Den som har ögon

Det vaknande ögat öppnades, sedan jag slutat drömma om uppvaknandet

Den som öppnar är utanför om vi dömt oss så

Vem går där med nycklarna

Till cellerna,

som vi dömt oss – drömt oss – att hållas i

Många sitter här så länge

Många många år

Många många många livstider

 

För länge

 

Och ändå, det är bara att gå

Han står där med nycklarna

När du slutat drömma

Om friheten

 

Det är bara att gå

Har han ens några nycklar,

var det olåst  hela denna tid?

 

Kan du ta det?

Eller jagar du iväg befriaren?

 

Du är nyckelmannen

Vill du gå eller ha en giltig orsak

Till fångenskapen,

 

Till all denna tid, förslösad!

 

Vill du hålla domen vid liv,

Har domen ett värde

Större än friheten

 

Är det drömmen som är domen?

 

Och du din egen domare, så mycket hårdare

Än dessa cellväggar,

som begränsar din sikt

 

Du river ut dina ögon!

För att slippa se mera

 

Dina ögon rullar runt på cellgolvet,

Bland kackerlackor och damm

 

Men de söker, som målsökande missiler

In sig, tills de glor storögt på dig

 

Vem ser den ögonlöse?

Annonser

11 thoughts on “Den som har ögon

  1. Jennyli skriver:

    Hej Perra!

    Längesedan nu. Det har varit tyst om mig ett tag men det verkar som om konstskapandet tar fart igen. Jag ville bara säga att jag tror att ditt inlägg här inspirerade mig att skriva ett nytt inlägg. Det första sedan i juli i år, så det är ett tag sedan. Detta med uppvaknandet är väl egentligen det centrala egentligen. Att verkligen börja se, se viljans vara eller icke vara och se vilka vi egentligen är.
    Tack för dörröppnaren Perra.

    Ja vem ser den ögonlöse? Mästaren, krukmakaren, fängelsemakaren osv. Där han själv sitter instängd som sagt.

    Jennyli

    • Perra J skriver:

      Tack Jennyli! Roligt att höra av dig igen!
      Har jag lyckats inspirera dig, då har jag lyckats med något. Tack!

      Och den här frågan”vem ser den ögonlöse?” har ju två nivåer. Vem den ögonlöse ser, eller vem som ser den ögonlöse..
      Frågan är lika adekvat i bägge fallen.
      /Per

      • Jennyli skriver:

        Ja det är sant, det är precis som de där bilderna som har två bilder i en. Man får anstränga sig lite så framträder ytterligare en bild. Det är väl så med livet också.
        Jennyli

  2. Björn Clausen skriver:

    Nästa gång vi ses tror jag vi kommer sitta tysta tillsammans. Smutta på ölen och kanske nämna något om nattfrost och vackra höstfärger.

  3. jennyli skriver:

    Brukar ni två träffas? Kul i så fall 🙂
    tjingeling

  4. Jennyli skriver:

    Då kanske man kan få vara med och dela på tystnaden och ölen 😉

    • Perra J skriver:

      Hej Jennyli!
      Ursäkta att jag glömde svara. Jodå det har allt skett att vi träffats (vi bor en kvart med pendeln från varann). Och nog kan väl det ordnas nån gång, det du föreslår!

      • jennyli skriver:

        Oj det var väldigt nära det. Vore ju dumt att inte träffas när man bor så nära. Alltid kul att ha någon med ögon framför sig, he he.
        Jag bor lite längre bort tyvärr, men man vet aldrig vart livet tar en.’
        Hälsningar
        Jennyli

  5. svensson skriver:

    Dikten hade möjligen kunnat sluta med raden:

    ”Kan du ta det? Eller jagar du iväg befriaren?”

    Det upplever jag som ett crescendo, en kulmen, en förtätning av budskapet. Och det är ju spot on. Det där om att vi essentiellt är fria, det är bara vårt sinne som fängslar oss. Så enkelt men så svårt.

    • Perra J skriver:

      Tackar! Positiv kritik är jag tacksam för. Du har nog rätt!

      Undrar om det var Wiehe som sa:

      ”Det finns så många fängelser där mänskor spärras in. Och värst är väl dom som saknar galler.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s