Vem bestämmer över Sverige?

war-is-hell-cartoon Hej igen. Då detta är så viktigt ämnar jag spinna vidare mitt förra inlägg, som handlade om hur propagandistiska svenska media som verkar vara villiga att gå hur långt som helst för att svartmåla Putin och allt ryskt, genom att skriva om sådant de inte själva vet något alls om.

Jag vet, sådant sker nog hela tiden i media, där det många gånger i första hand handlar om att skriva en intresseväckande artikel. Men då sannolikt om betydligt mindre allvarliga saker. Icke desto mindre: skriver man t. ex. en artikel som hävdar att brottsligheten i stadsdel X har ökat, är det alltid på sin plats att backa upp det man säger, kanske med en objektivt utförd statistik, som man hänvisar till i artikeln.
För att undvika onödiga konflikter är det A och O att kunna åberopa fakta. Men i det scenario vi nu står inför, som är så allvarligt att det faktiskt handlar om det absolut värsta som finns – nämligen krig, och inte vilket litet skitkrig som helst – vore det då inte alldeles särskilt angeläget att kunna hänvisa till fakta när man beskriver presidenter i närliggande stormakter såsom ondskefulla demoner som hotar angripa allt omkring sig?

Jag har tidigare länkat till Erik Johansson och gör det nu igen. Erik är en alldeles vanlig svensk (kanske bara lite mer orädd, ärlig och skarpsinnig), som inte vill något annat än att veta den faktiska sanningen – ty han har också insett allvaret, och därmed varför det är så viktigt just den här gången, att Sanningen och inget annat är Sanningen kommer fram! Noam Chomsky inleder sin klassiska bok Media Control med att skildra hur president Woodrow Wilson under första världkriget medelst en massiv propagandakampanj (The Creel Commission), lyckades elda upp en fridsam amerikansk allmänhet till en krigshungrig pöbel; man skulle dra man ur huse för att slita allt tyskt i stycken:

”… the first modern government propaganda operation … was under the Woodrow Wilson Administration. Woodrow Wilson was elected President in 1916 on the platform ”Peace Without Victory.” That was right in the middle of the World War I. The population was extremely pacifistic and saw no reason to become involved in a European war. The Wilson administration was actually committed to war and had to do something about it. They established a government propaganda commission, called the Creel Commission, which succeeded, within six months, in turning a pacifist population into a hysterical, war-mongering population which wanted to destroy everything German, tear the Germans limb from limb, go to war and save the world.” 230px-Chomsky Har en liknande propagandakampanj startat nu, nästan 100 år senare? Jag är rädd för detta. Vad är propaganda? Propaganda är journalistik som vill stärka eller försvaga någons makt genom att väcka känslostormar i breda folklager, och just för att dessa känslostormar är själva syftet, ”försvinner” de krav på faktahänvisningar och källangivelser som annars är praxis, ja oftast obligatoriskt – dvs när det inte är så känslomässigt. Vad som slår mig när jag lyssnar igenom Erik Johanssons inspelade intervjuer med framstående svenska journalister i respektabla svenska dagstidningar, somliga av dem rentav ”experter” på Ukraina – samt en och annan politiker, är den totala bristen på några som helst fakta och den totala bristen på några som helst vettiga källor.

Journalisterna – och politikerna – blir tagna på sängen. De skruvar på sig, försöker kommer med motfrågor om intervjuaren är ”organiserad” på något sätt, eller de undviker huvudfrågan genom att fly ner i detaljer, eller de höjer rösten och försöker babbla i mun på intervjuaren tills han tröttnar, eller de säger att källorna är konfidentiella och inte bara kan lämnas ut ”sådär”.
Det senaste kortet spelades ut av en tjänstekvinna på UD, och där ingången var Margot Wallströms uttalande att det föreligger en rysk invasion av Ukraina (”avancerade ryska förband” som skickats över gränsen) När Erik sedan kontrollerar – med OSSE (https://sv.wikipedia.org/wiki/Organisationen_f%C3%B6r_s%C3%A4kerhet_och_samarbete_i_Europa ) – huruvida materialet är konfidentiellt, svarar OSSE att så alls inte är fallet, förutom i några ytterst sällsynta särfall. Och det visar sig vid vidare kontroll att det varit tre sådana fall de senaste åren.
Det låter betryggande, att det finns sann demokratisk anda någonstans i kedjan. Men det är uppenbart att något händer senare.
Men det är – till syvende og sist – helt irrelevant huruvida det varit något konfidentiellt material eller inte, eftersom OSSE:s presschef kategoriskt säger att det INTE finns några tecken på någon rysk invasion av Ukraina, vilket alltså Wallström hävdat på grundval av UD, i deras tur på grundval av OSSE:s rapporter – så antingen ljuger UD eller OSSE.

Eller också finns en mäktig tredje part i målet, som har ett avgörande inflytande. I så fall, vem?

Kan det vara den globalt opererande världspolisen, allas vår garant för att demokrati upprätthålls överallt? Det låter betryggande… :-\ Skulle Wallström öppet anklaga Ryssland för något som inte är sant, om det inte fanns en tredje part? Om svaret är nej blir det därmed alldeles uppenbart att denna tredje part även har ett avgörande inflytande på vad svenska politiker ska säga och vad svenska media ska skriva. Eller hur? Och det blir uppenbart att en president på andra sidan jorden kan bestämma att vårt neutrala land ska gå i krig. Eller hur? Och alltsammans på fullkomligt falska grunder. Eller hur? Och det blir alltmer uppenbart att industrier och bankirer på andra sidan jorden profiterar på krig, som de arrangerar här, på betryggande avstånd från dem själva. Eller hur? war-profit-underbear

Om bra och dålig journalistik. Och ren propaganda

Jag nåddes relativt nyligen av ett mediokert aktstycke. Nu uttryckte jag mig lindrigt. Men för att upprätthålla balans på denna blogg vinnlägger jag mig att uttrycka mig just balanserat, för då håller man sig neutral och har kanske skuggan av utsikt att komma i närheten av sanningen. Jag anser nämligen att sanningen är värd att eftersträva.

Några sådana ideal befattar sig inte Staffan Heimerson med. Som journalist på en stor svensk tidning borde han kanske vara än mera dedikerad än en blygsam bloggare som Perra, att meddela en balanserad bild åt de miljontals läsare han undfägnar? Vad tycker ni? Var så goda – här kommer nämnda aktstycke, som utgör ingressen till en artikel om Rysslands vedervärdiga president:

Hans ansikte är som en punkterad badboll, skrynkligt och svullet på samma gång. Hans berömda fiskögon har sjunkit djupare in i kraniet. Han har tappat hår som en kvinna med hormonstörningar. Han ser för jävlig ut.

Artikeln i sin helhet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article20799866.ab

Ja, det handlar om Vladimir Putin. Den hemske diktatorn där i Öst. Artikeln berör bl. a. den nyliga militärparaden på Röda Torget. Där man enligt gammal rysk tradition firade årsdagen av Det Stora Fosterländska Kriget, Rysslands insats i andra världskriget, m a o. Jag säger inget om det här. Jag är ingen ”Putinist”. Jag är fullkomligt opolitisk och bara ute efter Sanningen. Vad jag istället säger något om, är den fullkomligt bedrövliga nivån på journalistiken. Ingen intelligent människa 2015 ska behöva acceptera sånt här. Till yttermera visso har han mage att lägga det i ingressen, i fetstil, troligen i vetskap om att de allra flesta inte läser längre än så. Alltför många av oss har inte tid eller ens tålamod att läsa en hel artikel, så det är en bra idé att placera sådant som är viktigt att nå ut med, i rubriker och inledningar. 1212130564_obama_lies_xlargeHeimerson är tyvärr inte ensam. Vi har en journalist till, Stig Fredrikson ( ni får INTE missa youtube-videon i början av detta inlägg!), som blir fullkomligt ställd mot väggen av en påläst lekman (Erik Johansson) som ringer upp honom och ställer frågor som han absolut borde ha svar på.
Och ingen av dessa två skribenter antyder med ett enda ord någon som helst amerikansk inblandning i Ukraina, vilket man borde göra om man vill återge en balanserad bild.

De media som kanaliserar nämnda murvlar, är Aftonbladet, och SvD. Dessa är ”normala” media, som funnits i evinnerliga tider, och man litar på dem. Mja, inte lika mycket som förr, kanske. Dock är det nog så, att majoriteten av folket ännu läser dem. Dessa är m. a. o. goda representanter för Main Stream Media (MSM). För jag menar, sedan finns det ju media som har dåligt rykte. Nya Tider är en ”högerextrem” tidning, läser man i Wikipedia. Det är nästan så att man blir rädd. Frågan är: om sådan utstuderad skit (rent ut sagt) serveras av ”riktiga” media – vad väntar oss då om man vågar öppna en Nya Tider-blaska? Vi gör ett försök:

http://www.nyatider.nu/krigsfaran-okar-allteftersom-ekonomin-dalar/

Detta är alltså en artikel om krigsfaran som ökar om ekonomin dalar. Ingressen är följande:

Amerikansk utrikespolitik bygger på att dominera världen och förhindra att en rival materialiserar sig. När allt fler länder överger dollarn som reservvaluta utmanas dock USA:s ledande roll. Paul Craig Roberts, före detta politiker i Ronald Reagans administration, menar i detta inlägg, som han den 7 maj läste upp vid investment- och säkerhetsföretaget Financial West Groups årliga konferens i New Orleans, att USA:s inställning hotar världsfreden.

Jag hade förväntat mig formliga eruptioner här i fråga om populism, vinklat upplägg, personangrepp, obefintliga källor osv,men finner mera av detta i MSM. Jag har inte läst så mycket mera i Nya Tider, Avpixlat etc., men tills någon bevisar att jag har fel, anser jag t.v. att dessa media har en betydligt mer seriös attityd.

I övrigt säger William Blum detsamma. Washington vill dominera världen:

William Blum? Amerikansk historiker, författare och frilansjournalist. Ingen extremist åt något håll. Det är bara det att han intervjuas av RT. Vilket står för Russia Today. Och nu har det pumpats in ett sådant hat mot Putin och Ryssland i det kollektiva medvetandet, att RT inte kan vara en tillförlitlig kanal. RT är ju ”Putins kanal”, kan man då säga, och generellt förkasta ALLT som kommer från RT, på samma sätt som man kan förkasta ALLT som kommer från Nya Tider.

Kan man med gott samvete göra så?

Min magkänsla så här långt är snarare att ju mera sanningsenligt du uttrycker något, och särskilt om sanningen är obehaglig, desto större är sannolikheten att du får en projektion på dig, som ”extremist”, vilket får till följd att ytterst få väljer att lyssna på dig. Jag är rentav inte främmande för farhågan att det har kastats om, varvid den balanserade bilden nu är vad vad som kallas den extremistiska bilden, och den extremistiska bilden officiellt utger sig vara den balanserade bilden, i MSM. Och att detta fungerar, därför att lejonparten av mänskligheten inte bryr sig. quote-all-the-war-propaganda-all-the-screaming-and-lies-and-hatred-comes-invariably-from-people-who-are-george-orwell-139690

Påstår jag då generellt, att Putin meddelar oss en balanserad bild? Han har ju visat prov på stor aggressivitet! Både ja och nej. Man måste fråga sig om Putin har något att förlora på att tala om sanningen för världen i detta läge. Men man måste också fråga sig om Obama har det. Men vad Putins aggressivitet anbelangar: Om vi fortsätter en bit ner i Nya Tiders artikel läser vi följande:
…Dock valde Krim, i århundraden en del av Ryssland, att återförenas med Ryssland i en folkomröstning. Washington var frustrerat och beskrev Krims självbestämmande som rysk invasion och annektering. Washington använde denna propaganda för att bryta sönder Europas ekonomiska och politiska band med Ryssland. Europa har dock inget att vinna på sanktioner mot Ryssland. USA:s stridslystnad möter ökad ovilja från Europa och det finns tecken på att en del länder överväger att göra sin utrikespolitik oberoende av Washington.
I början av denna video (den är annars rätt lång), redogör Putin själv för händelseförloppet på Krim (man kan välja engelsk text i ”Inställningar/Undertexter”!):

…och det stämmer ganska bra med Nya Tider. Men det är klart, man kan ju förkasta allting, eftersom det måste anses extremistiskt? Som svar på det, ger jag följande länk, detta skrevs i Aftonbladet för ett år sedan, och tar upp att en folkomröstning låg bakom:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article18649269.ab

Jag säger inget om de skäl Putin kan ha haft. Parallellen i artikeln är dock rätt intressant. 96% av Ålänningarna vill alltjämt vara svenska. Och faktum är att Sverige var på vippen att göra det Putin nu gjort, 1918, då svensk militär landsattes på Åland efter en folkomröstning, och stort rabalder följde, där strider mellan de röda och de vita utbröt i Finland, innan konflikten löstes 1921! Det kan vara intressant att påminna om det här, bredvid faktum att USA annekterade västra Kuba bara några år tidigare, utan några större protester, mer än från kubanerna själva under årens lopp – men de är ju kommunister.
11143081_10152882737290197_1869293656191437402_nMen inlägget skulle främst handla om olika media och deras tillförlitlighet. Något har uppenbarligen hänt under året som gått, och om svenska medier var dåligt insatta i läget, som artikeln säger, har det blivit sju resor värre nu. Nuförtiden är det regelrätt, totallobotomerad krigspropaganda som torgförs. Det som hänt sedan den här någorlunda vettiga artikeln skrevs, är naturligtvis Malaysian Airlines, MH17-kraschen i Donetsk. Som jag skrev i ett annat inlägg, bara några timmar efter kraschen gick Obama ut i media och kungjorde att det var BEVISAT (”evidence indicates”) att proryska styrkor sköt ner planet, en vecka innan den forensiska analysen påbörjats. Ingen hade ens börjat söka någon svart låda, ingen hade undersökt någonting. Obama hade i det läget INGENTING att anföra, mer än några mycket suddiga bilder, som egentligen inte visade någonting..
Putin varnade för att dra förhastade slutsatser innan man visste mera, men Obama var oresonlig, och sedan dess likriktades all västlig media i ett drev mot Putin och Ryssland. Dagen efter Obamas tal såg man nattsvarta löpsedlar såsom ”PUTIN KILLED MY SON!”.  Taktiken att snabbt komma med en dräpande allvarlig anklagelse är fruktansvärd, eftersom det blir mycket svårt för den anklagade att freda sig. Det är som om man skulle anklaga någon för pedofili. Då riktas tusen hatiska blickar omedelbart mot den personen, som då måste stå ensam och försvara sig själv – men ingen lyssnar, eller är ens intresserad av om han är skyldig eller ej. Det här är ett effektivt sätt att eliminera någon.

Varför valde inte Fredspristagaren att följa Putins exempel, och låta analysen säga sitt?

Jag vill återigen påminna om den holländske journalisten och professorn Karel van Wolferen – läs tidigare inlägg – och se denna rätt korta video – om ni inte hinner se allt här så se denna – där han framträder in person:

http://rt.com/shows/crosstalk/184516-ukraine-civil-war-economy/

-Men Perra, nu får du väl kamma dig. Skulle Putin ge oss en balanserad bild? Skulle RT säga något ofördelaktigt om Putin?

-Det är DU som måste arbeta dig fram till den balanserade bilden. Den ges inte ”gratis” av någon av de två sidorna i en dualistisk konflikt. Men använd inte denna relevanta invändning som en bra ursäkt att förkasta RT, utan se det som ett vederläggande av den bild vi gärna har i väst där vi tror att media är fria att granska makten, och ryska media hellre är propagandistiska som Pravda en gång var! Det kan vara lika propagandistiskt i västmedia, och ännu värre. Men när det drar ihop sig till krig, polariseras media än hårdare, och vill få folket att anamma tron att ”vår” sida har ABSOLUT RÄTT, och att den motstående sidan har ABSOLUT FEL. Och att vi bara har två val. Det är aldrig så! DU måste ta dig ut ur detta polariserade tänkande, då kommer du att se dels att sanningen effektivt har dolts, dels att det finns helt andra vägar att gå än vad som framställs.

Och det här är allvarligt: Vi kan kastas in i krig på grund av osaklig rapportering. Som Erik Johanssson säger i en kommentar till sin video:
Vi håller på att ljugas in i ett tredje världskrig.

Avslutar med en video med Sharyl Attkisson – en amerikansk journalist med vissa synpunkter på amerikansk journalistik av idag:

EDIT 2016: Jag lägger nu in ytterligare en video med fd CIA-analytikern Ray McGovern, som bekräftar Erik Johansson, och belyser närmare ”proryska separatister”:

Om Hädelse

blasphemy

Händelserna i Frankrike väcker förfäran och avsky. Vilket troligen just är meningen. De skulle inte göra det om vi inte reagerade negativt på det. Episoden med Rondellhundarna och Lars Vilks 2007 har nu drivits till sin spets, föga förvånande men så tröttsamt. Föga förvånande därför att det är så det är. Finns det en möjlighet att skaffa sig makt genom rädsla, finns det alltid element som kommer att använda sig av den. Tröttsamt, därför att detta har kunnat pågå så länge.

Katolska kyrkan har skapat sig positionen som Västvärldens största struktur, mycket genom att använda rädsla. Islam har skapat sig den position den har genom rädsla. Men religioner handlar inte om Gud, eller om Allah. Det handlar om människor härnere på jorden som vill använda sig av gudarna för att utöva makt och skaffa sig höga positioner på jorden, samt säkerställa sina positioner – sina egon – genom kontroll över folket.

Varken Gud eller Allah förespråkar våld. Både Gud och Allah säger att man ska inte döda. När man ändå gör detta – och till råga på allt hävdar att det är i Guds namn, eller i Allahs namn – är det då inte en större hädelse än att skissa en karikatyr av Profeten? Med vilken rätt hävdar en människa på jorden hädelse? Och för den delen: Med vilken rätt hävdar en människa på jorden att Gud, eller Allah, inte skulle kunna ha sinne för humor?

Som om de gudomliga inte skulle kunna stå över sådana här så löjliga mänskliga påfund utan att reagera med vrede? Det här är väldigt intressant. Vi vet alla att vrede är ett omisskännligt tecken på svaghet. En stark person är i harmoni med sig själv, och har överseende med andras drifter om ens egen person. Han uppskattar det oftast, t.o.m. Vrede är snarast den reaktion vi finner hos en pubertal yngling som är extremt osäker på sig själv.

Och denna reaktion – och omogenhet – tillskrivs självaste Gud ha! Vem hädar egentligen?

Det är för det första Gud, eller Allah (de två är samma) som är ”hädad”. Är det då inte en sak mellan Gud och den som hädar?

Men allt vilar på grundtesen att Gud/Allah inte är nåbar för vanligt folk, utan att Gud/Allah kan nås enbart genom en mänsklig elit på jorden. Vem har sagt att det ska vara så?

Jesus sa att Gud är inom oss. Kyrkor behövs inte. Han vände sig emot prästerskapet, utmanade den högsta makten på jorden, just genom att säga att Gud är inom oss, nåbar för vem som helst. Jovisst, Jesus stod också han anklagad för hädelse. Hans attityd och åsikter hotade dem som vill ställa sig mellan folket och Gud och utropa sig själva som de enda kanalerna till Gud. Så att folket ser dem som Gud!

Ingen – mer än Jesus – genomskådar det, på grund av rädsla för de mest ohyggliga repressalier. En hierarki baserad enbart på rädsla byggs, och den upprätthålls i evinnerliga tider. All väsentlig kreativitet stagnerar. Katolska Kyrkan håll Europa i ett skruvstäd i 1700 år. imagesMänniskor är människor, med sina egon, överallt på jorden. Det är ingen skillnad på muslimer och kristna i det här fallet. Det är samma hierarkiska struktur, samma intressen av makt och kontroll över folket. Högst upp sitter en elit. Vilka är de? Det vet vi inte. Vi skulle bara våga att ens ställa frågan! Vi ser denna mekanism i mindre skala som den tyranniske familjefadern som håller resten av familjen under kontroll genom att använda rädsla för att väcka hans vrede. Han tål inte att bli emotsagd och utövar hänsynlöst våld om han blir det. Vi vet alla att det är sjuka människor som beter sig så. Somliga av dem går i terapi, där de kommer underfund med sig själva och förvandlas till goda och ömsinta människor. Hädelse vilar på antagandet att det finns en entitet utanför dig som du borde vara rädd för. Hädelse kan inte hävdas om inte detta antagande gäller. Och som jag sagt så många gånger förr: När man inte ifrågasätter auktoritet blir auktoriteten utbytbar. Vem och vad som helst kan hoppa in och ta kontroll över dig.

Du sitter omtöcknad i baksätet i din egen bil, där nycklarna sitter i och dörren är olåst. Därför går samma mekanism igen i mycket annat.

Hädelse är ett sätt att komma åt indviden genom att klandra denne för något, så att andra ska kunna sätta sig över individen, på höga piedestaler. Familjemedlemmen som vuxit upp med den tyranniske fadern låter i hela sitt vuxna liv andra entiteter ta hans plats, och han beter sig på exakt samma sätt. På ett annat plan kan Gud bytas mot vetenskap och vi beter oss på samma sätt. Terrorism är också det en entitet därute som du borde vara rädd för. Feta svarta rubriker om terroristdåd skapar just rädsla, och det är därför rubrikerna skapas. Samtidigt som vi tror att rubriker skrivs i fria samhällen, där man rapporterar allting. Men om tidningarna inte alls skulle skriva, vad skulle man uppnå med terrordåd? När tidningarna inte skriver, har terrorn redan uppnått sitt mål. Terroristerna är då inte några enstaka galningar ute i periferin utan terrorn är legaliserad uppifrån. Och du tittar aldrig uppåt därför att du inte ifrågasätter auktoritet. Men om vi antar ett utopiskt, harmoniskt samhälle, där demokrati och jämlikhet råder: Om media inte skulle rapportera terrordåd här – skulle det skada samhället mera än om det skulle rapporteras (och på det sätt som görs nu)? Det är en intressant fråga. Vad tror du?

Deus Ex, Panoptikon, Colosseum och Antikrist

End_of_time_by_echomaxwell Den allra mest grundläggande idén bakom lidande, förslavning och ondska, är föreställningen om en yttre auktoritet; en entitet utanför dig själv som är mäktigare än du själv, och som du ogärna ifrågasätter. Men du vet inte vem, eller vad, det egentligen är. Det är det som är Deus Ex*. (latin för yttre (”Exterior”) Gud, yttre auktoritet)

Det här är ett försök att se en helhetsbild av något som annars är så oerhört fragmenterat att det är nästan omöjligt att se. Den innefattar alla polariseringar som kan förekomma och tvingar dig – i bästa fall – att ta ett par steg bakåt för att se företeelsen i sig framför någon specifik ”makt därute”, som Illuminati, Pengasystemet, Frimurarna, Bilderbergarna, de multinationella företagen, materialismen, kommunismen, fascismen,NWO, Gud, Djävulen, eller helt enkelt det väldiga Universum därute.

Gå inte in på någon av alla de här, för då fragmenterar du och missar min poäng. Se bara faktum ATT vi ”måste” ha något där ute överhuvudtaget.

Det kan vara svårt. Men ibland behöver man släppa sådant som förefaller så verkligt och så säkert, för att kunna se en högre och sannare nivå. Ibland måste man ”oveta” sådant man tror man vet. Det handlar mycket om att frigöra sig från orden. Inte tolka dem så bokstavligt. Den kinesiske filosofen Wu Hsin uttrycker det väl:

Wu Hsin may say something well;

That doesn’t mean he has anything to say

What he speaks of is greater than anything he can say about it

He will reveal it in much the same way as a sculptor reveals the image,

By removing chunks from the block.

Vad menar jag då med fragmentering? Det är lite av talesättet att inte se skogen för alla trän. Anta att du är född och uppvuxen i en ändlös skog, och har aldrig sett dess ände. Det finns andra i samma sits. Ni är Trädfolket. Er härskare är Egbert, Kung av Trän, som evinnerligen predikar för er att man aldrig får tröttna i sökandet efter sanningen om träna. Ni betalar skatt för detta. Den som hittar vägen ut ur skogen ska få ett stort pris.

När du bara ser trän omkring dig och inte är medveten om att det existerar en större sammanhängande enhet kallad skog, så är ditt medvetande fragmenterat, och träden är separata objekt (fragment) isolerade från varandra. Du skulle då kunna uppsöka ett högt berg som lät dig se ut över alla träden och du skulle förstå. Du skulle kanske också se att skogen slutade nånstans, och att det kanske finns något mystiskt, längre bort i fjärran du aldrig sett förut. Om du sedan går ner från berget för att berätta om dina upplevelser och du märker att ingen förstår dig eller vill lyssna på dig, har du kanske att göra med Deus Ex.

Man talar ibland om abstraktionsnivå. Jag skulle också vilja införa begreppet fragmentationsnivå. Ett annat känt talesätt beskriver detta:

”Don’t argue with idiots. They drag you down to their level and then they beat you with experience”.

Vad de (”idioterna”) gör är att dra ett problem från en klarlagd abstraktionsnivå (skogen) ner till dess fragmentationsnivå (träden), och du kan omöjligen motbevisa dem, därför att de är helt och hållet identifierade i fragmentationen. Det är vad de ÄR.

Om du skulle hävda begreppet ”skog” skulle de idiotförklara dig för att blanda ihop granar och tallar, för att ignorera ett ”komplext” problem. Och de skulle få rätt också. Du försöker då få med dem upp på berget så de kan se själva, men de vägrar följa med dig. Varför? Deus Ex. Kort därpå märker du typiskt att någon – troligen Kung Egbert – satt upp elstängsel som för alltid hindrar folk att sig upp på bergen…

Deus Ex är till sin natur polymorfiskt. Dvs det kan anta olika skepnader. Varför? Jo därför att det helt enkelt inte spelar någon roll vad Deus Ex är. Därför att du inte bryr dig om det. Du bara följer. Och det är alltid ett val. Oavsett hur tvingande eller verkligt det förefaller, hur bortom ditt ansvar det verkar vara, så är det ett val.

Mycket av Kafkas författarskap bygger på hans fascination inför det mystiska Deus Ex, oftast – som i Processen – i form av Lagen, typiskt via Myndigheterna som aldrig kan ha fel. Han ville inget annat än lyda Lagen, men den fanns inte när han sökte efter den. Samma sak med Orwell. Men varken Orwell eller Kafka pratar om Myndigheter som något de skulle kunna rösta bort i valet, utan som något något vi inte kan välja. Vi hittar det inte när vi söker efter det men det har fullkomlig makt över oss.

I dagens situation när vi upplever en allt mer påträngade globalisering, vad sker med Deus Ex? Blir han mer diffus, eller tvärtom, blir han så påtaglig att han avslöjar sig själv och (kanske) därmed tappar sitt grepp?

Presidio-modelo

Jag läste en artikel om den övervakning som tränger sig på alltmer. Det här är inget nytt. Övervakningens metod har tänkts ut i det förflutna, av filosofer som Jeremy Bentham. I hans Panoptikon kan en liten (fängelse)ledning kontrollera ett väldigt stort antal fångar genom en övervakningscentral där de från ett och samma ställe när som helst kunde se in alla internernas celler, utan att någon av dem visste när just han/hon var iakttagen. Detta får internen – som också är helt separerad från alla andra fångar – att bete sig som vore han/hon ständigt övervakad. En maliciös baktanke med det är att den fånge som suttit många år i ett sådant fängelse, kommer fortsätta bete sig som han vore övervakad, även efter frigivningen. Då är det kanske mindre risk att han återfaller? Visst, men det öppnar alltså för möjligheten av ett mentalt fängelse. Något där ute som du måste passa dig för.

Det sägs aldrig ha byggts några ”sanna” Panoptikonfängelser, men det närmaste ska vara Presidio Modelo Prison på Cuba , se bild. (Enligt mig är detta verkligen ett perfekt Panoptikonfängelse, så jag undrar om Wikipedia har rätt här.)

Bentham dog i bitterhet över att inte ha fått det genomslag han ville ha för sin idé. Men den togs ånyo upp många år senare av en annan filosof, Michel Focault, i boken Övervakning och Straff (1975).

I Orwells 1984 är du ständigt övervakad i ditt eget vardagsrum just på detta sätt. Du vet inte när du är iakttagen, ännu mindre av vem, mera än på sin höjd av en diffus mental bild av en auktoritet, såsom ”myndigheterna”, något där ute – Storebror ser dig – ett Deus Ex.

I dagens framväxande övervakningssamhälle med NSA i spetsen, smyger sig elektroniska hjälpmedel för övervakning på oss, öppet eller latent, i det första fallet genom att hänvisa till terrorism. De spanar efter tänkbara terrorister, uppenbarligen i ditt eget intresse. Du tar hellre övervakningen istället för att riskera bli sprängd i atomer, och viktigast av allt: du vet att lilla snälla du aldrig skulle bli nån ny bin Laden eller Breivik och har således ”inget att dölja”?

nothing_to_hide

Eh… det är bara det att ”terrorism” kan bli till så mycket annat som du inte hade en aning om – Deus Ex bestämmer nämligen vad som är terrorism.

John Kerry vill – som ett exempel – beteckna folk som inte håller med om Global Warming som terrorister (trots att det blir alltmer känt att Global Warming vilar på tillrättalagd vetenskap, och att det fuskas med data). David Cameron vill peka ut ”tyst terrorism”, med vilket han avser t. ex folk som vill ha en ny utredning om några höga hus som rasade 2001. Bara du stillsamt undrar över de konstigheter som ägde rum den dagen, så ska du klassas som en terrorist. Fråga #1 är: vem är det egentligen som har något att dölja? Fråga #2 är: vad kommer härnäst?

Och fråga #3 är mycket intressant: Sitter vi alla i själva verket i Benthams förlorade dröm – i ett gigantiskt elektroniskt, eller mentalt, Panoptikonfängelse? Blev vi alla gradvis inburade efter den där olycksaliga dagen?

Med mentala fängelser finns det en dålig nyhet: Det är den värsta formen av fängelse.

Den goda nyheten är att celldörren är olåst. Du kan när som helst öppna dörren och gå ut.

Tycker du att detta låter skrämmande och oroväckande? Var då medveten om att du gick in i det här fängelset frivilligt (hur ”tvingande” omständigheterna än tycktes vara). Och som sagt kan du lämna det igen. Det är bara en liten detalj du måste fixa. Jag återkommer till det senare.

Deus Ex är falskt. Det är inte verkligt. Du kan aldrig hänvisa till Deus Ex, för att vinna gehör för ditt beteende. Ingen av nazisterna i Nürnbergrättegångarna kunde säga ”jag lydde bara order”. Ännu en gång: hur tvingande och verkligt det kan ha varit. Än om det var dödsstraff för ordervägran.

Du kan aldrig i Deus Ex’ namn döda en annan människa i ett krig. Ansvaret är helt och hållet ditt. Det visar sig för alla krigsveteraner som kommer hem med sina upplevelser, de blir ignorerade av samma myndigheter som sände ut dem.

Det faktum att ansvaret är ditt visar sig i det faktum att det alltid är du som måste ta konsekvenserna av ditt beteende.

Du kan aldrig lämna ut ansvaret för ditt liv på någon entitet utanför dig själv.

Du kan aldrig låta Deus Ex agera genom dig, varvid ditt eget ansvar är borta. Därför att när det egna ansvaret är borta uppstår blindhet, och då kan vad som helst agera genom dig. Jag sa att det inte spelar någon roll vad Deus Ex är, detta är vad jag menar. Deus Ex kan vara presidenten, och det kan vara en brutal våldtäktsman som beter sig som ett monster, det kan vara påven och det kan vara Gud eller djävulen, vad som helst kan ta kommandot över dig när ditt ansvar är borta.

Med detta i åtanke: Stämmer då en annan, mycket kraftfull doktrin (med rötter från Darwinismen): Vi är produkter av vår omgivning?

Ger detta större eller mindre makt åt Deus Ex?

För att spetsa till det än mer, det existerar en urgammal katolsk doktrin som säger:

”Du är helt utlämnad åt Guds nåd”

 Vad är skillnaden? Tja, du kan i det senare fallet alltid påverka din situation genom den osäkra och långsökta möjligheten att be. I det andra scenariot finns inte heller den möjligheten. Vi ska dock vara medvetna om att under den mörka katolska medeltiden, var i själva verket ”Guds nåd” inget du kunde få ens genom bön – den kunde fås enbart genom en präst, något annat var belagt med dödsstraff.

Så när det kommer till Deus Ex, erbjuder inte den materiella vetenskapen någon ljusning. Samma sak heter bara något annat. Den enskilde förväntas fortfarande blint följa auktoritet.

På ett sjukhus, särskilt om du drabbats av någon allvarlig sjukdom, är du helt i händerna på vetenskapen, på samma sätt som du var i händerna på prästerna. Vetenskapsmännen bakom den vård du får ses som de enda ”kanalerna” till den obegripliga vetenskapen på samma vis som prästerna… ja du får fylla i själv. Samma sak heter bara något annat.

Vår självvalda blindhet har gjort det möjligt för Deus Ex att korrumpera vetenskapen och köpa vetenskapsmännens makt till att göda Deus Ex. Om vi inte alla varit så blinda och ignoranta hade cancergåtan kanske varit löst för en massa år sedan, så har det inte blivit och det är DU (och JAG naturligtvis) som måste ta konsekvenserna. På det sättet får vi den vård vi förtjänar.

I vårt nämnda Panoptikonfängelse är vi separerade från våra närmaste cellkamrater, och när fängelset blir mentalt slår separationen igenom i allt annat också. Vårt tänkande fragmenteras. Det går inte att se helhetsbilden utan den hackas upp i fragment separerade från varandra. T o m kanske i konflikt med varandra.

I detta går vi vilse och tappar bort oss själva, och då tar Deus Ex oss, sveper in oss i blind trygghet. Vi kan inte ens längre se vakttornet i mitten av fängelset, med ”ögat” som jag aldrig vet ser just mig eller någon annan. Det abstraheras bort. Vi ser inte hur doktrinen justeras över våra huvuden, hur den manipulerar oss. Hot målas upp. Du kan se fångarna på andra sidan lokalen. De är mera verkliga än vakttornet där du aldrig kan se någon. I det icke-fysiska mentala fängelset ser du överhuvudtaget inte ens något vakttorn, utan andra grupper av människor, någon annanstans, kan utmålas som ett hot. Och du är säker på att det är Absolut verklighet.

Nu kommer en annan ökänd arena upp i tanken: Colosseum. Där satt kejsaren. Men han var Gud, faktiskt, utan citationstecken, så upphöjd i mänsklig rädslobaserad hierarki att han inte fanns.

Vi gladiatorer och publik stängde av där. Över den nivån brydde vi oss inte. Där på arenan hetsades folk mot folk. Och har vi då inte också, på samma sätt, även ett mentalt Colosseum? Självklart är det så. Och det är ett värre Colosseum än det fysiska, för där kunde du tydligt se att du valde (igen: än om det var ”tvingande”) att spela ett spel, på en lägre nivå av ett större spel över ditt huvud. I det mentala Colosseum ser du inte det, du tror det är faktisk, reell verklighet. Du är i själva verket helt fångad i den fragmenterade verkligheten.

Fragmentation

Nu har du alla ingredienser som behövs för en dröm. Med dröm definerar jag ett tillstånd ur vilken det är möjligt att vakna upp. En dröm är en inkapsling ur en högre nivå av verklighet till en lägre nivå av verklighet, till vilken du kan flytta din identitetskänsla, till vilken grad beroende på drömmens natur, häri ligger hoppet.

Deus Ex är uppenbarligen människor som vill vara ”gudar” på jorden, på ett eller annat sätt. Och eftersom vi fått inpräntat i oss att inte ifrågasätta överordnad, blir vi blinda för vilka de är.

På Colosseum slängdes Jesus’ första adepter framför lejonen, för att de vägrade erkänna Deus Ex’ auktoritet (i form av den romerske kejsaren), och i stället hävdade Deus In, att Gud är inom oss.

Den grundläggande konflikten är den mellan ”In” och ”Ex”.

Vad all mänsklig makt, och falska profeter och lärare gör, är att dölja Deus In.

Deus Ex är vad man i religiösa termer kallar Antikrist. De var en gång fullt synliga, nu har de gömt sig bakom kulisserna, men det blir allt svårare för dem att hålla sig dolda. De vill vara på en abstraktionsnivå precis över din, och med alla medel söker de fragmentera din värld, få dig att gå in i den, ta ställning för något fragment i konflikt med något annat fragment. Då är du kontrollerad. I synnerhet om du är säker på att slåss för Friheten. Och vi går alltid på det. Gång på gång. De skapar alltid två polariteter. Ett av de senaste exemplen är Ryssland å ena sidan – EU/USA å den andra. Ju starkare grad av polarisering desto mer kontrollerade är vi. Därför är extremism farligt.

Vi går på det gång på gång. Nu kommer en personlig reflektion som jag inte begär att du tar på allvar, men jag tror vi har varit med om det här förr, detta scenario med en yttersta maktelit som vill ta total kontroll. Jag tror det har funnits civilisationer på jorden minst lika avancerade som vår nuvarande (Atlantis, Lemurien kan vara exempel), och att de har gått under på grund av en Deus Ex, en ”Antikrist”, någon form av hierarkisk struktur. Det finns fragmenterade krönikor kvar med mystiskt ursprung, gamla testamentet är en. Den grymma, ökända ”gammaltestamentliga guden” är ingen mindre än Antikrist. Dvs människor som vill vara gudar på jorden – inte Gud själv. Eliten skriver historien, detta är möjligen ännu ett exempel på det.

Jag är inte religiös. Om Gud finns, är han inte ”Ex”, utan ”In”. All dogmatisk hierarkibyggande religion handlar om Deus Ex. Vad allt handlar om är att se helhet, och inte fragmentera, utan abstrahera (en del kallar det transcendera). Det räcker så ett tag.

Vetenskap, liksom andlighet, är till för ärliga människor utan begär efter makt.
När makt smyger sig in perverteras dessa två, och religion uppstår.

mystery_mckenna

Jed McKenna och Peter Francis Dziuban har skrivit intressant om medvetande.

Är det så att det är Universum som är överordnat allt, och att ”medvetande” inskränker sig till små ”öar” inne i detta väldiga universum i form av människor som du och jag? Eller är Medvetande överordnat Universum? Vad tror du?

Om endast medvetande kan abstrahera och fragmentera, hur blir det då?

McKenna kallar den första teorin U-Rex (Universum Superior) och den andra teorin C-Rex (Medvetandet (Consciousness) Superior).

Är inte vår situation i Universum, vår upplevelse av den, rätt lik trädfolkets upplevelse av träna?

Trädfolket vet inte om det finns nån ände på alla träna eller ej, om de upphör nånstans. Allt de kan göra är egentligen bara att studera trän.

U-Rex är Deus Ex. Vi är bara små fluglortar i det väldiga Universum därute, som är så o-ä-n-d-l-i-g-t mycket större och mäktigare än oss.

Såvida inte…

Finns det något ”berg” man kan gå upp på för att se var Universum slutar?

Nej, naturligtvis inte. Inte ens Mount Everest skulle duga.Men ett mentalt ”berg”?

Hur är det med den där olåsta celldörren?

Och hur är det med drömmen? Jag nämnde nåt om en dröm. Enligt Dziuban finns det inget som skiljer en dröms ”verklighet” från den vakna verklighetens verklighet. Dvs Universums verklighet.

Ah men Perra, nu får du väl för fan skärpa dig. Blanda inte ihop dröm och verklighet!

 -Du fragmenterar! Du ser inte vad jag menar. Jag står på berget, du är bland träna! Annat vore det om vi utgick från att vår nuvarande verklighet – tränas verklighet – är Absolut. Finns det dock en högre abstraktionsnivå måste man revidera sig.

Deus Ex verkar så otroligt mäktigt Men det är ett falsarium. Deus Ex måste hävda – häri ligger hela dess överlevnad, med eller utan rent ekonomiska intressen – att nuvarande fragmenteringsnivå är den Absoluta Verkligheten. Men varje sådan nivå blir en dröm när nästa abstraktionsnivå står för dörren

Med drömmar finns det en dålig nyhet: Det är den värsta formen av fängelse. I synnerhet om det är en mardröm

Den goda nyheten är att celldörren är olåst. Du kan när som helst öppna dörren och gå ut.

Och det var bara en sak man måste fixa? Som du skulle återkomma till?

-Exakt. Du måste vakna. Men det är skillnad på detta uppvaknande och uppvaknandet från en ”vanlig” dröm. Fast egentligen inte. Du måste bara dö.

Dö? Jag visste det var en hake med det!!!

Lugn nu. Man kan dö innan man dör. Det”hemska” med döden är inget mer än en identitets död. Det är den identitet som är helt och hållet skapad inom nuvarande fragmenteringsnivå, som måste dö. Hela det där komplexa nystanet man skapat i denna världen, av tankar, problem, oro och rädslor – storyn om DIG, det som du tror är DU – tillhör nu bara en dröm som du nu vaknar upp ur. Och antikrist står där med lång näsa.

Vänta nu! Vänta… öh…

Det finns inget att vänta på. Tiden är slut. Vi har nått Tidens Ände. Varje dröm har sin tid.

…Men det ÄR inte så enkelt… det är faktiskt mera komplext än så här…

För vem? Drömmaren? Du fragmenterar igen, käre Watson…

*) Jag tar mig här en bloggares frihet att benämna denna företeelse Deus Ex. Jag är medveten om att det existerar ett utmärkt datorspel med detta namn. Detta inlägg handlar alltså inte om datorspelet.

Water_Abstraction

Ukraina och Sanningen

propagandaAv allt som finns att läsa just nu om Ukraina, förefaller mig denna artikel, skriven av den holländske journalisten och professorn Karel van Wolferen, kallad Ukraine, Corrupted Journalism and Atlanticist Faith (man måste kanske scrolla ner en bit för att hitta artikeln), vara synnerligen läsvärd.

I krig är Sanningen det första offret, sägs det. Och det är sant. Men jag skulle vilja påstå att Sanningen offras långt tidigare än själva kriget. Och det sker med hjälp av media. Då menar jag den media som man kommer i kontakt med först, den media man ser om man har fullt upp att göra och inte hinner engagera sig. Det kallas mainstream media (MSM).

När Sanningen offrats, är media inte längre ett objektivt och sakligt redogörande för faktiska skeenden, utan den förfaller till propaganda. Kvällstidningsnivå. Yellow journalism. I längden är det faktiskt hjärntvätt.

Den som vill finna ut Sanningen måste söka utanför huvudflödet. Och man måste ha en magkänsla. Jag har gjort detta, och jag skulle kunna citera både den ena och den andra här, och ge länkar hit och dit, men det är ingen mening. Det blir bara tröttsamt att läsa.

Jag kan dock sammanfatta mig och säga: Jag tror inte Ryssland låg bakom nedskjutningen av Malaysian Airlinesplanet MH17. Punkt.

Varför? Jo, jag läste först detta:

Det ryska propagandamaskineriet gick på högvarv efter nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH17. Här listar vi ett urval av de mest absurda bortförklaringarna till kraschen.”

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ryska-logner-om-flygkraschen_3770022.svd?sidan=10#article3

Sedan läste jag Karel van Wolferens artikel. Vilken skillnad på journalistiken för det första. Sedan förstår man vad det handlar om. Jag har skrivit på denna blogg om bl.a. John Perkins’ beskrivning hur USA systematiskt annekterar länder med rika naturtillgångar, och hur de går tillväga. De organiserar en statskupp i landet, där den sittande presidenten byts ut mot en USA-vänlig president. Precis som skett i Kiev. Därefter tvingas landet till gigantiska lån i dollar, som de aldrig kan betala – och då lägger USA beslag på naturtillgångarna. De bygger sedan militärbaser i landet, och tvingar landets manliga befolkning att delta i USA:s krig världen över. De som inte går med på det är – just det – terrorister. Detta vet Putin.

I jakten på ”terrorister” attackerar nu USA/Kievstyrkor civila mål i Ukraina och mördar civilbefolkning. Vissa källor hävdar att det är fråga om etnisk rensning. Själv vet jag inte. Om media skriver att det jagas terrorister, är det fritt fram. Vem som helst (snart) kan spela ut terroristkortet, och få alibi att behandla civila hur som helst. G W Bush sa också detta, rent ut, efter 9/11. Den som är terroriststämplad åtnjuter ynnesten att bli lagligen torterad.

Parallellt med detta attackerar ISIS civila i Norra Irak och annorstädes. Media slår upp det här med feta rubriker – fruktansvärda saker pågår! – samtidigt som det hamras in att ”USA ingriper”. USA värnar om demokrati och rättvisa! Jag kan inte undgå att vissa tankar far genom mitt huvud. Är det verkligen så farligt som det beskrivs med ISIS, eller hjälper media USA att bygga upp ett förtroendekapital som kan komma till pass någon annanstans? Jag har gärna fel. Den som läser här och kan övertyga mig, kommentera!

När media blir propaganda handlar det som vanligt om att få med sig massorna.

Men det är egentligen fel att säga att det är USA. Det är en maktelit, som opererar globalt, och som vill ha den yttersta makten över hela planeten. Det är ingen nationalitet, eller något land. Och de har den yttersta makten över media. Ingen vill ha krig, trodde jag ett tag. Men det finns folk som vill. Det förstår man när man inser att inget alls är bevisat (ännu!) angående hur flygkraschen gick till, och sansade människor väntar med att säga något innan analys av haveriplatsen gjorts. Karel van Wolferen säger:

Explanations that did not in some way involve culpability of the Russian president seemed to be out of bounds. This was at odds right away with statements of a sober Dutch prime minister, who was under considerable pressure to join the fingerpointing but who insisted on waiting for a thorough examination of what precisely had happened.

Men Obama och Kiev hävdade redan några timmar efter kraschen – som framgår av citat ovan – att det är bevisat att pro-ryska separatister sköt ner planet. Denna snabbhet är avslöjande.

Det är alltid en fördel att vara den som slungar ur sig den första anklagelsen, i synnerhet om ett avskyvärt dåd, eftersom det då blir så uppenbart för alla att den angripne vill försvara sig. Det kallas projektioner med ett annat ord.

Avslöjande är också det faktum att haveriplatsen aldrig spärrades av, som annars är obligatoriskt när det sker sådana här krascher.

En talesman från den forensiska analysen säger:

” This particular site has never been secured and it still isn’t.

…Anybody who doesn’t like the outcome of this investigation can claim it is not valid because nothing has been protected”

-David Learmount

(http://www.bbc.com/news/world-europe-28424083 )

Så går det med Sanningen…

Jag vill ge en länk till, här intervjuas en av de första att vara på haveriplatsen. Det han säger stämmer inte så bra överens med det som så arrogant hävdats vara bevisat. Det lutar åt att någon missil aldrig träffat planet (som hävdats). Snarare eldgivning från en automatkanon från ett annat flygplan. Vilket leder oss till en video på youtube där civila intervjuats nere på marken och vilkas vittnesmål är intressanta. Den videon togs bort genast.

Och vem var det egentligen som dirigerade planet att flyga över värsta konfliktområdet, där det bevisligen finns aktivt luftvärn i skarpt bruk? Ja, inte var det Putin. Det var flygledartornet i Kiev…

http://www.cbc.ca/news/world/malaysia-airlines-mh17-michael-bociurkiw-talks-about-being-first-at-the-crash-site-1.2721007

Folk, sekunder från Evigheten

1522498_10152371610206694_1614759697_o Vi går mot vår, något börjar spira och den Skånske Barden har ånyo talat. Jo det är sant, en CD damp ner här mitt i vårruset, avsändaren är omisskänlig. Jag anar ett leende, någon vet att detta är bra. Inget följebrev. Jag har under en längre tid understundom uppfattat fragment från det mödosamma arbete som legat bakom. Jag tror få vet detta. Det är liksom inte bara att gå in i studion och riva av en platta. Men när man lyssnar på den känns allt (igen) så enkelt, så självklart.

Jo, detta är bra.

Fan vet om inte…

Jag nämnde vårruset. Det finns vissa plattor som fungerar som katalysatorer för vårrruset.

Shamanerna har sina kristaller, som kan förstärka energierna. Plattor som gör det med samma magi är t ex Bruce Springsteens Greetings From Asbury Park, N.J (och Born to Run), Ulf Lundells Törst, Ola Magnells Nya Perspektiv eller vilken Håkan Hellström-platta som helst. Jag kommer också att tänka på salige Lou Reed, och Walk on the Wild Side. Nånstans här, i detta celebra sällskap, landar Folk, tar sig plats och sitter som smäck. Har han lyckats igen? Svaret är Ja (och bränn in svaret i granit medelst ett atombrännjärn…)

Som vanligt vill jag säga att detta är ingen ”recension” i ordets rätta bemärkelse, utan mera ett blogginlägg, inspirerat av en platta.

Jag började med att läsa igenom texthäftet. Det kan även denna gång stå på egna ben, den kan läsas fristående som en diktsamling av Öijer eller Tranströmer. Larson tillhör de poeter som inte backar för något. Han lindar inte in i någon kokong, skapar ingen falsk trygg hölja att gömma sig i. Han spränger ramar, får läsaren att reflektera, att växa, detta kanske inte är så populärt för vissa. Men poesi måste alltid vara på liv eller död, det kan vara vackert ändå. Det är vackrare, ty det är äkta!

Det finns en förundran här, inför Ögonblicket. Stillheten som alltid råder där, bakom kaoset, framför kaoset, under kaoset och över. Allt det här vi kallar Livet, som tiden av allt att döma tar ifrån oss med accelererande fart, och som vi försöker få fatt i – är det så viktigt?

Måste vi vara på väg nånstans? Är det rentav så att det är när vi håller oss stilla, som vi verkligen är på väg nånstans? Upp ur ängsliga käril som media slussar in oss i – i synnerhet efter 9/11. Rädsla. Måste vi rusa iväg? För vem? Vart? Försöker en yttre makt därute fånga oss (Folk) i en tidsström? Kan vi inte bara:

Sekunder från en evighet går du in och bryter strömmen. Du släcker ner rum efter rum, jag måste vakna och gnugga mig ur sömnen.

Vilka är ”Folk”? Är det den mentala bilden ”som folk”? Vem skapar den? Vad har DU att göra med ”Folk”? Vem är DU?

De stora männen vrider klockorna, fast att tiden spirar in mot noll. Alla dagar lämnas bakom oss, den resan har ingen passkontroll. Och varför söka något som alltid finns, varför vänta när man funnit sig?

 angeredNaturligtvis. ”Folk” – i synnerhet titellåten Folk – är om folkhemmet. Vad har hänt med det? Existerar det ännu? Jag tror inte det. Jag tror inte att det kan återskapas, inte ens att det ska återskapas. Accepterar man inte det utan försöker förlänga den illusionen, börjar det snart dra snålkallt genom stora glipor i väggarna. Fredrik försöker inte lappa igen dem, utan han ruskar tag i DIG. Se det som är väsentligt. Han pekar på gliporna, och han pekar på DIG.

Låt tystnaden tala, glöm bort vad du lärt.

Damma av dina böcker, riv ut dom sidor som är någonting värt

Om man blickar ifrån himmelen ser man folk vältra sig i skräp

Folkhemmet i all ära. Fredrik beklagar förfallet av det generationer byggt upp, dock utan bitterhet, som t ex Wiehe kan uppvisa i detta fall.

Men det är passerat nu. Folkhemmet vilade på några ”självklara” grundantaganden som en gång var sanna och dyrkade men som inte längre fungerar. Vi är inte materiella varelser som bara lever ett liv, vi är här för att hitta reda på oss själva. Det vi hittar kommer att få konsekvenser. Nu har vi hittat, och vi måste vidare; den gamla skolan lärde att vi är produkter av vår omgivning, produkter av samhället. Men är det inte tvärtom? Hierarkier har icke desto mindre byggts på dessa grundantaganden; vi lever nu i tider där ALLA av dem ifrågasätts, inget går att dölja längre, hierarkierna vacklar som fyllon. Hela världen är en ristande, brölande skräcködla som inte vet vart den den ska ta vägen; i desperation försöker den hugga efter än den ena överlevande illusionen, än den andra – allt kommer att passera. Om än under stort rabalder.

Men vi måste bara hålla oss stilla. Fredrik tar ingen politisk ställning, som Wiehe, Hoola Bandola Band och salige Afzelius, fastän många tycker han påminner om dessa. Och jag undrar medan Folk spelar i mina hörlurar, om inte politiken som sådan också är passerad, enär den håller Folk kvar i ett dualistiskt medvetandetillstånd som gör att Folk blir manipulerbara. Men folk är inte som folk längre. Det ser Folk till. Folkplattan och Fredrik ekar mera Eckhart Tolle, buddhism och nyandlighet. Lite som jag själv ekar på denna blogg. Det fanns kanske tider då det var läge att agitera, slåss på barrikaderna, kämpa för demokratin, demonstrera. Men inte den här gången. Politik är rimligt bara sedan man antagit att man är en materiell kropp, som lever bara en gång. Folk känner inombords att vi bara skulle klä om samma problem i ny skrud ytterligare en gång. Det finns en Närvaro nu, en punkt av absolut stillhet. Inte alla av oss kan se den, de allra flesta faktiskt.

Så vi går sönder igen och slår sista spiken i kistan. Vi har levt i denna återvändsgränd så många år att det nästan är löjligt. Jag tar bilen ner mot mitt gym och kör två timmars yoga. Tills att stillheten genomsköljer mig och slår upp som en blånande låga.

Nej, världen är på väg i det största paradigmskiftet sedan jorden befanns vara rund och inte platt. Det blir alltmera tydligt. Det känns mellan raderna i texthäftet. Rusa inte in i det, försök inte kontrollera, försök inte kämpa emot, då dras du bara med och förlorar dig. Låt världen vara. Det betyder inte att ignorera världen. Låt världen hitta hem, genom att själv hitta hem. Spring inte handlöst in i kaoset med rädsla i kroppen och försök peka ut vägen dit.

Närheten till ett uppvaknande är större nu än det tidigare varit. Vi kan inte leva längre i illusionen att drömmen är verklighet. Alla uppvaknanden förstör drömvärldarna. Det är Shivas lag. Det måste få vara så.

Alla kursiverade citat är Copyright Fredrik Larson – från plattan Folk.

 

Övriga plattor av Fredrik Larson har recenserats här

https://perraj.wordpress.com/2009/12/27/ett-gott-liv/

https://perraj.wordpress.com/2012/05/16/ihop/

 

 

 

Byråkratins Anatomi

   Bureaucracy-is-Broken-500x301   Varför vill man skriva något om byråkrati? Vill någon läsa om byråkrati? Det senare får vi se. Det första måste jag besvara. Jag tror att de flesta bara motviligt accepterat att byråkrati existerar, men ingen har försökt isolera själva begreppet, och frågat sig varifrån det kommer. Den tanken har legat och grott ett tag.

 Så vad är det? För egen del dyker en mental bild upp av grå tjänstemän på grå kontor, som antingen med total nonchalans eller extraordinär nit genererar omständliga handläggningsprocedurer, mera för procedurens egen skull än dem den skall tjäna. I vilket fall en verksamhet som egentligen skulle kunna skötas på ett avsevärt mera effektivt sätt. Jag har hört talas om att det är en god exercis i tålamod, tillika ”byråkratisk inblick”, att ansöka om ryskt visum. Det verkar i detta fall som att det är meningen att rutinerna ska vara tidsödande och besvärliga, eftersom de hela tiden ändras, vilket gör att man aldrig kan förbereda sig inför nästa gång man ansöker om ryskt visum.

 Man vill gärna tycka att kommunism (eller i alla fall ett totalitärt system) och byråkrati hör samman. Och det är nog inte så konstigt. Men är inte också EU en byråkrati? Och FN? FN är faktiskt organiserat som ett kommunistparti som Sovjets eller Kinas. Det är samma hierarkiska struktur, och så många ledande personer inom FN har varit kommunister, vilket är intressant, då FN ju har sprungit fram ur kommunistskräckens USA och har huvudkvarter i New York. Se förresten vad jag hittar här:

http://townhall.com/tipsheet/heatherginsberg/2014/01/19/un-climate-chief-says-communism-is-best-way-to-fight-global-warming-n1779973

 Här ännu ett exempel på hur man kan måla upp ett falskt globalt hot, och använda det som förevändning att införa ett totalitärt politiskt system. Har det hänt förut? Vi kommer närmare in på detta senare. Jag vill på detta stadium försöka definiera vad byråkrati är. Är det helt enkelt ett nödvändigt ont, som måste uppstå för att ordning och reda ska vidmakthållas? Eller är det bara en besvärande biprodukt från ett i övrigt förträffligt system, som någon förnuftig och driftig person borde sopa undan, för att… ja, vadå skulle uppnås?

Vad skulle Sovjet vara om inte byråkratin fanns där?

Det är nästan som att fråga sig vad kyrkan skulle vara utan sina dogmer. Och jag tror definitivt inte en ”förnuftig och driftig” person är så välkommen att städa bort kyrkans dogmer, som ju skapats för att prästerna ska känna sig viktiga, eller hur?

bureaucracy

 Ett annat område där det verkligen råder byråkrati är ett militärt regemente. Där ska allt vara ordnat och bokfört. Blanketter ska ifyllas rätt, papper ska skrivas i rätt format, skor ska vara putsade, uniformen ska sitta rätt, och man ska göra honnör på rätt sätt. Och det är en total hysteri i det. Är inte alla dessa regler också till för att någon ska känna sig viktig? Är reglemente och dogmer egentligen samma sak? Är bägge byråkrati?

Vad utmärker kommunismen, kyrkan och militären? Jo, alla är centraliserande krafter, strikta hierarkier där man inte ifrågasätter. Här gäller devisen ”kollektivet är allt, individen är ingenting”.

Är byråkrati således enbart ett reglemente som ”behövs” för att hålla kontroll på ett kollektiv? Är byråkratin alltså medvetet skapad – för att spetsa till det – bara för att trycka ner individen?

 I alla fall kan konstateras att själva regelverket är viktigare än den som det ska tjäna, och det därför att det är inte dig det ska tjäna – även om du ska tro det. Du ska tro på att om du följer kyrkans dogmer, deltar i alla ceremonier, rabblar ramsor, sjunger psalmer – så blir du frälst, och att det är enda vägen. Du ska tro på att om dina kängor skiner och uniformen är oklanderlig, är du en god soldat i ditt fosterland.

 Byråkrati och materialism hör också ihop, tror jag. Materialism är en konsekvens av ”kollektivet är allt, individen ingenting”. Eftersom allt ska kunna diskuteras i ett kollektiv, måste man uteslutande diskutera tagbara, reella materiella objekt som alla kan se, och komma överens om. En individuell upplevelse som saknar materiell förankring kan helt enkelt inte uttryckas i ett sådant forum, i synnerhet inte om det motsäger någon doktrin som den kontrollerande makten vill hävda. Och makten vill överhuvudtaget alltid kunna visa  på fysiska mätbara objekt, för att få massorna med sig. För individens del blir följden att ”något utanför mig själv är viktigare och mäktigare än mig själv”.

governmental-bureaucracy-demotivational-poster-1227924306

 Och när man inte vet vad detta något är, eller när det finns någon gestalt, upphöjd över våra huvuden, som på piedestal, kanske som Lenin, eller Stalin, vad finns då ”över” för oss dödliga varelser? Det är precis som i kyrkan! Ett krampaktigt fasthållande vid dogmerna, som är ofelbara. Går det snett, är felet ditt. Dogmerna är ofelbara.

 Josef K. i Franz Kafkas Processen blir en dag arresterad utan att få reda på orsaken. Han blir aldrig inspärrad någonstans, om man bortser från det mentala fängelse han hamnar i. Under det mödosamma åtagandet att komma underfund med sin situation, får han höra att myndigheterna aldrig har fel. Lagen är absolut. Men han hittar den inte. Den finns ingenstans inom räckhåll. Han får inte veta vad som är lagligt eller olagligt. Lagen förblir något som surrar i hans huvud, men fördenskull inte mindre viktig. Det suger upp honom helt, och han kan inte sköta sitt jobb längre. Han anser sig oskyldig men det framgår alltmer att han brottas med någon abstrakt skuld. Han är fast i en mental, byråkratisk labyrint, vars förveckligar broderas ut av honom själv, men även av brännvinsadvokater & annat mer eller mindre löst folk anknutna till domstolen, som han möter under sin dystra vandring. En gång kommer han faktiskt över en lagbok, tror han, för den ligger på självaste domarens bord – men den visar sig vara full av pornografi!

untitled

 Han hamnar så småningom i en kyrka. En präst (som visar sig tillhöra domstolen) ger honom ett tankeexperiment, där han äntligen skulle kunna få tillträde till Lagen. Lagen finns i en stor byggnad, långt därinne någonstans. Men det finns en dörrvakt utanför som inte släpper in honom. I stället erbjuds Josef K. att sätta sig på en stol och vänta bredvid ingången. Där väntar han i återstoden av sitt liv. Därför att han tror att någonstans därinne finns Den Yttersta Sanningen, som ska göra honom fri. Därinne finns lösningen på hans mystiska gåta, för nu har den (eventuella) futtiga lagöverträdelse han häktats för vuxit till rent existentiella proportioner, där kanske själva arvssynden kan vara brottet (vem kan inte häktas då?) – det är Gud som finns därinne, fast i annan skepnad. Lagen har inträtt i Guds ställe. Allt är utbytt och helt materialistiskt, men i grunden precis som en ”syndares” botgöring under katolska kyrkan.

 Dörrvakten som inte vet något alls om hans process, eller om Lagen, har total makt över honom. Precis som en präst hade (och har kanske ännu). Bara genom prästen kan du nå Gud, vill man du ska tro. Men prästen vet inget om Gud. Prästen vill vara viktig, han är också dörrvakt. Han står för något dyrt och åtråvärt. Men det är en illusion – det finns inget därinne. Det finns ingenting där! Det är därför Josef K. inte släpps in! Han får sitta utanför och vänta tills han dör.

bureaucrat

 Byråkrati frodas där människor vill ställa sig mellan dig och något du är i absolut behov av, eller finner åtråvärt, eller dyrkar.

 Efter denna djupdykning kan det vara läge att checka hur denna slutsats fungerar i det vardagliga livet.

Man stöter på byråkrati närhelst man är lite utsatt, och man behöver något av samhället. T ex är CSN en mycket byråkratisk myndighet, men inget mot Försäkringskassan. Jag var med om att fylla i en lång och omständlig anmälan, men fick det tillbakaskickat till mig nästan en hel månad senare (jag var alltså i behov av pengar), därför att en enda ruta inte var ikryssad. Så jag fick alltså kryssa i denna ruta och skicka tillbaka det hela igen, och det tog ytterligare nästan en månad innan nåt hände. Varför kunde inte tjänstemannen lyfta luren och fråga mig om den där kryssrutan? Nej, det vore ett brott mot dogmen. Det skulle ju undergräva tjänstemannens viktighet, då det skulle kunna upplevas som hyggligt att ringa och få till stånd en snabbare handläggning. Och snabbhet, ser du, är byråkratens fasa. Och rationalisering! Det får inte vara för mycket rörelse, då skulle ju saker kunna hända som skulle kunna oroa byråkraten.

Solzjenitsyn

 På tal om detta: I Alexander Solzjenitsyns böcker, t ex I Den Första Kretsen, får man läsa om de riktiga kommunistiska entusiasterna under Sovjettiden, de som vigt sitt liv åt Systemet och skulle kunna dö handlöst för Lenin och Stalin när som helst. De brinner av framåtanda och har tusen idéer om hur man skulle kunna göra Systemet ännu bättre. De är otroligt kunniga, de kan Marx’ och Engels skrifter närmast utantill, och de är väl bevandrade i den dialektiska filosofin och den dialektiska materialismen. Riktiga föredömen! Och vad gör de? – De sitter i fängelse! Ja, vad trodde du??

 Intressant är att dessa entusiaster i fängelset rannsakar sig själva hela tiden (lite som Josef K.) – ”vad var det jag gjorde fel?”; de tar på sig skuld som de inte har, gråter och gör ”avbön”, de ska bli perfekta Sovjetmedborgare. Men de får i bästa fall pula med något menlöst slavjobb på någon sjaraska.

 En utmärkande egenskap hos byråkrati, är den hierarkiska strukturen med avdelningar och underavdelningar med underavdelningar… och så vidare. En massa folk är sysselsatta, fast de inte behövs. I toppen sitter en liten elit, som vi ofta inte alls kan se. Kan vi se den, är det troligen inte toppen. Och vi kan inte se den därför att alla dessa underavdelningar tjänar till att dölja den. Däremot är det så, att den mentalitet toppen har, strömmer nedåt genom alla underavdelningarna, och den drabbar till slut individen. Alla sådana strukturer är centraliserande krafter.

 Jag vill påstå att byråkrati är fallet, varhelst något stagnerat inte tillåts att röra sig, inte endast i totalitära system, utan i demokratier också, och även i icke-politiska sammanhang – det råder alltid ett förhållande mellan centraliserande och decentraliserande krafter, och byråkratin ökar ju mera balansen lutar över åt det centraliserande hållet.

bureaucracy2

Ett exempel på icke-politisk byråkrati (ja, lite politik finns det nog), är cancerindustrin. Det är den mest horribla byråkratin vi har på planeten. Det kallas inte byråkrati, men mekanismen är densamma. Människor ställer sig mellan dig och något som du absolut vill ha – ditt liv. De skulle få mindre makt om de gav dig livet, och de skulle vara mindre viktiga. De skulle bli av med sina befattningar och sin profit om de tillät för mycket rörelse på det här området.

 Så, avslutningsvis, för att återknyta till länken jag gav ovan: Det handlar om att göra sig viktig, för att skapa en hierarki. Det gäller att på något vis försöka måla upp ett hot mot hela planeten, mot hela mänskligheten. Men det är återigen en liten elit som vill kontrollera kollektivet, det blir bara ett större kollektiv denna gång.

 Det gäller för dig som individ, att inte identifiera dig i kollektivet. Tro inte att den Yttersta Sanningen om dig ligger utanför dig själv. Josef K. kunde när som helst lämna den där stolen hos dörrvakten (enligt Kafka också). Men det gjorde han inte. Gör inte samma misstag…

Central_Bureaucracy_3010_Wide