Mellan Stationerna

Genom immiga glas ser jag svagt
Stjärnor vilande i rymdkölden

Deras Ljus påminner oss om värme,
I mörkret mellan dem söker vi flera påminnelser

Jag tände ljuset på graven i novembermörkret
Stod där en stund sökte något i min tomhet,
Står aldrig länge vid gravar

Hemma värmde jag kaffe, slog  på den gamla rörradion
När jag vred frekvensratten förnam jag att en röst kämpade att nå mig
Mellan stationerna

Fönstret ut mot kölden immades
Just då: En spröd klockklang trängde igenom
Varslande om kommande tåg

En röst från en högre vibration söker mig!
Men just när jag ska känna igen den dras den ut i långvåg och blir till åtlöje i etern,
Sällar sig till den perverterade kören

Tåget rusar förbi, kaffekoppen vandrar

Men en ung man på det tåget nåddes av det som sades
Han tittar nu upp från sin tidning, slagen av det

Kastar en blick genom det rystande nattfönstret,
Immat av kylan

Han går och köper sig kaffe. Men oron drar
Han kommer att bli en sökare och han kommer att hitta mig

Annonser

13 thoughts on “Mellan Stationerna

  1. Bosse skriver:

    Vackert! Slår an något bortom …

  2. Svensson skriver:

    Bra tonläge, bra språk, ja bra allt.

    Jag läser en del poesi på webben men denna står ut.

    • Perra J skriver:

      Tack Svensson! Jag tror inte du säger något du inte menar, men måste ändå fråga: menar du detta?
      Jag är mycket självkritisk och var/är övertygad om att det finns mycket att fila på. Jag är ju ingenjör i grunden, och som sådan blir jag aldrig klar, det kan alltid utvecklas…
      Jag har ett gäng såna här dikter; funderar på å lägga ut det separat på en egen blogg. Men då läser nog ingen…
      Poesi ska man kasta in mellan kugghjulen, så att den stör, stoppar…

  3. Svensson skriver:

    Jag menar det definitivt.

    Stilen bär genom hela dikten, den lever som i sin egen värld.

    Man förstår dikten samtidigt som den undflyr en.

    En originell dikt: inte ”poetpoesi typ 1A med tillkrånglat språk” utan något eget. Så att säga.

  4. Anders Widén skriver:

    Off topic, men ändå inte, dumpar jag en länk som jag tror kan intressera dig.

    Den handlar om jaget, att det inte finns.

    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/jaget-och-sjalen-de-storsta-av-illusioner_4213539.svd#

  5. Perra J skriver:

    Tack igen, Anders. Håller på att fila påett annat inlägg just nu. Det kanske kommer i kväll…

    Vem, om inte jag, jagar jaget, om vem inte finns?

  6. Perra J skriver:

    Anders, jag har läst igenom…
    Vi måste se en helhet i bilden, när det handlar om frågan om vår existens. Det finns makthierarkier som bygger sin verksamhet på grundantaganden som de beslutat är SANNA. Det betyder inte att de är intresserade av den faktiska sanningen.
    Vi kan se två sidor med rot i Descartes dualism – kroppen och själen som två väsensskilda storheter – som idag utmynnat i den materialistiska kontra den andliga livsåskådningen. Eller den objektiva versus den subjektiva verkligheten.

    Den materialistiska sidan utgår från två saker: hjärnan och evolutionen. Hjärnan producerar medvetande. Och Metzingers böcker verkar inom samma ram. Neorovetenskapen, på vilken sida står den? Det beror alldeles på vem som finansierar den.

    Vad vet vi om dessa tjocka böcker som skrivs, detta skapande av allt djupare komplexitet? Tjänar det bara till att befästa positionen hos ett ledarskikt som tycks bemästra denna komplexitet och därmed vara herrar över oss andra?

    Vi måste vara vaksamma inför yttrande som detta:
    ”En fördel med just Metzingers tänkande är också att det är djupt förankrat i den snabbt framåtskridande neurovetenskap som gör att vi idag kan ersätta mycket av vårt gissande och troende om hur hjärnan producerar medvetande med beprövade kunskaper.”

    Här utgår författaren blint från att det finns ett FAKTISKT VETANDE. Men det är vid närmare studium bara ”mainstream science”, som har makt nog att framhålla sig självt som Det Rådande.
    Egentligen är det helt enkelt en av två sidor, som befinner sig i konflikt. Det råder konflikt mellan den objektiva versus den subjektiva verkligheten. Om konflikten går överstyr söker den ena utplåna den andra, om vi lyckas införa en balans finns det hopp.

    Endast du själv kan veta vad du är. Och det är inte att veta, utan att uppleva.
    För vem annars, skulle du vara du? Kan du se att det finns ett intresse av att passivisera individen? Du kan aldrig göra ett koncept av dig själv.

  7. Anders Widén skriver:

    Perra!
    Jag tycker det är högintressant läsning och att Copyriot är en rätt bra motpol.
    Ingen vet hur exv vår moral uppstår. Mekaniskt betraktat är hjärnan ‘bara’ en elektrolyt + märkliga hormoner och signalvätskor som interagerar.

    Ur detta ‘mekaniska’ föds tankar, andliga upplevelser, känslor, men särskilt känsla av rätt och fel…
    Och omvänt, mina tankar kan få den ‘mekaniska’ hjärnan att börja producera helt andra hormoner, elektriska strömmar osv… Det går åt båda håll. Våra tankar påverkar faktiskt materien, rent bokstavligt, i hjärnan, som väl var tankarnas mekaniska förutsättning, men tydligen inte alltid deras ursprung?!

    Jag ser det som ett ytterst intressant forskningsspektra. Ingen sitter inne med någon sanning. Jag blir förundrad och fascinerad och det öppnar för så många nya frågor.

    Copyriot petade även in detta lilla i sin text:
    Thomas Metzinger har själv hävdat: “Det finns aspekter av den naturvetenskapliga världssynen som kan ha skadlig effekt på vårt mentala välmående”.

    • Perra J skriver:

      ”Ur detta ‘mekaniska’ föds tankar, andliga upplevelser, känslor, men särskilt känsla av rätt och fel…”

      Föds tankar ur något mekaniskt? Nej, jag tror inte det, hjärnan är ett objekt, som vi tillskriver alltför stor roll. Jag tror tanken föds i vår medvetande, som är totalt oberoende av hjärnan. Sedan efter att tanken fötts, sker en reaktion i hjärnan!
      Hjärnan producerar inte medvetande. Men detta går inte att bevisa, eftersom vår bevisföring fungerar endast på objekt!
      De olika fraktionerna inom vetenskapen vill var och en roffa åt sig makten att vara den instans som vet vilka vi är. Biologerna menar sina saker, fysikerna sina saker. Alla har en ofulllständig bild.

      Om de tar in kvantfysikens upptäckter i det här, blir jag mera intresserad. Det har att göra med energi, och vi måste tillämpa den nya syn på energi som kvantfysiken ger, om vi ska komma vidare. Jag säger därmed inte att kvantfysiken kan svara på vilka vi är. Det kan endast du själv finna ut.

      Materialisterna vägrar helt enkelt att släppa den objektiva verkligheten, och vetenskapen kommer då till en viss gräns. Det är det stora problemet. Materialistisk vetenskap som försöker tala om vilka vi är tråkar ut mig totalt.
      Mer än så. Det är bland det absolut värsta jag vet.

      Jag läste Copyrighten oxå, och även yttrandet – som jag håller med om:
      “Det finns aspekter av den naturvetenskapliga världssynen som kan ha skadlig effekt på vårt mentala välmående”.

      Varför vi mår dåligt är därför att vi helt enkelt inte är materilaistiska varelser, men erkänner en materilalistisk vetenskap som auktoritet…

      Kolla Kim Michaels om Richard Dawkins (om du inte sett den förr)

  8. […] radiostationer är ett exempel. De förvränger varandra, det märks speciellt på en gammal rörradio. Men det är stor skillnad i frekvens mellan t ex atomerna i en betongvägg och mikrovågor, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s