Truman Show är inte verklighet

Vad sker egentligen i Köpenhamn? Som de flesta vet, pågår där en klimatkonferens. Miljön är ett världsproblem, och det kan bara lösas på global nivå. Och det är ett komplicerat problem. Är den globala uppvärmningen orsakad av människan, eller föreligger naturliga cykler varvid det blir varmare, och polarisarna smälter? Och hur var det med den nya istiden? På 70-talet talades det om att en ny istid var på väg – och det var SANT. Det fanns hur mycket bevis som helst! Men det där hör man inget om nu. Varför? OK, det finns sådant vi själva kan observera. Faktum är nog att det blir varmare. Faktum är att man kan se gröna gräsmattor i januari (fast i år är det kallare!). Så var det inte på 70-talet. Faktum är nog att solen tar hårdare nu än den gjorde förr. Det märker jag själv.

Men vad som gör problemet riktigt komplicerat är människan själv, och det mänskliga egot. Vi får inte stirra oss blinda på frågan huruvida global uppvärmning orsakas av människor eller inte, och därmed reducera problemet till att vara enbart en vetenskaplig fråga. Tyvärr gör alltför många det misstaget. Och tyvärr finns det aktörer som vet hur folk fungerar, och som drar nytta av det från en högre nivå. Och tyvärr har vi det mänskliga egot, som är den mekanism som alltid vill ha säkerhet, makt, och som alltid har rätt – det är andra som har fel.

Vad får egot att må riktigt gott? Känslan av att vara ÖVER alla andra. Och får det någonsin nog? Nej. Egot måste alltid ha mer. Även om det inte går. Egot är inte logiskt, och det ser inte att det tar kål på sig självt i längden.

Betänk också hur världen ser ut, när det nu förekommer makt. Vi har pyramidala strukturer. Man ifrågasätter inte sin boss, och absolut inte bossens boss. När något kommer ”uppifrån” lyder man bara. Automatiskt. De flesta företag fungerar så här. I synnerhet när företagen köps upp av en större koncern, som kanske håller till i ett annat land. Det här är så vanligt, och får till följd att makten intensifieras, rädslan och otryggheten ökar. Man vet till slut inte varifrån besluten kommer – det kommer bara något ”uppifrån”! Det liksom trycker på, och driver upp tempot.

Det verkar finnas en tendens till bildande av allt större pyramider som köper upp och assimilerar de mindre, de blir groteska och opersonliga, och de anställda mår allt sämre. Och vad som driver det hela är alltjämt toppens behov av mera makt.
Det medger man naturligtvis inte öppet, utan det finns alltid ”realistiska” och ”ofrånkomliga” anledningar till varje steg som tas. Och ännu hellre  finns ”humanitära skäl”. Och allra helst finns skäl som alla människor ser upp till som hedervärda och respektabla, som tjänar mänskligheten. Skäl som räddar mänskligheten är de mest åtråvärda.

Det här inser man, om man studerar människans grundläggande psykologi, och om man kan sin Orwell. Och om man är medveten om egot och den dualistiska världen.

Vad nu miljöhotet öppnar upp för, är bildandet av den största pyramiden av dem alla: Den Enda Globala Pyramiden.
Det här är ett stort steg, och det är kontroversiellt, och mycket känsligt. Och här är det viktigare än någonsin att det finns ”skäl” som är av det allra mest åtråvärda slaget.
Likaså är det åtråvärt för makthavarna att få den här yttersta makten. Så åtråvärt kanske, att man kan ta till mindre hederliga metoder för att skapa de hedervärda syftena?
Som t ex att medvetet skapa bilden av en farlig värld, ett globalt hot? Så att man kan säga: ”Ni måste lyssna på oss! Vi kan rädda er!”

Kan det vara möjligt? Hur skulle det gå till?

Har man ekonomiska resurser bakom sig kan man göra mycket. Och ännu mer om man har en global organisation, som FN, att utgå ifrån.
Som man kan förstå, handlar det om att få massorna med sig. Det räcker inte att bara säga ”här är ett hot” – utan det måste finnas vetenskapliga bevis. Och inget appellerar till massornas respekt så mycket som ”vetenskapliga bevis”. Det är så absolut, och det tilltalar egot (som ju gärna vill veta). Uttrycker man sig med vetenskapliga bevis är man någon att räkna med, man vinner respekt. Vetenskapliga bevis är auktoritetens sista trumfkort. Man vinner alla debatter. Inget snack.
Och nu blir det lurigt. Glöm inte det mänskliga egot.
Vetenskapliga bevis är inte bara bevis, utan fungerar som ett utmärkt maktmedel!
Vad hände med pengar, när makthavare en gång insåg att pengar inte bara var något som representerade värden i form av faktisk egendom, utan kunde utgöra värde i sig och bli till ett maktmedel?

Man skapade luftpengar ur tomma intet! Hade man bara en central organisation – en bank – kunde banken helt brutalt tillverka pengar vid behov. Och behov fanns det. Och finns. Helt plötsligt blev det OK att pengar inte hade någon motsvarighet i form av faktisk egendom!
(På detta sätt skapades ”den fria marknaden” – pengarna är bara siffror utan faktisk täckning…)

Med den här mentaliteten kröp korruption in i det ekonomiska systemet. Samma mentalitet finns även inom vetenskapen. Naturligtvis finns det inom religionen också.
Man skulle kunna sätta likhetstecken mellan korruption och ego.

Sålunda skapades nu vetenskapliga bevis där det inte fanns några bevis. Fanns det bevis, så förvrängdes de till att bevisa något annat. Någonting driver på och gynnar idén om att människan orsakar global uppvärmning, och det har pågått under många herrans år. Min svåger Ola Lundqvist – hedersdoktor vid Sjöviks Universitet – säger:

” I ett brev till The Wall Street Journal avslöjade professor Frederick Seitz, f.d. ordförande i USA:s vetenskapsakademi att IPCC hade censurerat forskares uttalanden. Rapporten är inte den som godkänts av forskarna. Minst 15 viktiga avsnitt saknades i den vetenskapliga delen, bl.a. ”Inga studier visar tydligt att klimatförändringar beror på växthusgaser.”, ”Inga studier har bevisat att klimatförändringarna i någon mån orsakats av människan.”
Hans skriver i sin slutsats att: ”Jag har aldrig sett en mer upprörande förvanskning än den som föregått den här rapporten.”
IPCC förnekade inte att de skulle ha tagit bort avsnitten, men man sa att rapporten inte var vinklad och att ovissheten om global uppvärmning orsakad av människan nämndes.
Ändringarna gjordes efter kommentarer från myndigheter, forskare och icke-statliga organisationer.”

(IPCC = Intergovernmental Panel on Climate Change. Tillhör FN.)

Det ska sägas att detta skrevs för några år sedan – innan den stora skandal som nu kallas Climategate – uppdagades. Korruptionen inom FN är häpnadsväckande och mycket märklig. Hanteringen av svininfluensan avslöjar korruption inom ett annat FN-organ – WHO! Vad är FN egentligen? En sak verkar mycket klar, och det är att det inte är demokratiskt. Poliserna i Köpenhamn har ”särskilda befogenheter” att behandla folk på ett närmast fascistiskt sätt, och att köra över rådande lagar (som den om lagliga demonstrationer) som det passar dem. Danska polisen hänvisar bara till att det är ”politiken bakom det här mötet” som styr, och att de måste följa de direktiven.

FN har med andra ord rätt att kliva in i vilket land de vill, och ändra dess lagar över huvudet på landets regering och folket. Och det kanske är en fingervisning om vad komma skall? Kommer vi att få en värld där en global överhet kan göra precis som den vill, under hänvisning till någon ”nödsituation” som alla måste hörsamma?

Trots Climategate-skandalen, där en omfattande e-mailkorrespondens mellan styrande personer inom IPCC uppdagades och där det klargörs att man sedan länge medvetet ändrat på, och förfalskat vetenskapliga data för att nå sina syften, förefaller de ändå ha så stor inbyggd kraft bakom sig att de kan köra över allt motstånd. Al Gore hoppade av Köpenhamnsmötet dock, och jag vet inte de exakta orsakerna bakom, om det är samvetet som stoppar honom eller om allt han byggt upp helt enkelt har rasat samman?

Så, vad är alltsammans? Är det en sansad konferens om miljö, eller ett krasst spel om makt och pengar? Det är inte lätt att besvara frågan om man är ärlig. Det är lätt att besvara den om man ljuger för sig själv. Det är enkelt och bekvämt att bestämma att allt är konspirationsteorier, och sopa väck alltsammans. Strutsen, som sticker ner huvudet i sanden. Ignorance Is Bliss.

Men kom igen, vad V-E-T vi?
Vi vet att media undanhåller information. Det är allvarligt, särskilt med tanke på hur mediastyrda vi är – kanske i synnerhet svenskar. Vi ser att debatter styrs, och att vissa frågor – de som är de mest brännande på Internet – sorteras bort, som om de inte existerade. Debatter i media utgår från att vi redan har accepterat saken i stort, och utifrån detta vill den bara styra in uppmärksamheten på detaljer i utförandet, och då framstår kritik av saken i stort som så perifert och långsökt att det kan förlöjligas.

Jag kommer av någon anledning att tänka på filmen med Jim Carrey, där han föds och växer upp i ett konstgjort samhälle, som ett experiment. Ingen avslöjar något. Himlen är en gigantisk duk som är spänd över hans värld, som han självklart tror är Verkligheten, han köper hela upplägget rakt av – vad ska han göra?

Han bor där, och går varje dag till sitt arbete. Truman Show tror jag filmen heter, och jag tror jag ska se om den igen.
I alla fall upptäcker vår Jim en dag en reva i duken, han upptäcker att hans himmel bara är en duk – bara en jävla vision! –  han råkar in i en djup kris! Nu minns jag inte hur det går i filmen, men vill i stället dra en parallell med verkliga kriser, 2009:
Finns en reva i duken? Ja. Visst ser ni den? Men hur stora är krafterna som vill förtränga det, täppa till den och få oss att fortsätta som förut?

Men det väsentliga är inte dessa yttre ”krafter”, utan din egen reaktion.

Det Stora Okända glimtar till, och någon vill med stor kraft stänga till dörren igen.
Det är egot som gör det. Men vi är inte beroende av det som sker utanför! Vi måste själva ändra oss. Inifrån. VI ÄR INTE DET VI TROR VI ÄR! Det här inser Jim. Han hade aldrig behövt vara personen som han trodde var han, i det konstgjorda samhället.

Men Jim kan nu välja att aktivt ändra sig själv (dvs att inte längre vara det som samhället vill att han ska vara), eller han kan anklaga folk i sin värld som gör allt för att skyla över revan och förneka att den existerar eller att den någonsin existerat. Någon kanske bygger en stor myndighetsbyggnad med taggtråd, just där revan är… och alla påståenden om någon ”reva” ignoreras.
 
Jim kan ge sig in i politiken, i tron att han kan driva igenom sin insikt om revan där, och äntligen få rätt! Politik är liksom det enda forum som finns. Det finns troligen ett högerparti och ett vänsterparti. Dualism. Allt han säger kommer att ses som ett påfund av det ena partiet, skapat av det andra partiet, kanske för att splittra samhället. Allt han säger blir till teser, som kan angripas av det motsatta partiet och som egentligen bara fyller den funktionen. Sanningen försvinner. Hegelsk dualism. En tes strider mot sin antites. Konflikten leder till en syntes. Som sedan blir ny tes som möter sin antites…

Och då kommer Jim att förlora, därför att han identifierar sig med problemet. Han ser sig själv – sin egen lycka – som totalt beroende av hur andra människor gör. Och då kommer han aldrig ur dualismen, han kommer aldrig ur sitt eget ego. Han glömmer snart att han faktiskt såg revan med sina egna ögon. Han tror snart det är en åsikt, kanske något han drömde. Han blir själv lika stängd som de han anklagade för att vara just det! Han blir själv en del av det system han attackerar. Allt är en ständig konflikt mellan två polariteter. Den suger upp hela hans identitet.

Egot ser alltid problemen någon annanstans än hos sig självt. Det är andras fel. Jim vill kontrollera andra. Och blir kontrollerad själv.
(Nej, ovanstående har troligen inget med filmen Truman Show att göra… jag ska se om den, som sagt.)