Spår

Det sägs att förbrytarens plågade ande får honom att lämna de spår som leder till hans gripande

I taffliga kojor längs floden Ganges väntar prövade existenser som vill tillbaka

Och mellan mig och det liv jag lämnade finns också en flod

Jag spejar mot den motsatta stranden. Den ligger höljd i ett töcken; ter sig skrämmande och förborgad.

Där, vet jag, släpper hypnosen

Allt, med vilket jag var ett, finns kvar där.

Mitt liv, det kapitel jag höll på att skriva, ligger där som jag lämnade det, med pennan bredvid.

Jag duperades av yttre ord, starkare än mina.

Orden tvang mig till snäva val

Och redan efter det första befann jag mig på floden på väg hit

Det gick så fort. Så lätt.

Jag var ej längre ett.

Jag har vandrat här med tung kropp, driven av mystisk kraft;

Alltmedan brevduvor sökt upp mig, med brev som brunnit upp efter läsning

Och jag har inte fattat!

Jag går nu tillbaka varifrån jag kom, rotar i askan

Och hur förödande  var än elden, hittar jag alltid något fragment som skonats,

Som för mig vidare

Spår, bevarade av mystisk hand

Annonser