Du är alltid HÄR

stillness_of_sea_by_Tobias_Zeising

Du är alltid här. Det är en av de största insikterna.
Oavsett om du dör är du alltid här. Här, där du är.
Var är det?
Det är inte där din kropp är. Det är inte någonstans. Position har ingen betydelse. Man kan säga: Du är alltid närvarande. Du kan dock glömma allt detta. Men du kan påminnas om det: Du är alltid här.

Upplysning är inte att lära sig, det handlar mera om att bli påmind om något man redan vet.

Det är därför något klickar till inom oss ibland, när vi läser något, när vi hör något: Vi blir påminda, men vi vet inte riktigt vad det är.

Det är därför John Shermans ständiga upprepning ”Look at yourself…Look at the you-ness of YOU. The you who are always here”, så småningom leder till att man faktiskt minns sig själv. Och DÅ – kanske bara för ett ögonblick; för en bråkdels sekund slår det mig att jag… är ända där borta – när jag KAN vara HÄR!  Wow!

Jag får kontakt en liten liten stund, under vilken jag känner att jag verkligen kan skapa mitt liv. Jag upplever en stund av absolut kontroll över mig själv, frid inom mig själv; det är verkligen jag som bestämmer nu.
Men så är det något som hinner ifatt mig. Innan jag vet ordet av är jag tillbaka där jag vant mig att vara – ända DÄR borta! Och har snart glömt även det. Hur fan gjorde jag? Men det verkar kört att komma på det. Men då försöker jag skriva om det…well…

Det här avståndet, mellan HÄR och DÄR – är tid. HÄR är NU. DÄR är DÅ. Är du med?

Tiden är vår avvikelse från Nuet.

Tiden som upplevelse. Vi är förlorade i tid. Antingen grämer vi oss i det förflutna eller oroar oss för framtiden – eller rent allmänt: vi är PÅ VÄG någonstans. Som gör att Nuet reduceras till en transportsträcka. Vi är inte riktigt här, vi är på väg nånstans! Vi har ett mål, i framtiden, och det målet dyker aldrig någonsin upp. Därför att vi är på väg någonstans!
Det här har Eckhart Tolle sagt många gånger. Men det är verkligen sann visdom.

HÄR, är ingen plats i tid och rum (en plats i rummet skulle innebära en plats i tiden) . Det är ”HÄR”. Du kan möjligen se detta som ett koncept; ha en intellektuell bild av det. Men det är en annan sak att INSE det, personligen.
John Sherman i Kalifornien talar i telefon med nån i Australien, och säger: ”You’re here. Always”. Kan du se helheten i detta?

Och lika lite som HÄR är en plats i rummet, är NU en punkt i tiden!

HÄR är NU. Där Du ÄR! Så fort du börjar se något utanför dig själv, och identifiera dig med det, dras du ut ur NU! Du är inte längre HÄR.

Denna identifiering är något som du själv väljer. Och det blir naturligtvis en falsk identitet. Det är inte DU! Med denna falska identitet följer rädsla. All rädsla – även rädslan för döden – kommer ur en falsk identifikation. Rädslan för döden är att identifiera sig med något som  en dag måste förgås. Men du behöver ingen död.

Du har varit HÄR i miljontals år. Ända sedan universum skapades. Men du har valt att förlora dig själv i tid, och snurra in dig i en labyrint där du inte längre vet vem du är eller varifrån du kom. Men allt är en illusion. Lägre nivåer av medvetande.
Att lämna en nivå av medvetande och gå till en lägre, är att falla. Faktiskt, med gravitation och allt. Tid, rum och gravitation hänger samman! Du lämnar en högre frekvens och går till en lägre!

Det är detta som beskrivs symboliskt i syndafallet. The Fall of Man.
Nuet är en högre frekvens. Ju nuare det blir, ju högre frekvens. Allt kan nås enbart genom insikt. Look at yourself. Du leder dig själv tillbaka till Nuet. Utan att egot kan göra något åt det.

Din falska identifikation är vad vi kallar egot. Nu var det ett tag sedan jag skrev om egot. Men det är vad den här bloggen handlar om. Och medvetande. Och identitet.

Egot har makt, men bara så mycket makt du väljer att ge det. Egot är ersättningen för din sanna identitet – som du har i NUET, HÄR – och egots väsen är rädsla, kan inte vara något annat! Därför är egot rädd om sin rädsla och gör vad det kan för att du inte ska genomskåda det. Egot är en entitet – falsk identitet – med sitt eget överlevande.

Egot är Ormen. Det som lockar med resonemang som verkar vettiga. Men bara i relation till någonting. I resonemanget tappar du snart bort greppet om helheten – och då faller du! Och hamnar i den relativa världen, där du – egot – bara kan se något i relation till något annat.

Polariteten är perverterad. Du kan inte längre se Alfa och Omega som två krafter som förstärker varandra – utan bara två sidor i konflikt med varandra – det ena är ”bättre”, eller ”sämre” än det andra. Och det snurrar på i all oändlighet, du kan aldrig veta något på riktigt, aldrig se sanningen. Till och med din identitet blir till ett koncept, något utanför dig själv i relation till något annat som du på fullt allvar ser som något att diskutera, som ett objekt!
Tiden – en illusion – ser du nu som något absolut. Egot är rädd att förlora kontrollen, rädd om sin rädsla. Men egot är likafullt det du handlöst låter styra i alla ”kritiska” frågor. Det känns säkrast. Men du vet ingenting! Det är rentav säkrast att inte veta – Ignorance is bliss!!

Cole_Thomas_Expulsion_from_the_Garden_of_Eden_1828_2Nuet är Eden. Vår sanna hemvist. Ingen plats i tid och rum. Det är vår identitet. Den som vi valde att lämna? Varför? Varför är det möjligt att göra detta?
Därför att vi har fri vilja. Man kan säga att Gud är din Sanna Identitet. Men du är fri att gå emot Gud. Och då handlar livet om vägen tillbaka till Dig Själv – det kan bli ett äventyr. Och visst måste vi få ha äventyr om vi vill?