Void Main

Vad tusan betyder ”void main”?
Jo, i datorernas värld skapas program – som i allt väsentligt är en form av objekt – i en rymd. Det är en elektronisk rymd, men ändå.
”Void” är en annan benämning på rymd. Enligt Wikipedia betyder Void tomrum. Och det är vad det är. Men jag vill ändå skilja på void och rymd. Void är mera generellt än rymd. Void är det tomrum inom vilket rymd finns. Nej, det här är inte flummigt. Skillnaden är att Void inkluderar Det Stora Okända – medan rymd kan vara en känd rymd, eller en överenskommen rymd. Den kan också vara en rymd som man anser sig ha kontroll över, och som man bevakar. Detta är mycket vanligare än vi tror. Denna rymd är en skapad rymd. En mental skapelse. Men Void är inget sådant. Void är Kosmos’ grundtillstånd. Eller det som bara ÄR. Absolut Stillhet. Jo, det existerar.  Som det svarta som omger denna figur:

Att skapa ett program är helt enkelt att skapa något i ett – om än elektroniskt – Void. Det gör man genom att först bestämma en avgränsning inom vilket det ska ske. Sedan skriver man sina programrader inom denna avgränsning – inom denna kända rymd.
Programraderna organiseras i rutiner- eller funktioner – varvid ’Void Main’ är namnet på den allra första och mest grundläggande funktionen; huvudfunktionen  – programmets hjärta (och det finns faktiskt ett ”hjärta” – en ”message pump” som driver hela programmet).

I allt människan gör, har hon en förmåga att återskapa sin egen tillvaro, medvetet eller omedvetet. Det sker ofta  intuitivt, tror jag.
Det har skett genom litteratur och genom film, genom spel, genom konst. Men allra tydligast kan man se det inom datorernas värld –detta relativt nya medium, där man kan skapa virtuella världar som man rentav kan uppleva sig VARA i.

Att skapa i ett elektroniskt void är en miniatyr av skapande i verklighetens Void. Datorn ger oss en elektronisk representation av sådant vi hittills alltid har sett som medvetandets domän. Jag har också förut sagt att Internet är en – eller kan ses som – en elektronisk representation av det kollektiva medvetandet.

Men tillbaka till verkligheten: Det finns också en kollektiv ”känd rymd” där vi alla lever, som vi ser som vår Verklighet. Vetenskapen har sedan Newtons tid alltid hävdat existensen av en objektiv verklighet. De hävdar också att detta är vad som ÄR. Det säger att det är den faktiska verkligheten. Det här är inte Void, utan en avgränsning gjord i densamma! Ett grundantagande. Att det inte är Void framgår också när man inser att de vill skilja sig från det subjektiva. Men borde inte någon som utger sig för att se det som ÄR, kunna se det objektiva såväl som det subjektiva?

Det ÄR något utanför den objektiva verkligheten. Ett Okänt Void. Vetenskapen har här kluvit sig i två läger, där det ena vägrar erkänna existensen av ett yttre Void och envist hävdar att ALLT är den kända rymd som definierats som den Objektiva Verkligheten. Detta är de vetenskapliga materialisterna.
Den andra halvan – den som är öppen för kvantfysik och Einsteins alla teorier – kan åtminstone leka med tanken på existensen av ett större okänt Void. Och att det finns högre medvetandenivåer.

Märk nu det jag sa tidigare: Att rymd kan vara något man vill kontrollera, och att detta är mycket vanligt. Denna typ av vetenskap i kombination med maktbegär kan leda till farliga konsekvenser. Det kan vara farligt att ens nämna sådant som ”högre medvetandenivå”.

Void skrämmer. Vi är som bekant rädda för det okända. Rättare sagt: Det är det mänskliga egot som har denna rädsla. Därför vill vi (egot) gärna ha kontroll över den rymd vi skapar. Vi vill ha kontroll över de objekt som finns däri. Om det sker något oroande vill vi genast ha en definition på vad det är. Och det förefaller viktigare att vi får en definition än att definitionen är sann. Det viktiga är bara att den distraherar oss från Void och därmed ger oss en känsla av kontroll.

Om vi inte får någon definition så skapar vi lätt en själva – som kan distrahera oss från Void. Och den här typen av definitioner – som alltså kan vara fullkomligt uppåt väggarna – tenderar vi att vara väldigt säkra på, och de som vi försvarar med stor ilska.
Det behöver inte vara så hysteriskt, naturligtvis. Men oftast är det så att när man har definierat en rymd, så identifierar man sig själv i denna, och vad som finns utanför skiter man fullständigt i. En konsekvens av detta är att man stänger ute stillheten – allt blir mer och mer hektiskt och tillfälligt. Vi har skapat en tillvaro där allt ska gå fortare och fortare.

Jag jobbar som programmerare. Och jag har funderat en del på hur det kommer sig att just programmerare är så speciella, sådana knäppisar. Jag tror jag har svaret, och det är mycket enkelt: Eftersom processen att skapa ett program påminner om  verkligheten som jag beskrivit här, så identifierar sig programmerare tämligen hårt i den kända rymd de har skapat, och allt utanför blir ovidkommande,  kanske t o m hotfullt och skrämmande! Programmerare vill helst vara i sin rymd, där de har kontroll över allting. Men egentligen är det så här med nästan alla människor, inte bara programmerare.

Ju mer datorprogrammeringen utvecklas, desto mer liknar programmeringsmodellen verkligheten. Ett relativt sent tillskott är sk. Objektorienterad programmering med klasshierarkier. Det låter som något politiskt, men det är det inte. Det handlar om objekt som ärver egenskaper från högre – mera generella – objekt.


Klassen ”gråsparv” ärver t ex från klassen ”fågel”. Fågel är en sk basklass, som innehåller egenskaper som är generella för ALLA fåglar. Man kan dock inte skapa ett objekt av ”fågel” – vi måste veta vad för slags fågel. ”Fågel” är då en abstrakt klass. Vilket betyder just detta, eller som man säger: att den inte kan instansieras (göras objekt av direkt). Man kan däremot skapa objekt av gråsparv. Men varje gråsparv ÄR en fågel. Fågel har i sin tur en basklass, ”Djur”. Det är alltså en hierarki. Vad finns allra högst upp? En del säger nu att människan också är ett djur, och att ”Evolutionen” är allra högst upp i pyramiden.

Objekt och identitet ska det vara. Void är identitetslöst, abstrakt, otryggt. Det här är intressant.
Anta att du är ett datorprogram. Du behöver självklart inte. Men jag antar just nu att jag själv är ett (för mig är det inte så svårt 😉 ), och vet inte var jag kommer att landa…

Programmet JAG (vi antar att det finns ett sådant) är en för mig känd rymd av objekt. Vad är objekt? Det kan förstås vara föremål med fysisk massa. Men objekt behöver inte vara det. I den mest generella formen är objekt något som vi kan ge identitet åt. Definition. Då behöver det inte ha någon fysisk massa. En tanke är ett objekt.  Jag tror att lejonparten av våra tankar handlar om just bekräftande, återskapande och stärkande av identitet. I synnerhet om det handlar om vår Ego-identitet. När vi definierar, stärker vi samtidigt vår egen känsla av identitet!

JAG är i funktionen Void Main. Eftersom jag är rädd för Void, så måste jag identifiera mig med objekt. Identifikation är trygghet. Men är det trygghet att identifiera sig med objekt? Det tål att tänka på.

Ett objekt har en begränsad livstid. Alla objekt är utsatta för universums nedbrytande kraft och måste härvid förgås. Void klarar sig från det. Void är evigt.

Men visst är vi mera rädda för att förgås, än för Void? Varför identifiera oss med objekt, som ska förintas? Det här är intressant. Att ha evigt liv och slippa dö, är något som de flesta skulle ge vad som helst för. Men det Eviga skrämmer samtidigt skiten ur oss. Igen: det är egot som  är oroligt.

I funktionen Void Main kan jag fritt postulera objekt, som om jag vore Gud. Jag skapar dem i programmet. När programmet når sitt slut, kommer alla objekt jag skapade i det att förintas – eller som programmerare säger: de går out of scope. Och eftersom jag identifierat mig själv i det, förintas jag också.
Eller gör jag? Är det inte bara min identifikation som förintas?
All identitet har en överlevnadsinstinkt. Men vad jag identifierar mig med behöver inte vara JAG? Kan det vara så??
Denna identifikation, som vill överleva, och som fruktar Void, är skapad i programmet. Men om det hade varit HELA JAG, HELA min identitet, hur skulle jag överhuvudtaget kunna vara medveten om något utanför programmet? För det är jag ju. Och om vi lämnar datorprogrammen, visst är jag medveten om något utöver den kända världen? Dvs utanför den Objektiva Verkligheten?
Det mänskliga egot är en falsk identitet. När man kan se sitt eget ego (vi är SÅ bra på att se andras!), så får man gradvis denna medvetenhet. Egot får mindre makt- man blir alltmer sin Sanna identitet. Man blir alltmer ett med Nuet.

Ett intressant koncept inom objektorienterad programmering är det som kallas Polymorfism. Det låter objekt som ärver av en basklass även utveckla ”sin egen individualitet”. Jag ska inte gå in på hur det ser ut rent tekniskt, för inlägget handlar inte om programmering, men vad jag menar är den design som ”ålägger” objekten att utveckla sin egen individualitet.

Och tillbaka till verkligheten igen: Jag kom att tänka på denna design när jag läste Neale Donald Walsch’s Conversations With God (Samtal med Gud). Där finns också en ”basklass” – Gud förstås – som alla människor ärver av, men där varje människas uppgift är att uppleva och utveckla sin egen individualitet.
Och med tanke på vilket lyckat koncept denna modell utgör inom programmering, så verkar Walsch’s modell rätt tilltalande.
Med dagens programmering kan man skapa komplexa stora världar med ett myller av invånare som alla verkar ha (nästan) sin egen personlighet. Det liknar inte verkligheten, men det är ändå en intressant upplevelse. Det skulle inte vara möjligt att göra det om denna design inte fanns. Men invånarna i spelet är elektroniska. De har ingen egen vilja, och de blir inte rädda, arga eller avundsjuka, eller giriga.

Men i verkligheten är det tvivelsutan så. Här har vi levande människor som vill vara bättre än andra människor. Här finns rädsla, avund och girighet i stora mått.
Människor är rädda för varandra. Människor vill hålla sig inom sitt. Sin egen kända sfär. Om någon rubbar denna sfär uppstår konflikt.
Om man betänker det som diskuterades tidigare: all identifikation vill överleva, är det inte svårt att se vad som sker. Har vi människor glömt vår ”design”? Och därmed vilka vi är? Och då vi glömt detta, så måste vi identifiera oss med något annat?
Har vi glömt vår basklass? Vad sker när vi gör det? Vi blir separerade från varandra. Vi ser inte att vi hör ihop. Vi hamnar i konflikt med varandra. Vi förnekar vår basklass. Vi förnekar Void. Är det Void som är basklassen?
Tja, allt verkar komma därifrån. Men vi har fri vilja att förvränga allting.

Det är stor skillnad mellan att vara medveten om sin basklass, och lyda sin basklass. Och det finns positiva hierarkier och negativa hierarkier.
I de två förstnämnda handlar allt om medvetandenivå. Det är fritt fram att avancera uppåt. Det skulle aldrig fungera om läromästaren är ”överlägsen” dig, utan du måste vara ETT MED läromästaren.

Men i de två senare handlar det om att dölja högre medvetandenivåer, så att du inte ska se vilka du lyder. Detta sker när du förnekar basklassen. Du förstår, du måste ändå ha din basklass – men det blir nu en förvrängd sådan, som enbart vill ha makt över dig. Det kommer att bli en överlägsen auktoritet, som du lyder. Och du gör det av rädsla. Alla diktaturer har därför anställt bokbål och hindrat folk från att bli medvetna. Bob Dylan får inte uppträda i Kina läste jag nyligen. Varför? Han skulle kunna sprida medvetenhet.

När medvetenhet förnekas, försvinner förmågan att se sammanhang. Separationen ökar, och där vi förr såg helhet och sammanhang inträder nu en fragmenterad verklighetssyn. Begreppet ”fågel” blir alltmer overkligt (fågel är inget reellt objekt),  och man kan till slut bli i stånd att se en gråsparv som väsensskild från en häger.
Så fort man försöker påvisa vad de kan ha gemensamt,  genom att tala om fåglar, så ignoreras detta begrepp och man hör bara om igen ”du kan inte jämföra gråsparvar med hägrar!” Och det värsta är att de får så rätt!

Den fragmenterade synen krymper storleken på den kända rymden. Troligen blir din egen upplevda rymd en del av en större, kontrollerad rymd.
När denna rymd är kontrollerad, är det för att en auktoritet har tagit den abstrakta basklassens plats. Eftersom du inte är medveten om detta – medvetenhet är ju förbjudet – skapas en negativ hierarki. Rädsla tar medvetenhetens plats.
MEN – det här är otäckt – det är inte alltid så solklart att du är medveten om att medvetenhet är förbjudet! Du serveras endast harmlös, dvs ”ofarlig” medvetenhet. Det är när du identifierar dig i denna krympta rymd som detta medvetande försvinner. Detta medvetande blir i samma stund ett hot mot identifikationens existens! Är du med på vad jag menar här?

Det är denna mekanism som skapar egot.  Hypnos är helt enkelt identifikation. Du glömmer din riktiga identitet (basklass) och blir i stånd att anta en annan. Jag upplever en annan känd rymd och identifierar mig i den. All identifikation vill överleva. Om någon i mitt hypnotiserade tillstånd upplyser mig om att jag är Perra och ingen annan, så kommer jag kanske att attackera honom! (Jag säger inte att du skulle göra det – för det skulle kanske utmana ditt ego…)

Never argue with a fool. He’ll drag you down to his level, and then beat you with experience.
-Okänd

Som jag sagt så många gånger: Egot måste alltid VETA (även om det inte är sant). Egot måste ha rätt (det är ANDRA som har fel). Egot måste ha kontroll. Egot måste känna sig ”bättre än”. Egot vill ha makt. Är det några problem, så är de problemen alltid någon annanstans.
Men allt detta BARA inom den kända rymd i vilken det skapades!
Ju mer den rymden krymper, ju enklare blir världen, och desto mer tvärsäkert blir egot på det som det tror sig veta.

Nu var det ett tag sedan jag skrev på den här bloggen. Det finns mer att säga, men jag väljer att få ut detta nu och lägger in en youtube med den person som jag anser kan kallas THE VOID MAN – Eckhart Tolle…

Annonser

19 thoughts on “Void Main

  1. Fredrik Larson skriver:

    Det är nästan så att världen står lite still om inte Perra skriver krönika!

    Och Tolle – som skrattar åt sig själv, den formulering han finner i nuet – lysande.

    Jag har inget att tillägga. Även min sambo läser din skrift nu…

    Tack för mycket intressant inlägg!

    Fredde

  2. Perra J skriver:

    Thank you, Freddie!
    Jag är inte klar med det här riktigt, kommer kanske att lägga till saker. Jag har redan ändrat lite, som du ser…

    Tollegrejen är en godbit från det föredrag som visas i sin helhet här till höger – klicka på ”Eckhart Tolle”-länken. Men det har du kanske redan kollat opp…

  3. Perra J skriver:

    Kontrasten mellan Eckhart Tolle och Percy Nilegård är rätt häftig… 🙂

  4. Fredrik Larson skriver:

    Ja, skillnaden dem emellan är väl hårfin egentligen…

    Det här med subjekt och objekt – när vi fokuserar på något då upphör till sist den här separationen. Likt kinesiska poeter förr i tiden (idag behöver väl stora delen den kinesiska populationen avprogrammeras).
    Man blir objektet.
    Betraktaren blir det betraktade. Därigenom upphör också dualismen.

    Såhär står vi kollektivt. Ska vi ta ansvar för den värld, det samhälle vi skapat och famna hela härliga röran. Eller ska vi fortsätta vårt dömande, kontrollerande, separerande av människor?

    Kan vi föreställa oss ett samhälle som börjar ta det här steget? Vad skulle det innebära rent organisatoriskt? Vilka naturliga ledare skulle kliva fram?

    Sanna Edin skriver: ”Om den första delen av 2000-talet handlade om self-expression, att knyta an (connecta) och relatera (t ex via de sociala medierna) så handlar det nu om 1) autencitet, 2) att vara hängiven det man tror på och 3) närvaro.”

    I tider när pedofeli uppdagas inom katolska kyrkan. Människor som anser sig själva vara föredöme, heliga och sanna avslöjas deras egen livslögn.

    Antagligen kommer ännu mer avslöjas, antagligen är vi endast i vår linda. Och det gäller ju att inte fastna i den formens lek som passerar revy… som Tolle säger…

    En kollektiv skärseld är att vänta!

    • Perra J skriver:

      Tack Fredde!
      Det kommer att höras mera om katolska kyrkan framöver. I mitt första inlägg på denna blogg skrev jag om katolska kyrkan, pedofilin och Sinead O’Connors protest.
      Mera aktuellt än nånsin. Något med påvedömet är sjukt…

      • Fredde skriver:

        Hallå igen Perra,

        har läst din första krönika igen. Du sätter fingret på en bjälke i katolska kyrkans slutna öga. Sinead O Connor framstår än mer som ett vackert ljus i en mörk mörk krypta.

        Är det så att alla religioner, NewAge inkluderat, alla trosinriktningar överhuvudtaget konfiskerar utrymmet Void och ger det röst, sammanhang, förståelse så att de många kan sluta fråga evigheten om svar. För både lögner och sanning ryms i det outtalade!

        Jag läser en bok av Conny Larsson just nu, en bok om Maharisha (indisk guru), The Beatles och honom. Som även skrivit boken ”Guds lille clown”.
        Han beskriver TM-rörelsen, den indiska guru-rörelsen, dess kastsystem och extrema elitism. Intressant bok än så länge. Han hamnade sedermera under Sai Babas vingar (också en så kallad avatar, de gillar att förhöja sig själva!) men tog sig ur när han vaknat till liv. Då såg han manipulationen han utsatts för.
        Mycket intressant med en människa som ingår i sådana rörelser, som hänger sig så, för att sedan till sist ta ansvar för sitt eget liv.
        Läsvärd!

        Förresten, har du läst klart Dylans memoarer?

        Fredde

  5. Lottentotten skriver:

    Hej!

    Tack för en intressant och läsvärd blogg!
    Kikar in ibland och uppskattar mycket av det du skrivit.
    Nu senast kopplingen mellan datavärlden och den ”verkliga världen”.
    Tycker det var en ganska genial betraktelse!

    Eckhart Tolle är, enligt mig, en av dom viktigaste personerna som just
    nu trampar runt här på jorden med oss. En levande legend!
    Och att Eckhart = The Void Man , ja det är ju bara klockrent!

    Än en gång tack! Din krönika blev dagens behållning!
    Keep up the good work!
    Mvh, Lotta.

    • Perra J skriver:

      Tack Lotta!!
      Roligt att få kommentarer från nya besökare. Tack för din uppskattning av kopplingen till datavärlden! Var lite tveksam inför att ta upp denna parallell, då man får anta att de flesta som läser här inte är så insatta i programmering (nu vet jag inte om du är det!). Ser fram emot flera kommentarer!
      /Perra

  6. Perra J skriver:

    Fredde: Jo. nu har jag läst klart Dylans memoarer. Helt superbt, det är inte som man tror, det handlar inte bara om en radda gigs och struggel med skivbolag, utan Dylan är verkligen en författare, Fantastisk förmåga att fånga det väsentliga i en komplex bild, så att man själv ser det framför sig. Han skriver bättre än Hemingway.
    Sinead O’Connor var kanske före sin tid. Undrar hur det hon gjorde skulle emottagas idag? Det var också mycket jag inte visste när jag skrev det inlägget, som jag vet idag.

    Jag tror religioner och vetenskap konfiskerar en rymd i void, säger att så här ÄR det, varpå de vill dra alla in i det. Både religioner och vetenskap vill tala om för dig vad du ÄR – och då är de samma sak! När det handlar om negativa hierarkier och makt, blir det entitet du lyder utbytbar.

    Conny Larssons bok verkar intressant! Maharishi och Sai Baba kan man säga mycket om…

  7. Thor Balderson skriver:

    Intressant perspektiv på eviga frågor.

  8. Björn Clausen skriver:

    Bra inlägg! Tack! Några reflektioner under läsandets gång. Om att det du kallar ”vetenskapen” sätter likhetstecken mellan verklighet och det objektiva. Jag gillar den Integrala modellens fyra kvadranter (vet att du också uppskattar den) som visar att det inte finns någon motsättning mellan det subjektiva och objektiva perspektivet, Tillsammans skapar de en ”fylligare” ”relativ rymd”. (det blev många citationstecken…) Den integrala modellen erkänner dessutom ett void som är bortom alla modeller. Ett void som (och här blir det hjärnfrys) inte är annat form. Vilket ger att form å andra sidan inte är annat än void.
    Det här stycket är intressant:
    ”Det mänskliga egot är en falsk identitet. När man kan se sitt eget ego (vi är SÅ bra på att se andras!), så får man gradvis denna medvetenhet. Egot får mindre makt- man blir alltmer sin Sanna identitet. Man blir alltmer ett med Nuet.”
    Jag tänker rucka lite på din definition av ego här, om det är ok?:)
    Man kan säga att det mänskliga egot är en förkrympt och krampande identitet när den identifierar sig med endast den här lilla kroppen och dess i ett större perspektiv skit-oviktiga problem och glädjeämnen. När man som du skriver, kan se egot som ett objekt, kan det vara så (det är här jag vill rucka lite på din definition) att det är egot som växer. Egot börjar identifiera sig med mer saker, kanske till och med med mänskligheten i stort. Ett så stort ego kan prata om mänskligheten som EN organism och inrikta allt mer av din energi på att lyssna till och följa större strömningar än just den här lilla kroppens öde. Det är sådana här jätte-egon som har potential att bli stora ledare med visioner som gagnar många människor. (självklart kan dom också bli maktfullkomliga förtryckare) Men jag fascineras av att potentialen till något verkligt stort och inspirerande finns i ett ego som identifierar sig med en större bild. Ta t.ex. Tolle som pratar mycket om mänskligheten och dess öde. Han pratar inte om sin framtid, om hur han ordnat det för ålderdomen för sig och sin familj.
    Jag hoppas det går fram vad jag menar här med att ett jätte-ego kan vara något annat än hemskt och demoniskt. Jag tror att du gillar att rucka lite på koncepten. Det här var nytt för mig nämligen, att man kan tänka tvärtom när det gäller egot. Det var Wilber som sade detta, att människors problem inte är att dom har för stora egon, utan alldeles för små och inskränkta. Naturligtvis ville han provocera men han hade en poäng. Han var väl också trött på det ständiga tjatet om att egot är ondskan själv och att allt går ut på att förinta egot. Jag menar, VEM är det som skall förinta egot?
    Kanske menar jag med ett växande ego, ett ego som är villigt att inta allt fler olika perspektiv. Ett ego som blir allt duktigare på att förstå många olika människors perspektiv och önskningar och därmed också se vad som är bäst för flest människor (vilket är bra när beslut skall fattas på hög nivå)d Man kan säga (vilket låter provocerande) att ju mer och ju fler du ”bryr dig om” desto större ego har du. Ett litet fjuttigt ego bryr sig bara om sitt eget bästa och i bästa fall sin familjs och sina närmaste vänners bästa. Är du med? Eller tycker du att min lek med definitioner av ego är onödig? Jag gissar att du är ok med min lek eftersom du uttrycker en en längtan att släppa alla sorters trygghet. En fastlagd syn på vad egot är (som den Tolle förmedlar) kan också bli en trygghet. Det var så jag tänkte.

    Aha, jag läser vidare, och ser att du säger samma sak som jag försökte uttrycka ovan. Men du låter inte egot växa, du talar istället om medvetenhet. Ego för dig verkar vara just den här krampaktiga identifikationen med en kropp och inget mer. Punkt liksom. Det är ok. Bara vi förstår varandra. Med ett utvidgat ego menar jag alltså samma som du menar med ”medvetenhet”. Är du med? (jag blir osäker eftersom klockan är sen och jag börjar tänka oklart)
    Det bästa är att du själv hör hur Wilber pratar om sin definition av ordet ego. Jag skickar länk till dig via mail.
    Återigen, tack för härlig läsning. Och jag hoppas att du har överseende med att min kommentar blev så stor och tung.:)

    • Perra J skriver:

      Hej Björn
      Jag har sagt tusen gånger vad jag menar med egot. Tolle och alla andra har sagt det lika många gånger.
      Men du fattar inte. Något stämmer inte. Jag vet inte vad det är.

      Jag menar enbart identifikation med något som inte är du. PUNKT.
      På slutet verkar du se vad jag menar. Men om några veckor är vi nog där igen.
      Det som ska ”göras starkare” är inte egot utan Sinnet (Mindet), som ”tror på” den osanna identifikationen.
      Vi har diskuterat dessa ordvändningar också, en massa gånger, förut.
      Det känns som att du bara springer iväg, tusen mil. Men du var fel ute redan efter första millimetern. Men det vägrar du erkänna. Du springer igenom allting.

      Du vill se allt framför dig, på ett dissektionsbord. Men ”identitet” kan inte ligga framför dig på ett dissektionsbord. Då går det snett för dig. Eller?
      Du är fast i tanke. Men det tror du inte själv: Eller?
      Vet inte om det är fruktbart att jag uttrycker mig så här. Men något behöver få en knuff i rätt riktning.

      Jag försöker säga att det finns medvetandenivåer (hur ”elitistiskt” det än kan låta).
      Du skriver så här: ”…Men du låter inte egot växa, du talar istället om medvetenhet.”
      NATURLIGTVIS TALAR JAG OM MEDVETENHET. Vad annars?

      Det kan hända att Ken Wilber menar samma sak som jag. Bara det att det han kallar ego kallar jag nåt annat, har man insett detta så ser man att han talar om samma sak. Men jag blir allt mindre säker på att du gör det.

  9. Rollercoaster skriver:

    Jag läser.

    Och vill inte koncentrera mig so much på vad som sägs här. Förstår. Tagit del. Och…

    … jag vill enkelt vara.

    I detta finns kärlek. Också.

    Puss.

    /Rolle

  10. Rollercoaster skriver:

    Förbannat, nu uttrycker jag mig otydligt.

    Och nu blir det väl än värre.

    Men så här då:

    Ögonblicket är här och nu. Alltid. Själv stressar jag som attan utan att behöva och behöver inte jag så vem då?

    Vila i ögonblicket. Stressar du med så kom ihåg detta; ett ögonblick kan vara kortare än en blink med ditt ena öga.

    Och nu tackar jag för mig i kväll. Ska pussa ögonlock på sådana varelser som är när helst dom är.

    /Rolle

  11. Rollercoaster skriver:

    ”Det gäller nu att vara tydlig mot sig själv”.

    Dessa ord har sått frö.

    /Rolle

  12. […] jag skrev i “Void Main”- inlägget, det är akten att definiera en rymd inom vilken något sker. Och vad som är […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s