Den transcendenta punkten C, och Sir Lancelot

e958c4c4d7c2d7fe8f1998cc652365c8Jag har på förekommen anledning sett det nödvändigt att förklara mer exakt vad jag menar med ”icke-dualism” eller för den delen ”dualism” överhuvudtaget. Eller polarisering, det är samma sak. Jag är nu så kortfattad som det bara är möjligt.

Om du föreställer dig ett motsatsförhållande A-B, så ställer jag mig på en punkt C, för att kunna se situationen. Oerhört enkelt, men ack så svårt det kan bli. Låt mig förklara.

Jag ser nu framför mig denna liknelse:

Anta att det har skett ett bankrån.
Anta sedan att det finns två kategorier av vittnen, som såg vad som hände. Men att var och en av dessa vittnen såg vad som hände endast genom två fönster. Det fanns två fönster in till banklokalen, låt oss kalla dem ”det högra fönstret” (HF), och ”det vänstra fönstret” (VF). Det finns inga andra vitten nånstans – antar vi.

Det finns också en Punkt C, varifrån det är möjligt att se både vad HF ser, och vad VF ser.

Punkt C är den icke-dualistiska punkten.

En kommissarie kommer nu till platsen. Han finner sig snabbt beroende av vittnens utsagor, för att kunna utreda vad som hände i banken. För att kunna bilda sig en förståelse av vad som hänt, behöver han förhöra både HF och VF.

Kommissarien hade inte kunnat lösa fallet om han inte hört både HF och VF. Från HF:s synvinkel kunde man se att vapen restes, men bara ryggen på rånarna. Från VF kunde man inte se några vapen, men man kunde se rånarnas ansikten. Genom att sedan observera att bägge vyerna kom från samma tidpunkt vid samma plats, kunde han binda rånarna vid brottet.

Punkt C är inte någon geografisk punkt, utan en imaginär punkt. En abstrakt punkt. Kommissarien behöver alltså abstrahera sitt tänkande något, för att beakta punkt C. Han förhör bägge sidor. Och här råder inget problem med dualism. En VF:are kan precis som kommissarien knalla över till HF för att komplettera sin bild av vad som skedde i banken, han/hon får då en aha-upplevelse. Ingen kommer att stoppa detta.
Det finns ingen hotbild. Det finns inte heller någon ideologi, regim eller något annat, som kan förhindra den fria vägen mellan VF och HF.
Vad jag alltid gör på denna blogg, är att inta den imaginära punkten C. I synnerhet när punkt C är så svår att hitta att ingen ser den. Och jag vet att hur dold den än kan vara, så finns den ALLTID.

För att hoppa från denna avspända situation, till en riktigt problematisk situation, där dualism blir ett problem, låt oss nu byta ut banklokalen mot Tillvaron. Just det: Tillvaron, med stort T. Vi behåller dock två synvinklar in mot Tillvaron – VF och HF.
Nu är det betydligt värre, eftersom synen på Tillvaron är ett ämne under hätsk debatt, mellan vetenskap och religion. Den förstnämnda – som vi antar är HF – hävdar en evolutionistisk utveckling, men den andra – VF – hävdar en kreationistisk utveckling.
Nu är det dock så, att BÄGGE sidor – VF och HF – var och en gör anspråk på att ensamma ha den kompletta bilden av Tillvaron. HF har HELT rätt och VF har HELT fel. Eller vice versa.
Kommissarien som vill utreda sanningen om Tillvaron kan inte längre gå från VF till HF för att höra bägge sidor. Om han inte är väldigt, väldigt tapper och uthållig. Och orädd. Nej, det typiska är att han sugs in i antingen HF eller VF. Och vilken sida han än väljer, kommer han att uppleva det som att han skildrar den fulla sanningen om Tillvaron, och det kommer att kännas lika sant för honom som när han tidigare skildrade hur ett bankrån gick till på samma plats, där han frågade bägge sidor. Denna gång sker dock något märkligt: han anser inte att han behöver gå över till den andra sidan, eftersom han redan vet. Han har en mental bild av den andra sidan.

Nu skulle vi kunna ha två kommissarier, som ”vet” sanningen om tillvaron, men som motsäger varandra. Men bara för att bägge sidor säger sig ha den enda, kompletta förklaringen.

Som du säkert förstått, kan vi nu helt glömma Sanningen.
Du förstår det endast om du är villig att mentalt inta den fiktiva punkten C, där du klart kan se bägge sidor.
Men: om du är identifierad i antingen HF eller VF, kommer du inte att lyckas med det.
Dock: om du insisterar och lyckas ”avidentifiera” dig, åtminstone något, kommer du gradvis att skymta punkt C. Det kan vara en hemsk upplevelse.
Du kan gripas av fasa när du känner igen det som ditt eget hus, som du lämnat med ytterdörren på vid gavel, och ser att allsköns rövarpack har flyttat in där. De ryter åt dig, kastar glåpord mot dig. Här får du inte vara.

Vad du ser där ute är vad du är villig att se där inne, i dig själv. Det är alltid så.
Att se punkt C därinne kräver en ärlighet mot dig själv du inte tidigare haft. Om du applicerar den på dig själv, ser du att punkt C därute kanske har intagits av ekonomiska intressen, korrupta media, någon totalitär regims intresse, NWO, någon religiös fraktion, frimurare eller någon som helst elit som kan se bägge sidor men som har ett eget dunkelt intresse av hur samhället ska se ut.

Det är i detta skede av uppvaknande, som de obalanserade konspirationsteorierna grasserar. De är blandade med för mycket rädsla, och ställer bara till med ännu mer rädsla om de sprids ut i detta skede (vilket tyvärr sker). Detta är ett träsk, som den oförvägne sanningssökaren måste igenom. Det är här ”agnarna sållas från vetet”.
När man kommit igenom, kan man se tillbaka och man kan då se vilka konspirationsteorier som var av värde. För de fanns också med. Då ser man att det kanske var en konspiration i sig, just att sprida oro och ångest i det kollektiva medvetandet. Det finns nämligen en falsk överlevnadsdrift, som göds av negativitet, av lägre energier.

När vi helt missar punkt C eftersom vi har en mental bild av VF, eller HF, som vi utgår från är så sann att den inte behöver kontrolleras, vet vi att vi har ett problem med dualism. Vi är typiskt så säkra på vår mentala bild att vi i princip kan döda någon för att försvara vår ståndpunkt. Åtminstone bildligt talat, i termer av att ”döda” någon verbalt. Men det kan också bli fysiskt. Du skulle kanske aldrig kunna döda någon. Men om du blir tillräckligt provocerad, och en skarp situation uppstår, t ex krig, skjuter du plötsligt folk, om nån auktoritet slänger en AK5:a i din näve och pekar mot en ”fiende”.

Men ”fienden” är fortfarande en mental bild som du aldrig har kontrollerat. Allt är fortfarande ditt ansvar.
I fallet med kommissarien som ville utreda bankrånet rådde inga problem med dualism. I det senare fallet blev allt genast mycket komplicerat. Vi kan dra slutsatsen att dualism har med Identitet att göra.
Eftersom vi är inne på konflikten evolution-kreationism, är det intressant – ur en non-dualistisk synvinkel – att studera Walter Veith. Här har vi en man som mitt i brinnande dualism har gått från HF till VF. Han har alltså gått från att vara evolutionist till att bli kreationist. Han har en intressant historia att berätta här (längst ner i inlägget). Det är nog rätt unikt. Han har gjort en serie lysande iakttagelser, och driver en sajt där han hävdar sin övertygelse. Men, det finns ett problem: han missar totalt punkt C.

Han går från att vara en riktigt nitisk evolutionsteoretiker, krossande allt subjektivt ”religiöst dravel” under klacken, till att bli raka motsatsen – en riktigt bokstavstroende sjundedagsadventist för vilken ALLT som står i Bibeln är sant. Snacka om högförräderi. Vore jag själv en sjundedagsadventist skulle jag givetvis bejubla händelsen, för detta ”bevis” på giltigheten i min tro: att en vetenskapsman tar steget över till min sida.
Men, är jag villig att inta punkt C, ser jag att ingen sida har rätt och den andra fel. Veith är den han är på bägge sidor. Ingen av sidorna skiljer sig medvetandemässigt från den andra. Det är bara vissa grundkoncept som bytt plats. Från punkt C kan jag också se att Veith uppfattat stora konspirationer, möjligen på vägen mellan lägren. Han har insett att Bibeln misshandlats svårt av romerska härskare, kyrkofäder, katolska kyrkan och andra. Hur man tagit bort stora delar, lagt till saker i, och även falsifierat den heliga skriften efter sina egna dunkla önskemål, och maktbegär.

Men han tror trots detta likafullt på skriftens Absoluta Giltighet. Trots att han genomskådat korruptionen, tror han stenhårt på det dokument korruptionen korrumperat. Och att Jesus en dag ska slita isär himlavalven under stort rabalder, och skicka oss alla till helvetet, utom just hans sekt.
hqdefault

Det är i sanning märkligt. Från punkt C kan jag se att han kanske även skulle ha konsulterat lite av den övertygelse han stod för som vetenskapsman? Men han förväntar sig – nu liksom då – en sida som har HELA SVARET. Då har vi ett problem.

Ett annat slående exempel på dualism är konflikten Israel-Palestina. Jag har försökt sätta mig in i denna under en period, varvid jag applicerat punkt C. Denna konflikt är verkligen oerhört polariserad. Med detta menar jag att den är totalt utan nyanser. Antingen är du HELT för, eller HELT mot.
Inte ens jag kan aktivt gå in här, och komma med mina synpunkter utan att dras in i någon av polariteterna. Det är som två svarta hål mot varandra; hål av enorm gravitation som suger in vad som helst som kommer i närheten. Och jag kommer heller inte att spekulera närmare om det, huruvida de var i sin fulla rätt 1948 etc. Vad som är intressant är hur vi ”bara vet” att Israel står för Demokrati, att de kämpar heroiskt mot terrorism för att försvara just Demokrati, som ju är det finaste vi har.
Vi har en mental bild, som vi nöjer oss med. Jag märkte själv mycket snabbt att det allra minsta man börjar forska lite i det här, så blir man blixtsnabbt föremål för en helt oresonlig, och absurd vrede. Det räcker att ställa rent allmänna frågor, så blir man måltavla för okvädningsord och förlöjligande omdömen. Förutom att man blir antisemit, rentav nazist. Det var i denna veva som Margot Wallström hade synpunkter på ”utomrättsliga avrättningar”, varvid Netanyahu svarade henne på just det här sättet jag själv blivit bemött. Men jag slapp ju bli offentligt hudflängd och förklarad riksidiot, som Wallström blev.
Jag känner igen attityden från 9/11-debatten. Jag minns att jag även där, på nåt forum, kom med frågor av rent allmän karaktär, som t ex hur husen kunde rasa med fritt fall-hastighet (en fysisk omöjlighet, såvida inget arrangerats i förväg), och någon genast projicerade en bild på mig, såsom att jag själv var kapabel att köra flygplan in i byggnader. Och man kan inte göra nåt åt sånt. Projektioner kan man inte försvara sig mot. Jag ”blev” Muhammed Atta, eller nån av de andra terroristerna, och med detta fick han vinna diskussionen.

Problemet är alltså att man inte kan ifrågasätta minsta lilla märklighet, utan att stödja terroristerna. Det är mycket allvarligt. Det är som om vansinnet erhåller en egen, dynamisk kraft, som ingen kan stoppa.

Vad jag sagt om ”punkt C”, kanske låter som jag intar någon medlarroll. En kompromiss. Att jag torgför något slags system där parterna ska komma överens, medelst ömsesidiga eftergifter?
Nja. Inte riktigt så. Jag gräver djupare. För tillfället har dock sådana här medlare en viktig roll, då de kan mildra de värsta skadeverkningarna av dualism. Situationen i Sverige, med flyktingvågen och Sverigedemokraterna, är delvis jämförbar med Palestina/Israelkonflikten. Minsta lilla kritik, och jag blir rasist, och stöder SD. Se nu hur Annie Lööf propagerar för att vi ska ta in 30 miljoner flyktingar, eftersom just hon är den som hårdast utestänger SD. Att reducera den siffran det minsta, till 29 miljoner, vore för henne en eftergift mot SD.
Jag är inte SD:are, utan jag ser bara vansinnet som dualismen förorsakar. De 30 miljonerna blir ett mått på ett kraftfullt avståndstagande mot de förhatliga SD, och någon känner sig som en ”god människa”. Och sedan är det ingen som tänker mera på det här. 30 miljoner är hela Greklands plus hela Rumäniens befolkningar tillsammans. Vips är dom här allihopa, och sedan?
Vi som är mot SD har en mental bild av Sverige som ett ”gott och gästvänligt land”, som vi redan vet är sann, eftersom allt annat vore att ge SD rätt. Och bara för att SD finns här just nu, av en händelse precis samtidigt som alla flyktingarna kommer, har vi ett gyllene tillfälle att markera vår roll som räddaren i nöden, eller hur?

Från punkt C i det här fallet, vill jag se varifrån flyktingarna kommer, och orsaken till varför de kommer. För att kunna lösa problemen på den nivån. Av någon anledning bombas sedan länge en massa länder, Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan… om Hillary vinner (vilket är troligt) ska de bomba Iran också.

Länderna skövlas, blir grushögar. Varför? Varför i HELVETE görs det här?? Ingen lyssnar på den frågan!
Varför sitter vi åtminstone inte i förhandlingar med de nationer som bedriver bombningarna, för att få stopp på det? Det verkar som om ingen har tänkt den tanken. Varför? Stanna nu upp ett tag, och tänk: varför?

Skulle vi se detta klarare, dvs se punkt C, om vi inte vore upptagna av en dualistisk konflikt med SD här hemma? Är vi så engagerade i debatter om vi ska tillåta slöja, etc, att vi aldrig ser det stora problemet? Jag tar gärna en debatt! Men jag vet, ingen kommer att reagera…
Jag kommer nu att ta mitt resonemang om dualism till en djupare nivå – med hopp att kunna återknyta till det som sagts här.

Men, innan dess, fundera på: I fallet med Tillvaron, vad motsvarar bankrånarna i det fallet? Varför klarar de sig nu?

Det här med Identitet, som tydligen är boven i dramat, kan du utveckla?
Inte många tror detta, men jag är en utomordentligt skicklig fäktare, i absolut världsklass. Jag har dräpt många män på min väg. Men en gång mötte jag min överman. Det spelade ingen roll hur snabb jag var, han var alltid lite snabbare. Det var som om han läste mina tankar och parerade precis i tid, alltid lite före mig. Och det var som om han bara lattjade lite, med nån gröngöling. Jag kände skräcken, visste att allt var slut, men när jag låg där utslagen med hans värjspets mot min strupe, bad han mig resa mig upp, och hälsade på mig.

”Sir Lancelot, till Er tjänst”, sa han, och bugade.
Jag frågande honom ännu darrande hur han bar sig åt.
”Enkelt”, sa han. ”Det är egalt för mig om jag dör. Jag kopplar helt bort döden. Därför att jag har redan dött.”

Lancelot lever helt i nuet. Helt i nuvarande ögonblick. Totalt närvarande. Det är inte så att han behöver rädslan för att tagga sig, bli mera alert. Det stämmer nog in på mig, men han är på en helt annan nivå. Hans högra och vänstra hjärnhalva är i balans. Han är både intelligent och intuitiv. Han är sant non-dual. För en dualistisk person råder obalans mellan höger och vänster hjärnhalva. Vi är t. ex. nästan alla antingen höger – eller vänsterhänta. Lancelot hanterar förstås värjan lika säkert med höger som med vänster hand.
Vetenskapen har varseblivit betydelsen av den intuitiva fakulteten alltsedan Einstein. Niels Bohr är mannen bakom yttrandet:
”En stor sanning är en sanning vars motsats också är en stor sanning”.

Smart-Quotes-44822-statusmind.com

Detta närmar sig non-duality. Traditionell vetenskap – och religion – skapar en obalans mellan höger- och vänster hjärnhalva. Antingen blir det för mycket höger, eller för mycket vänster.

I mitt förförra inlägg skrev jag om en vision jag fick av Francis Lucille. Jag tror att Lucille egentligen pratade om att se det vackra i en tavla, och att jag gjorde nåt mer av det, möjligen med ytterligare influens från Eckhart Tolle. Jag kommer nu att vässa till det ytterligare:

Föreställ dig Totaliteten, Alltet, framför dig. Med en ram runt om.
Ramen är DU. Du är inte något objekt, inget koncept, ingen person, du är rent medvetande.

Inget som sker i Totaliteten kan påverka ramen. Som ramen runt din platt-TV om du så vill. Hela universum är i TV:n!

Välj nu att fokusera på något objekt i TV:n, som passerar förbi. Anta att moln passerar från höger till vänster. Sedan vill du hoppa med ett sådant moln. Då faller du ur ramen och in i molnet, varpå du glömmer att du är ramen. Vad som nu sker är först och främst två viktiga saker:

#1. Tiden startar
#2. Döden uppstår

Som en ytterligare konsekvens av detta sker också:

#3. Den fria viljan upphör

Du har identifierat dig med något som kommer och går, dvs något som har en start och ett stopp, en utsträckning i tid. Den första konsekvensen av detta är rädsla. Du har nämligen skaffat dig en livslängd. Du måste dö, när det som du identifierat dig med upphör att existera. Visst, det kan vara din kropp. Att identifiera sig är att inkarnera.

På mikronivå gör vi det här hela tiden. Du kan ”inkarnera” i en hätsk diskussion med någon. Och det gäller att vinna den. Om du är tillräckligt engagerad ser du snart din meningsmotståndare som ett hot mot DIG, det som är DU. Om du skulle ha fel, ”dör” du tillsammans med diskussionen.

På makronivå är detta, från allra första början – håll i dig nu – inget mindre är The Fall of Man. Syndafallet. Finns det en symbolisk mening i denna ”saga”, hävdar jag att det är detta. Äpplet var nåt inne i tavlan – TV:n – som lockade dig. Du fick veta att den som äter av äpplet ”måste dö”. Äpplet ger dig kunskap om Gott och Ont – dvs dualism. I stort sett allt faller på plats, från detta perspektiv. Du ”kastas ut ur Edens Lustgård”, helt enkelt därför att du föll ner till ett lägre frekvensområde, en annan radiostation. Det är en annan tid här nere. Du måste nu köpa en klocka för att hålla reda på den.

Picture 053

Picture 053

Men det här med den fria viljan som upphör, vad var det?
Du har fortfarande fri vilja i någon mån. Men jämfört med den du hade, är den reducerad. Du är för det första i någon mån ”fast” i en orsak-verkan-kedja. Och ”dödens” mörka närvaro inskränker också. Men det beror också på hur hårt du identifierar dig i dualismen. Materialister, som Sam Harris, lägger ner ett enormt arbete på att bevisa att fri vilja inte existerar. Det är skarpsinniga analyser, och han är inte dum. Men han missar även han totalt punkt C och därmed detta perspektiv på saken – som visar att vi inte bara har fri vilja, utan att den är så fri att vi t.o.m. kan välja bort den.

Vi kan välja att inte ha fri vilja?
Exakt. Först då snackar vi Fri Vilja, eller hur? Men folk som Sam Harris saknar totalt förmågan att applicera punkt C, och kan inte se sanningen. Precis som Walter Veith. Det finns massvis med andra. Jag har debatterat med många av dem på olika forum, de begriper ingenting av punkt C.

Någon som begrep punkt C, var dock William Shakespeare. Han skrev oftast utifrån punkt C i sina dramer, som Julius Caesar, MacBeth, Hamlet mfl.

Jesus var också en non-dual lärare. Anbringar man perspektivet ovan, blir allt han sa plötsligt begripligt. Som t ex det här med att ”vända andra kinden till”. Han menade att inte gå in i några fler dualistiska konflikter. Han ville väcka dig upp från drömmen, ta dig tillbaka till ramen. Mer sentimentalt än så är det inte.
Sedan gjorde kyrkan religion av det – och religion handlar alltid om att hålla dig kvar i drömmen (den falska identiteten), eftersom det alltid handlar om människor som själva vill vara ”Gud”, och härska med hjälp av rädsla. Detta är den Luciferiska kampanjen. Lucifer var en ärkeängel, som också föll, ur ramen, eftersom han ville bevisa att Gud hade fel.

Det existerar en elit på jorden (i tavlan, i TV:n), som vill hålla dig kvar i drömmen. Det är allt du behöver veta om konspirationer. Den MÅSTE finnas, eftersom det existerar falsk, rädslobaserad identitet (ego).
Eller för att koka ihop det lite mer: den MÅSTE existera därför att döden existerar. Därmed existerar den också i den mån döden är ”sann”. Vilket den inte är.

ALLA problem med ”döden” handlar om falsk identitet. Men det är ett val! Det är ett val, som du har gjort!Den falska identiteten är egot.

Du tappade din identitet och vill nu desperat ”vara” något som känns säkert, och tryggt. Döden som nu uppstod där ute blir nu FARLIG! Ett HOT!! Egot vill ha säkerhet. Se nu på all emfas i världen som ligger på ”security”. Det är ”security” hittan, och ”security” dittan!
Egot vill ha en känsla av makt, då det stärker känslan av säkerhet. Se på hur man vill uppnå global makt på jorden.

Identitet är oerhört intressant, men så svårt att greppa för en västerlänning. Ramana Maharsi fokuserade helt på det. Han fick dig att helt enkelt ställa frågan ”who am I?”. Idag lever ännu John Sherman (tidigare nämnd på denna blogg), som bara säger ”look at yourself”, och inget mer än så egentligen. Han för Ramanas tradition vidare, och han uppmanar dig att helt enkelt se ramen, som är DU. Somliga klarar detta direkt. De flesta får hålla på ett tag. Tao Te Ching av Lao Tzu, också en non-dual skrift, talar till din identitet. Även den är dock rätt obegriplig om du inte applicerar ramen-perspektivet.
quote-reality-is-simply-the-loss-of-ego-destroy-the-ego-by-seeking-its-identity-because-the-ramana-maharshi-70-27-46

Vi är alla inne i TV:n. Men allt som sker ”därute”, blir helt annorlunda från ramen-perspektivet, utanför TV:n.
All andlighet som du hittar inne i TV:n – inte religion – vill få dig att se ramen. Allt hemskt som målas upp ”därute”, vill hålla fast dig i drömmen, i TV:n.
Påståendet att inget som sker inne i TV:n kan påverka ramen – dig – gäller fortfarande. Du måste dock ta konsekvenserna (som kan vara rätt gruvliga) av din falska identitet, om du håller fast vid den.

Valet är ännu öppet. Celldörren till fängelset kanske har stått olåst alla herrans år? Har du kollat?

Ramen är verkligheten. Drömmen inne i TV:n är overklig.
Det overkliga kan inte hota det verkliga. Hela konspirationen är overklig. T o m Illuminati, David Ickes reptilimperium, NWO, WWIII, allt.

Vad jag alltså menar med non-duality är snarare ett paradigmskifte, ett uppvaknande, än något annat. Man kan inte ge sig in i politiken med non-duality. Eller kan man? Somliga försöker, men de skapar bara nya konflikter. Egot vill så gärna se andras brister, men inte sina egna. Här kommer återigen Jesus in med liknelsen om bjälken i ögat:

Either how canst thou say to thy brother, Brother, let me pull out the mote that is in thine eye, when thou thyself beholdest not the beam that is in thine own eye? Thou hypocrite, cast out first the beam out of thine own eye, and then shalt thou see clearly to pull out the mote that is in thy brother’s eye.

Vad jag menar med punkt C, är en drift att alltid vilja se vad som är Sant, att alltid uppsöka det perspektiv som visar Sanningen. Det kan handla om små saker, men i sin utsträckning leder det hela vägen tillbaka, till ramen.
Det finns barriärer av rädsla som man måste igenom, de har alltid med identitet att göra, och man måste då ”dö igenom dem”. Detta är att transcendera. Att dö är att avidentifiera. Hemskare än så är det inte. Ja, om inte du väljer nåt annat, förstås….

Annonser

12 thoughts on “Den transcendenta punkten C, och Sir Lancelot

  1. Tomas Andersson skriver:

    Är det inte så att VF ofta vet vad VF sett och dessutom skapar en mental bild av vad HF måste ha sett (utan att veta), en virituell hf från VF perspektiv, dvs VFhf. VF bygger således upp en imaginär bild av att han ser hela sanningen och kan därför vara helt övertygad om att hans bild av verkligheten, är sanningen. Efter detta blir det som HF säger motsägelser mot sanningen, dvs. lögner. HF kan således inte litas på, möjligen är han drabbad av mental sjukdom eller så är det ännu värre. HF är en illvillg fiende som måste förgöras.

    • Perra J skriver:

      Tack för kommentar.
      Exakt, det är ju lite som i förra inlägget, exemplet med Kampuchea? Socialdemokraterna i Sverige gjorde en mental bild av vad Herman Lindqvist ”måste ha” sett, och då måste allt han faktiskt sa vara lögn.

      • Tomas Andersson skriver:

        Socialisternas uppfattning om Kampuchea är ett tydligt exempel på det mentala handikapp som dualistiskt tänkande innebär. När två motsatta åsikter möts måste den ena ha rätt och den andra fel, eller vara god / ond, eller vän / fiende.

        I fallet Kampuchea tänktes det så här: Socialismens och därför min fiende, den imperialiststödda antisocialistiska totalitära regimen, bekämpas av en ”folkarmé” de röda khmererna. Motsatsen till fiende är vän, mina vänner är goda för själv står jag på de godas sida. Slutsats: De röda khmererna tillhör de goda.

        Det finns kanske några, som så här i efterhand, tycker att endast en dåre skulle kunna komma fram till sådan slutsats och jag är benägen att hålla med. Det dualistiska tänkande är dåraktigt.

        Eller inte. Som makthavare är förstås det dualistiska tänkandet ytterligt eftersträvansvärt. För utan detta finns inget tydligt rätt fel, ond god, vän fiende och därför inget behov av makthierarkier som skyddar den vanlige människan från fel tankar, det onda och fienden.

        ”De röda khmererna tillhör de goda” kan således vara ett axiom, inte en slutsats.

      • Perra J skriver:

        När det gäller kommunismen/marxismen finns nog också en grundläggande okunskap om vad det ÄR, i sitt inre väsen. Jag tror att det helt simpelt är ett ”frimurerskt” experiment.

      • Perra J skriver:

        En intressant sak till är att frimurarna är experter på att manipulera medelst dualism. Hegelsk dualism, tex, med dess tes som måste besegras av en antites, för att resultera i en syntes…

  2. Susanne skriver:

    Verkligen intressant perspektiv på Syndafallet. ”I stort sett allt faller på plats från detta perspektiv” – ja, det kan man faktiskt säga.

    Det du skriver på slutet om ”det overkliga kan inte hota det verkliga” påminner mig om det som står i En kurs i mirakler (som du kanske känner till?): ” Ingenting verkligt kan hotas.Ingenting overkligt existerar. Häri ligger Guds frid.” (http://www.mirakelkursen.se/om-ekim/vad-den-sager/)

    Överhuvudtaget kommer jag att tänka på EKIM när jag läser inlägget. Där talas också om det sanna seendet och egots illusioner.

    • Perra J skriver:

      Tack Susanne!
      Har aldrig läst en rad ur EKIM, bara hört talas om den. Men på den här nivån tror jag nästan allting sammanfaller. Vad EKIM säger är vad Tao Te Ching säger, osv.

      • Susanne skriver:

        Ja precis, det är fråga om eviga sanningar, som har förmedlats på olika sätt och vid olika tidpunkter. Och det är intressant att se hur samstämmigt det är.

  3. Tomas Andersson skriver:

    Lägger in ett citat från Gunnar Olsson, sveriges största i Sverige minst kända filosof. Hela texten kan laddas ner från internet.
    (”Mapping” har här betydelsen kartlägga, klargöra, nedteckna)

    ”Mapping the forbidden is in itself forbidden. And in my understanding the most forbidden of everything forbidden is that which refuses to be categorized, that which is neither this nor that, ungraspable forces which do not sit still but hop capriciously about. Aristotle consequently knew what he did, when he between the two concepts of identity and difference inserted a third position called “the excluded middle”, a non-bridgeable gap which in the same figure unites and separates, liberates and imprisons; an unruly space located beyond the realm of conventional reason; a no man’s land of liminality which the well behaved must never enter. But Aristotle also argued that what one cannot do perfectly, one must do as well as one can.”

    Olsson, Gunnar (2010). Mapping the forbidden. Fennia 188: 1, pp. 3–10. Helsinki. ISSN 0015-0010

    http://ojs.tsv.fi/index.php/fennia/article/download/2672/3454

    • Perra J skriver:

      Ja det där är en mycket intressant text. Jag har läst 5 sidor, ska läsa resten sedan.
      Det där han säger om ”graven image” och nidbilderna av Muhammed är lite av det jag menar med ”mental bild”. Man kan gör sig en mental bild som man avgudar.

  4. Björn Clausen skriver:

    Det känns som att allt du skrivit genom åren nu fått jäsa och mogna. Att du nu kan extrahera fram en starkare och ädlare ordbrygd. Ser fram emot flera texter med samma potenta sanningshalt!!!

    • Perra J skriver:

      Hej Björn!
      Tack! Jo, det kommer nog mer! Har du läst förra inlägget om Kampuchea, och det förförra, om nollpunkten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s