
Men jag vet inte. Kowalski rammar helt enkelt två bulldozers som ställts upp för att blockera hans framfart, med den högsta speed Dodgen är värd, i en praktfull eruption av eld, rök och kringflygande skrot. That’s it. Helt brutalt.

Och så synd. Han var ju så himla nära… :-\

När Sanningen politiseras bort

KölnLöfvén har nyligen meddelat i MSM att det nyligen uppkomna problemet med sexuella trakasserier mot kvinnor, inte ska knytas till det nyligen uppkomna problemet med flyktingströmmar.
Sociala medier har kokat över. Löfvén hade knappast kunnat säga något mer impopulärt, och här avslöjas klart den officiella svenska attityden (varifrån den nu kommer) att vilja fortsätta censurera nyheter som behandlar någon form av inblandning av flyktingar i brottssammanhang. Detta trots den polemik som utbröt efter händelserna i Köln, där det uppenbarades att väsentlig information (rörande flyktingar) tidigare hade mörkats i Sverige – antingen av polisen eller av media. Det avslöjades, helt enkelt, att man utelämnat information som skulle ha kunnat användas av Sverigedemokraterna.
Uppmärksamheten till trots har det alltså inte lett till någon reform, inget räfst-och-rättarting – man fortsätter m a o att lägga locket på, vilket också den tragiska händelsen med 15-årige Arminas bekräftat (där det också låg sexuella trakasserier bakom).

Jag har som vanligt ingen som helst politisk utgångspunkt i det jag skriver. Jag agerar som en intresserad privatperson utan politisk bindning, som vill veta vad som är Sant. Punkt. Det är en intressant vinkel. Ser man vad som är sant, inser man att det inte är så lätt för en ung manlig arabisk flykting att plötsligt befinna sig i ett land där söta svenska flickor går klädda utan Burka, och doftar parfym. Någon enstaka arab klarar säkert av det, men när de kommer i formliga horder (de flesta flyktingarna är just unga män), måste problem uppstå.
Jag är dock förhindrad att peka på den sanningen, eftersom Sverigedemokraterna skulle gynnas. Vad värre är, jag skulle bara fösas undan, placeras i ett fack där ingen lyssnar på mig, förutom SD. Och dessutom anses ”extrem”.
Jag har en stark känsla av att när en konflikt, vilken som helst, eskalerar bortom kontroll, är orsaken att det finns en klar sanning som inte får yppas, samtidigt som jag har en lika stark känsla av att just den sanningen är enda vägen ut ur konflikten.
Sanningen i detta fall, är att vi måste kunna tala om ett problem, utan att vara rasister. Men så snart jag säger något konstruktivt om det, ådrar jag mig aggression och kallas rasist. Då blir debatten obalanserad och problemet kan inte lösas. Ett yttre exempel är Israel/Palestinakonflikten. Så fort man yppar något kritiskt mot Israel, blir man omedelbart antisemit och judehatare, och konflikten eskalerar. De tillgriper en kortsiktig lösning, och på lång sikt eskalerar den ohanterade sanningen.
Det riktiga dråpslaget mot sanningen är dock i detta fall att sanningen etiketteras som ”vänster”. Den som pekar på något som är sant i denna konflikt, anses som vänsterextrem och då kan den sanningen sopas undan. Sanningen blir en politisk åsikt, och problemet förblir ohanterat.

Och det är media som åstadkommer det här. Media hamrar ständigt in i det kollektiva medvetandet att ”extremism” gillar vi inte. Det har ju nästan samma ondskefulla klang som ”terrorist”. Jag drar mig till minnes Erik Johanssons telefonintervju med Patrik Oksanen, som vill genomföra en mediareform, och ”certifiering” av media för att säkerställa sanningshalten i medias rapportering. Erik presenterar sig helt enkelt som en privatperson som är intresserad av Sanningen, inget annat. Men Oksanen kan inte ge några källor bakom de ”sanningar” han skriver om, och försöker hela tiden få Erik att uppge något ”syfte”, om han kommer från någon politisk falang, osv, för då hade han kunnat neutralisera honom – givetvis utan att någonsin behöva uppge någon källa.
Vad är det som händer här? Är man bara det minsta lilla intresserad, och vill ta reda på saker, inser man vilken fördumning som pågår, och om man ”backtrackar” kommer man till en punkt där det framgår att vi blint litar på auktoritet, som aldrig behöver förklara ”varför”.
Vi bygger väsentliga delar av vår verklighetsuppfattning på vad media meddelar. Om media meddelar lögner, får vi en skev verklighetsuppfattning. Denna verklighetsuppfattning blir till en del av en själv, ens identitet, och den blir till något man försvarar, ofta med ilska. Det är lätt att se andras hjärntvätt, men mycket svårare att se sin egen. De som styr media kan de här principerna. Det kallas social engineering.
Hur gör du för att undgå denna kontroll? Kritiskt granska media? Bli Sverigedemokrat? Jag tror det krävs mer än så. Man måste ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning, sin egen falska identitet, som identifierat sig med något som inte längre kan överleva och därmed grips av rädsla. Det finns mera i bilden än ett avsiktligt mörkande av information om flyktingar. En fullt utvecklad och aggressiv krigspropaganda, t ex.

Nu kan ju Sverigedemokraterna lugnt stå där och vinna en massa sanningspoäng genom att peka på hur regeringen förfar på ett oärligt sätt när de undanhåller viktig information.
Lao Tzu (om det var han) hade rätt. What you resist, you become. Nu har regeringen hela tiden gjort motstånd mot rasism, och vad har hänt? Det mest rasistiska partiet av alla blir snart vår regering.
Men jag vet inte om det behöver bli så. Sverigedemokraterna må ha sina rötter i Nazismen. Det finns säkert en gammal stab av väljare som har obehagliga åsikter. Men partiet har nått en kritisk massa i och med den enorma tillströmningen av nya väljare, som uppenbarligen inte är nazister. Om Löfvén fortsätter i samma stil kommer Åkesson att vinna nästa val med egen majoritet. Men jag tror inte längre på att SD kommer att införa diktatur, avskaffa fria val och vända militären mot folket.
Och för den delen: Socialdemokraterna har sina rötter i Kommunismen, också en mycket obehaglig filosofi.
Jag tror att Sanningen måste fram på något vis. Man får inte kompromissa med sanningen.