Om Hatet


I dessa tider råder en intensiv polemik i alla media om ”hat”. Grupperingar i vårt samhälle ”sprider hat”, och pekas ut. Men exakt vilka är de som sprider hatet? Vad är syftet?

Till att börja med vill jag nämna en sak som hände, denna sista augustidag 2017.
På Facebook, som anses vara en ökänd drivbänk för hatspridning, såg jag tidigare idag en rubrik,som hänvisade till en artikel skriven av ABC Nyheter:
http://www.abcnyheter.se/bacon-pa-taget-anmals-hets-mot-folkgrupp/
Rubriken lyder alltså: ”Åt bacon på tåget – anmäls för hets mot folkgrupp”
Det är det hela.
När man läser hela artikeln framträder dock en annan bild, inte alls så enkel som rubriken antyder. Det visar sig att den baconätande mannen också hade sagt till de muslimska kvinnor som satt mitt emot honom på tåget: ”jag hatar muslimer”. Det framgår också att kvinnorna hade uppsökt en annan plats, men att mannen hade följt efter dem, och fortsatt provocera. Eller också hade han följt efter dem för att be om ursäkt. Det är oklart vilket.

Vad som är klart är dock rubrikens andemening, för alla dem som inte hinner eller orkar läsa hela artikeln:
Numera kan man inte längre äta sin macka med bacon på tåget, om det sitter en muslim i närheten.
Det är vad som lagras i reptilhjärnan, och det sänder en omedelbar impuls av indignation genom åtminstone mig själv, eftersom undertecknad alltid kommer att skita totalt i vad någon anser om att jag äter bacon eller inte, på offentlig plats i Sverige. Det ska ingen komma och ändra på. Punkt.

Och svaren på detta FB-inlägg lät inte vänta på sig. Kommentarer som ”Vad i helvete! Nu har det gått för långt!! Dessa j-a muslimer!!!” Och hånfulla glåpord som ”faaaaan vad jag ska äta bacon nu!!”
På kort tid var det uppåt 150 kommentarer, och det delades hej vilt.
Några enstaka – inklusive undertecknad – anmärkte att man borde läsa hela artikeln för att få en balanserad bild av det som skett. Men det hjälpte inte. Drevet var igång.

Dessa facebookare som kommenterar här, och delar vidare, sprider nu uppenbarligen hat.
Men, den som skapade denna rubrik går fri från ansvar. Även i rent juridisk mening.

Det är varje journalists fulla rätt att skapa en rubrik som han anser tar tag i folk. Dock är det tämligen säkert att om bara rubriken hade speglat verkligheten lite närmare, hade aldrig hela detta gigantiska FB-drev ens startat. Har man bara fundamental vetskap om hur människan är beskaffad, borde detta varit lätt att förutse.

Och handen på hjärtat: Trots att jag personligen aldrig instämmer i mobbardrev utan att ens veta fakta, hade det legat skrämmande nära till hands att hemfalla, i ett FB-flöde där informationen sköljer över en. Facebook är lite speciellt, och ett relativt nytt fenomen. Man måste vara vaksam på sig själv. Allt går så lätt att göra. Jag tror det har en effekt på användarna, som i längden kan verka avtrubbande.

Jag hade aldrig satt denna rubrik, på min artikel, i synnerhet inte då jag vet att jag kan gå till min kära kvarterskrog i Majorna, där muslimska kockar glatt lagar till en fläskrätt åt mig anytime, och muslimsk personal och muslimska gäster rör sig i lokalen medan jag äter fläsk, utan att polisanmäla mig. Det skulle inte förvåna mig om kvinnorna på tåget var ungefär som dom. Det är skillnad på muslimer och muslimer. Dock tror jag inte jag kan sitta på min kvarterskrog och böla att jag hatar muslimer – jag har aldrig testat, och har definitivt ingen anledning. Många av dessa muslimer tillhör de bästa människor jag känner.


Nu har jag dock även en besvärlig konspiratorisk sida. Jag har utan vidare insett att rubriksättning kan vara ett mycket effektivt verktyg för den som raskt vill skapa en opinion av vad slag det vara må. En opinion där det gäller att få massorna med sig. Och, kan det rentav vara så, att skribenten inte alltid är helt fri att välja den rubrik han/hon önskar?

Den notoriske ateisten Richard Dawkins (författare till The God Delusion) skapade för ett antal år sedan en serie videor om religion, som fick rubriken ”The Root of all Evil”.

Dawkins valde aldrig den titeln, utan Channel 4. Han var klart emot den, då t o m han måste se dess uppenbara vanvett.
Jag menar: religion är ett oerhört vidsträckt ämne. Jag har en tandborste köpt i Köpenhamn, men det är idiotiskt att säga att Danmark är orsaken till min tandborste.
Men Dawkins fick INTE ändra på titeln, för Channel 4, som uppenbarligen hade någon egen agenda(?) Miljontals människor tittar aldrig ens en sekund på Dawkins’ videor, men de ser titeln, och det hamras in i det kollektiva medvetandet att religion är ONT. Kanske till fördel för något kommande vetenskapligt, eller teknokratiskt paradigm? Notera alltså att jag inte säger vaken bu eller bä om religion här. Jag pekar bara på mekanismer.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Root_of_All_Evil%3F
(i sammanhanget ska sägas att titeln så småningom ändrades. Dock inte utan procedur, och det tog lång tid)

Kan vi nu säga att det sprids hat, mot religiösa människor? Jag tror det, och det är tydligt att hat kan spridas av mainstream media. Media har alltid haft en polariserande roll.
Detta sker förstås subtilt, omärkligt. Eller också fullt uppenbart? Men då måste man vara villig att se det. Det var någon som sa ”If you want to hide something, put it everywhere!”. Men sedan, när man en gång bestämt sig för att se, då ser man sådana här saker jämt, överallt. Det jag tar upp här är bara ett par exempel.

Såsom tidigare nämnts på denna blogg, skriver Noam Chomsky i boken Media Control, om hur president Woodrow Wilson i början av förra seklet använde mainstream media för att piska upp ett hat mot Tyskland, varefter USA var redo att gå ut i 1:a Världskriget. Detta är fullkomligt och klart dokumenterat, hela propagandaakten kallas The Creel Commission. Har det bättrat sig sedan dess?

Jag tror de flesta vill se bilden av en ”sund” primär, demokratisk samhällskropp, som alltid går framåt. Men att den nu är under attack av perifera grupperingar, ”hatare”, som dock spelar en sekundär roll, de är svagare än samhällskroppen, och lätta att identifiera, definiera. Denna bild är hanterbar.
Hatarna verkar till synes vara enstaka marodörer, ”troll” på FB, samt mer organiserade aktörer, sekundära medier som t ex Avpixlat, Nya Tider, politiska grupper som Sverigedemokraterna, nynazistiska grupperingar, etc. Och ISIS.

Alla dessa får stor uppmärksamhet i mainstream media, som då riktar uppmärksamheten från sig självt, från samhällskroppen.

Men vilka är då samhällskroppen? Våra politiker? Mjae. Det verkar vara något slags global strävan, men som styr konsensus, skapar vårt klimat. De bestämmer vad våra mainstream media ska skriva och inte skriva.
Men kan det vara så att ”hatet” kommer från DOM? Den tanken är ohygglig och svår att konfrontera om man inte har har en djup andlig insikt. Men likväl måste frågan ställas. Ställs den inte, ställer ingen heller frågan vem som genererar alla dessa krig, som i sin tur genererar alla dessa stackars flyktingar, som nu kommer till oss. De vill inte detta. De vill vara i trygghet i sina hemländer.
Men alla ”hatare” har nu polariserat vårt debattklimat. I stället för att sätta press på våra politiker för att stoppa dessa krigshetsande krafter och få fred i världen, för vi nu en debatt om rasism, och om vi ska tillåta Burka eller inte! Hur vi ska göra med flyktingboenden! Vi har fått ett hönshus! Ett käbbel utan ände, som våra mainstream medier upprätthåller hela tiden (och nej, jag tror faktiskt inte det är ”hatmedierna” såsom Avpixlat mm. Men de finns där för att hålla polariseringen vid liv.).
Under tiden pågår dessa vansinneskrig ohämmat. Hade jag varit flykting själv, hade jag i längden uppskattat ett reellt fredsarbete, som vi tyvärr inre ser röken av.

Jag hörde nyligen från ett par vänner som lämnat Sverige ett tag, för att resa söderöver Europa. ”Det var skönt att komma från Sverige”, sa de. ”Det ligger som ett sjok över hela landet”. Jag har själv gjort exakt samma iakttagelse. Sverige är som en tryckkokare med stängd ventil. Ett slutet debattklimat, ett slutet system. Enligt termodynamikens andra lag ökar entropin (oordningen) i ett slutet system tills dess att systemet bryter samman.
Våra mainstream media gör vad de kan för att hetsa till krig mot Ryssland. Det kan leda till det sista kriget för mänskligheten, ett ofattbart lidande. Inte ett barr gör vi

Att man blir polariserad av andra kan nog inte undvikas. Men börjar man själv polarisera, går man i en fälla. Man kan inte kasta sig in i något drama, tro man kämpar för ”det goda”, OM man inte ser den yttre nivån. Utanför tryckkokaren.

Tillvaron handlar kanske inte om någon kamp mellan höger och vänster, mellan ont och gott. Man måste vara villig att se var dessa polariteter kommer ifrån. Särskilt nu i krigspropagandatider bjuds ett gyllene tillfälle. För nu är det alltså extremt tydligt att våra media – ytterst nyhetsbyråerna* – bygger upp polariteterna. Endast ett polariserat folk är nämligen villigt att gå i krig. Även om det är det sista kriget på jorden. Man går hellre ut i krig än konfronterar denna insikt. Vi vägrar se att vi blir lurade. Vårt ego måste ALLTID ha rätt, än om det kostar mig, och mina kära, livet.

Moderskeppet Tillvaron – Samhällskroppen – är Titanic! 9/11 var isberget(?)

Men det är ännu gratis Champagne i baren… fartygsorkestern spelar mer smäktande valser än nånsin…

*) Ang. nyhetsbyråerna: Skall dessa inte vara helt spikneutrala, och endast inriktade på att meddela faktiska nyheter? Nja, i den bästa av världar, kanske. Det förefaller som om deras beredvillighet kan köpas. Vi hörde t ex nyligen om hur TT tagit emot pengar av KMR (Kommittén För Mänskliga Rättigheter), uppenbarligen för att förmedla en ”god” bild av deras verksamhet – som lyder under Scientologikyrkan(!) Även AP bjuder på liknande ”service”.  Vad som gäller för de övriga nyhetsbyråerna kan vi bara spekulera i. Se länkar:

https://tt.se/via-tt/

https://www.ap.org/en-us/services/partner-with-us

Annonser

4 thoughts on “Om Hatet

  1. Tomas Andersson skriver:

    Politikens vänster och höger, en chimär som enlighet med sportens logik delar in världen i vi och dom, skapad och underhållen för att göra maktens boningar osynliga. Ju mer känslomässigt (till skillnad från empatiskt) engagemang som kan injiceras i samhället desto större blir polariseringen och desto mer endimensionellt blir det kollektiva medvetandet. (Känslan av kärlek till de egna kompenseras med känslan av hat mot de andra. Mer känsla, mer hat.)

    Alla till vänster tittar åt höger, alla till höger tittar åt vänster och de som eventuellt är mittemellan tittar både åt höger och åt vänster. Däremot är det ingen som tittar uppåt, för i den endimensionella verklighetsuppfattningen existerar inte denna riktning.

    Och där sitter de onämnbara och småler.

    • Perra J skriver:

      Den där metaforen att se UPPÅT är så ypperlig att jag själv måste ha använt den nån gång.
      Jag tror faktiskt jag har det 🙂
      Ego är funtat så. JAG är bland de GODA. DE däremot, där borta, DE är ONDA! Kan man se denna tendens hos sig själv, dvs se sitt eget ego och låta det dö, dvs se din egen hjärntvätt, då ser man resten. Hela perspektivet. Då har man gått uppåt!

  2. ivanbjorn skriver:

    De som styr denna värld ger möjligheter till människor att uttrycka sig genom att leva sina liv i möjligheternas illusion som består av separation. I separationens illusion är det alltid vi och dem. För att förstärka känslan av separation så kryddas den med rädslan och hot utifrån.

    I en sådan miljö kommer det fram den destruktiva sidan av människor. Alla negativa attribut blir till handlingar som leder till hat, krig och förödelsen.

    De som styr denna värld och bestämmer agenda är stormästare i lärandet. Utan att vi spelar deras skrivna manus och går in i detta drama av separation skulle det inte finnas något lidande. Vad kan typ 12 rika familjer som styr denna värld göra utan villiga människor som vill spela denna lek?

    Återigen är vi vid individen själv. Det enda man behöver göra är att ändra sig själv. Att lära känna sig själv, att förstå att allt är ETT. Då kommer det inte att finnas något hat, separation och lidande.

    Så enkelt är det och ändå så omöjligt svårt. Rädslan verkar ha starkt grepp om människornas liv…

    • Perra J skriver:

      Egentligen är denna berömda ”separation” exakt vad Syndafallet faktiskt handlar om.
      Vi frestades att gå in i det dualistiska (polariserande) synsättet, och tappade därmed kontakten med Gud (med vilket jag avser vårt Sanna Jag).
      Därefter greps vi av vånda, och skam, som bara växte sig starkare genom inkarnationerna. Och här står vi nu. Vår relation med dualismen är den falska identiteten, som måste dö. Det låter brutalt.
      Läste du denna?
      https://perraj.com/2016/07/28/den-transcendenta-punkten-c-och-sir-lancelot/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s