Bevisens tid är förbi

Det är en fasligt intressant tid vi lever i. Sådant som vi alltid trott var sant, visar sig inte längre vara att lita på. Och det har uppstått ett slags ”urgency” i det, som skvallrar om ett kommande paradigmskifte. Mycket står på spel, och mycket kan hända…

Det handlar om vetenskap. Men i synnerhet om hur vi vet något, säkert.
Jag tror det är läge att börja med en liten tillbakablick: Hur uppstod vetenskap?

Den romerska Katolicismen höll Europa i ett järngrepp under medeltiden. Präster hade en fruktansvärd makt över folket, och det rådde en total stagnation under i princip 16-1700 år. Förföljelser, korståg, tortyr och inkvisition plågade vår värld.
Som jag tidigare nämnt var det romerska kejsare som trädde in som de första påvarna, och de blev Guds ställföreträdare på jorden. Vilket i allt väsentligt innebar att de VAR Gud. De hade makt att avgöra om du skulle hamna i himmelriket (som var där uppe), eller i helvetet (där nere). Under denna tid var jorden till att börja med platt. Från denna tid kommer uppfattningen att Gud är där uppe och Djävulen där nere, och det visar kanske hur inrotat i folksjälen det här är (och vilken stagnation som rådit). Det sitter i generna ännu.

Det uppstod en motreaktion. Det här måste få ett slut. Ur denna religionsdominerade värld bröt sig en skara ur. De studerade i första hand naturen och tog fasta på vad man själv kan veta, genom galileo-galileiexperiment och studier. De var de första vetenskapsmännen. Här hittar vi Kopernikus, Galilei och andra. Kyrkan höll efter dem med blåslampa, och det var en del som fick sätta livet till för det de sa. Allt som stred mot de bokstavligen uttolkade skrifterna var hädelse.
Galiei vågade hävda att man genom experiment kunde bevisa något som sant, vilket kyrkan såg som ett hot. Galilei tvingades av inkvisitionsdomstolen till offentlig avbön för sitt ”bisarra” påstående att jorden kretsar runt solen. Han fick dock ett ovanligt milt straff – husarrest resten av sitt liv.

Under dessa förhållanden startade vetenskapen. Det var en kamp mellan bevis och tro. Och den var bitter och mycket långvarig.
Vetenskapen vann stora segrar, det var mycket som kunde bevisas, och det var så klart och tydligt. Civilisationen gick framåt tack vare vetenskapen. Men striden var från början infekterad: Det var faktiska verkliga bevis mot vag tro som inte kunde bevisas utan fick kraft allenast genom prästerlig auktoritet. Den eventuella sanningen i religion var under alla omständigheter något som skedde på det inre planet.

Man kan alltså säga att vetenskap startade som en motreaktion.
Gjorde detta att vetenskapen från första början tog avstånd från det inre, som tankar, känslor etc, och överdrivet snävt fokuserade på en yttre objektiv verklighet?
Hur hade vetenskapen sett ut om denna konflikt aldrig varit? Hade den riktat in sig mera på oss människor och inte bara yttre ting?  Eller hade den då också berömt sig av att syssla med objektiv verklighet, skild från oss själva? Frågan är mycket intressant, inte minst med tanke på objektiviteten. Objektivitet som motreaktion låter inte så objektivt.

Vad jag vill påstå är att vetenskapens envisa hävdande av en objektiv verklighet, som vi själva inte har någon del i, är mera en konsekvens av denna konflikt än sann objektivitet.
(Det finns f.ö. stark anledning misstänka att själva orden objektiv och subjektiv uppstod under denna konflikt).

Den här utvecklingen har lett till ett vetenskapligt förakt för inte bara religion, utan för allt vad sinne, tanke och känsla heter. I den vetenskapliga världen existerar inte ens något sådant, det är subjektivt, kan inte bevisas. Verkligheten, menar vetenskapen, är en kliniskt avhumaniserad rymd, och vi människor är en produkt av denna, separerad från den.

Emellertid är det inte riktigt så här brutalt. Vi kommer till det sedan. Det jag talar om här är klassisk empirisk vetenskap. Den vetenskapliga metoden, som har sitt ursprung hos Isaac Newton. Här råder skillnad mellan materia och energi. De är inte samma sak.
I Newtons värld är allt solklart. Man utgår från ett antagande, utför en serie experiment för att finna faktorer som alltid upprepar sig, hittar kanske en matematisk formel för det, och man kallar detta bevis. Ett äpple som släpps faller till marken, och det finns en matematisk formel som visar hur det accelererar i fallet, den stämmer alltid, inte bara för äpplen utan alla objekt – det är ett bevis, inget snack, inget flum.

Det finns dock en annan sida hos vetenskapen. Albert Einstein skapade sin berömda formel E=mc2. Vad denna formel bevisar är att det är ingen skillnad mellan materia och energi. Allt är energi. Newtons modell håller inte längre. Som jag skrev om i ett tidigare inlägg har det gjorts experiment inom kvantfysiken där det bevisats att observatören aktivt kan påverka experient – i den objektiva verkligheten – med sitt sinne. Subatomära partiklar dyker upp ur tomma intet, beroende på om man tänker på det.
Det här torde vara vetenskapens största helgerån. Det här accepteras inte utan vidare, och det kan förklara varför dessa revolutinerande upptäckter haft så svårt att vinna acceptans.
Helgerånet är att det existerar ingen objektiv verklighet. Det är bevisat och därmed är bevisföring som hittillsvarande metod död. Det mänskliga sinnet påverkar alltid verkligheten.

Den ”objektiva verkligheten” är en mental box, som vetenskaparna gömt sig i, i snart 200 år.

En allvarlig och intressant konsekvens av det här, är att BEVIS INTE LÄNGRE FUNGERAR, över en viss nivå.
Vad ett bevis egentligen ÄR, om vi ser tillbaka på historien lite, är en garant för att det är fritt från subjektiv tro,  tanke. Att det existerar i den objektiva verkligheten.

Inom kvantfysiken börjar våra tankar på ett mystiskt vis interagera med den yttre verkligheten. Hur kan en inre tanke påverka en yttre partikel?
Jo, därför att

1. Det finns ingen gräns mellan ”inre” och ”yttre”!
2. Allt är energi. Även tankar.

Men, om vi går vidare inom kvantfysikens område inser vi snart att den gamla vetenskapliga metoden med bevis,  inte längre är tillämpbar. De bevis som man finner från och med nu är inte sådana bevis som det om äpplet som faller, utan det är bevis som man kan argumentera mot. Jag kan inte bevisa i en objektiv verklighet att en partikel dyker upp när jag tänker på det. Det enda som kan bevisas i den ”objektiva verkligheten” är mekaniska skeenden, och det är egentligen inga bevis heller, utan mera regler som fungerar inom ramen för vissa förutsättningar.

Fysiken är nuförtiden kluven i två läger. Och det intressanta är att det mycket liknar den gamla konflikten mellan kyrkan och vetenskapen.
Vi har det ”gamla gardet” inom fysiken som anser att fysiken håller på att spåra ur. De anser att kvantfysik är ett enda flum, inga bevis! De förföljer och smutskastar dess utövare. Vi har t ex Lee Smolin, aktad fysikprofessor, som nedlåtit sig till att svartmåla Einstein genom att raljera över bohemiska drag i hans karaktär och finna detaljer i hans personliga brevväxling som skulle kunna påvisa en obalanserad personlighet.
Vad hände med objektiviteten? Åt helsike med den. Nu använder man sin blotta auktoritet som professor till att driva igenom ”bevis” på något som uppenbarligen är subjektivt, av eget intresse. Ungefär som inkvisitionen en gång gjorde.

Vad lär vi oss av detta?
Har vi en bevis-fixering som är farligt överdriven därför att den har sina rötter i en emotionell konflikt? Som sitter djupt rotad ii våra gener?
Tvingar vi in oss själva i den ”objektiva verkligheten” och tror vi ÄR bara sånt som kan bevisas?
Jag tror bevis är till för passiva människor. Det finns inga bevis på något, förrän man själv engagerat sig och sökt på egen hand. Man kan aldrig passivt vänta på bevis. Vi måste överge det här tänkesättet. Det finns ingen ”objektiv verklighet”. Vad som finns är vårt medvetande. När vi höjer detta, ser vi vad som gäller. Utan bevis. Då kommer nästa stora steg i vår utveckling. Har jag lyckats bevisa något? Eller repeterar jag bara det jag sa i förra inlägget? 🙂

Annonser

9 thoughts on “Bevisens tid är förbi

  1. Björn Clausen skriver:

    Tack för intressant inlägg. I mitt huvud dyker alltid Integral Teoris fyra kvadranter upp när jag engagerar mig i sådana frågor. Dom har klargjort mycket för mig. Wilber är i mitt tycke fenomenal på att klargöra beröringspunkterna mellan andlighet och den nya fysiken (som är snart 100 år gammal) Jag har några intressanta grejer där om du är intresserad.
    När jag läser dina resonemang kan jag inte låta bli att undra om du öppnar upp för det paranormala som t.ex. levitation. Är det så?

  2. Perra J skriver:

    Hej Björn
    O ja! Det är helt klart att detta öppnar för dimensioner vi fram tills nu anser som övernaturliga. Vi har en potential att påverka materia som vi större än vi anar. Just levitation vet jag inte, men det är möjligt. Allt har att göra med medvetandet.
    Intressant det du säger om Ken Wilber! Släng gärna över de där grejerna du talar om! Det kan vara dags för mig nu att ta itu med den här herrn… 🙂

  3. fredrik skriver:

    Hej Perra!

    Och Björn med flera som suger i sig av den här typen av frågeställningar!

    Min bok är klar! Kolla http://www.fredriklarson.se under fliken ”böcker”

    Perra: jag är lite nyfiken på det här med scientologerna, och hur du hamnade där. Och lämnade. Lite spännande med personliga berättelser!

    Annars är det väl tid att du skriver en bok!!!

    Fredde

  4. Rollercoaster skriver:

    Precis idag. Jag låg halvt tillbakalutad i slött tillstånd när tanken på att leva ett långt liv plötsligt tilltalade mig. Insikten därom fick min haka att klonka i golvet. Jag, som ”drabbats” av än det ena för att inte tala om det andra och därför under lång tid tyckt mig vara färdig för en annan värld. Klar. Framförallt beredd.

    Men kyss mig. När man drabbas av livet händer det ibland att vissa kanaler överbelastas, vissa reser sig vidöppna och några stängs för alltid. I den tron går man, år för år, omedveten om vad man inte tycker sig ha och därför inte saknar.

    Jag tänker gärna på min livsvandring. Föreställer mig att jag återföds, ser nytt, lär nytt, praktiserar nytt. På avstånd låter scenariot så t ä n k t och vist. I mitt laid-backvarande klingade det plötsligen till i min själ och jag fick veta att samma villkor gäller under detta enda liv jag lever just nu.

    Jag är förti. Tyckte mig nyss levt för länge. Men vet ni vad? Jag har varit blind för nyanserna. Och jag förstår nu att vissa av mina skorstenskanaler är igensotade. Av någon anledning föder det här ett skönt bubbel i solar plexus och mitt sotstrimmiga anlete vänder sig att ta emot solstrålar som gives allt, alla och envar.

    Bevisens tid är förbi.

  5. Perra J skriver:

    Exakt Rolle!
    Det kan tyckas sitta i tjära. Det kan tyckas BEVISAT att det sitter i tjära. Men börjar man att vakna till, spricker alla dessa ”bevis”. Det FINNS inga bevis, bara regler som gäller under förutsättningar. Så det bara att ändra förutsättningarna! Jag anar en stor krigare under det sotstrimmiga anletet… bevisens tid är över.

  6. Rollercoaster skriver:

    Ehum. Vill bara göra herrn uppmärksam på att det här inlägget publicerades för snart en månad sedan (enligt uppgift i övre vänstra hörnet).

    Vänligen

    /Kalenderbitaren

  7. Björn Clausen skriver:

    Just det, om du kommer in på apoteket i Lerum kan jag tipsa om våra mediciner mot skrivkramp… 🙂

  8. Rollercoaster skriver:

    Just. Det är att betrakta som inte helt uteslutet att exempelvis ett enkelt hålfotsinlägg (självklart expedierat samt erlagt för i ovan nämnda stad) skulle göra susen.

    Annars kan herrn upprepa ”kvastskaft i plast” en sisådär tjugotre gånger på raken för likvärdigt resultat.

  9. Perra J skriver:

    Tjena Björn och Rolle,
    Det kommer ett inlägg snart, filar på ett…
    Det har varit ett uppehåll här…finns egentligen inga förklaringar mer än att det har vart så fint väder; man vill sitta på balkongen på kvällarna. Så det har jag gjort, och bl a läst Fredriks bok (rekommenderas!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s