Jeshua

jesus_christ1Jonas Gardell är i ropet nu ang sin nya bok, Om Jesus.
Han, i likhet med andra som skriver om Jesus, vill visa en annorlunda bild av av denne man jämfört med den som vi vant oss vid. En Jesus som kanske var analfabet, kanske obildad, kanske tandlös. En kringvandrande, missförstådd helbrägdagörare.  Han hette inte ens Jesus, utan Jeshua.

Jag har nu endast läst den del av boken som Gardell visar på sin sajt, men meningen är inte heller att recensera den på något vis, utan att inledningsvis fokusera kring hur vi förhåller oss till det skrivna ordet då det kommer till religion. En annan bok, som jag har läst, är Evangelium Enligt Jesus (The Gospel According to the Son), av Norman Mailer.

Att klimatet har mildrats är helt klart. Det är inte lika eldfängt längre att ifrågasätta det skrivna ordet. I TV4:s Nyhetsmorgon sitter faktiskt präster och bedömer Gardells bok i sansad ton utan att skrika ”hädelse!”. Det hade nog inte varit möjligt för 10 år sedan.

Lustigt nog var Jesus själv en ifrågasättare av det skrivna ordet, och därmed i allt väsentligt en hädare. Han var emot bokstavstrohet och dogmer. Han utmanade ständigt fariséerna och den judiska kyrkans skriftlärde. Ett uppenbart bevis på det är det faktum att den kyrkan – liksom dagens – torgför en yttre Gud. Jesus sa att Guds rike är inom oss, vilket var själva essensen i de omständigheter som ledde till hans avrättning. Och troligen också essensen i Jesus budskap som helhet. Jag har skrivit om det förut, men det tål att upprepas.

Det ska nämnas att de skrifter som Jesus konfronterade är judendomens skrifter, vilka finns i vår (kristendomens) Bibel, i gamla testamentet. Moseböckerna utgör Toran i judendomen. Man ska vara medveten om att de som sammanställde och redigerade, ändrade och strök i vår Bibel knappast var varken Jesus, eller de tappra apostlar som verkligen försökte skapa den kristendom Jesus lärde. Därför har vi idag just den dogmatiska religion som Jesus kritiserade, där ett prästerskap ställer sig mellan dig och Gud, i syfte att glorifiera sig själva.

Det har sagts så mycket häpnadsväckande om Jesus, att det säkert inte kommer som en överraskning att Jesus har en sajt. Just det. Den riktige Jesus alltså. Han talar genom dansk-amerikanen Kim Michaels. Sajten finns här: http://askrealjesus.com/index.html

I likhet med Neale Donald Walsch som skrev bokserien Samtal Med Gud där han nedtecknade en dialog han hade med Gud själv, gör Kim detsamma medelst Jesus.

Trovärdigt?
Ja, då måste vi kanske ställa oss frågan om någon religion överhuvudtaget är trovärdig. Alla existerande religiösa skrifter har skrivits av på jorden levande människor som kan pejla in högre dimensioner, i likhet med Walsch och Michaels. Och vem har sagt att religionen måste vara nåt som hände för 2000 år sedan?

Walsch och Michaels, även Eckhart Tolle, John Sherman, och alla andliga lärare som nämnts på den här bloggen av mig och av andra, är sammanfattningsvis ense om en sak:

Allt du vill ha finns redan, inom dig.

Egentligen, det kommer du att inse, finns det inget du egentligen vill ha från den yttre världen.
Det häftiga är att VARA. Något vi kanske har förbisett.

Men det vanliga är att vi vill ha något, för att vara något. Men allt vi kan ha är förgängligt och en fixering härvid utsätter dig för risken att tro att du också är förgänglig.
Du kan VARA direkt. Du behöver inte ha något för att vara.
Men vi har förlorat greppet om vår sanna identitet. VARA blir ett abstrakt, ouppnåeligt begrepp. Om vi tror vi måste ha något för att vara, uppstår rädslan för döden! Vi identifierar oss med det som är förgängligt!
Vi är rädda, därför att vi glömt vilka vi är. Vi glömde vår sanna identitet, därför hamnade vi här.
Jesus budskap, enligt Kim Michaels, är att visa vägen ut ur det dualistiska medvetandetillståndet och därmed besegra egot. Det är vägen till vår sanna identitet:

The ego cannot experience the Spirit of Truth, but you can. And when you do experience the Spirit of truth directly, you will no longer believe the ego’s illusion, namely that its description is the real thing or is all you need in order to be saved. Thus, the ego will lose its power over you, and as you stop feeding the ego energy, it will gradually wither away and it will eventually die. Because the ego has a strong survival instinct, it does not want to die, and thus it will do anything to keep you from seeing through its illusions. It will do anything to prevent you from experiencing the Spirit of truth directly, gradually expanding your vision so you can eventually rebuke all of the lies created by the ego and the prince of this world.
-Jesus, genom Kim Michaels

Bland det mest svårsmälta Jesus sa är det här med att ”vända andra kinden till”.  Men med den kunskap vi nu har om egot och dualismen  är det lättare att förstå.
Alternativet är att ge sig in i en dualistisk konflikt, och då åker du in i egots grepp.

Norman Mailer skildrar i Evangelium Enligt Jesus hur Jesus frestas av djävulen.
Det djävulen gör är att försöka få Jesus att börja argumentera med honom. Ur djävulens perspektiv gäller det inte primärt att vinna diskussionen, det räcker att bara fånga honom i konflikten, därmed i det dualistiska medvetandet. Djävulen är egot! Alla människor går igenom frestelser som Jesus gjorde. Men Gud kan aldrig vara part i ett dualistiskt gräl.

Men denna visdom är en visdom som måste appliceras på en högre nivå. Vi kanske inte kan tillämpa den direkt. Hoppar någon på dig på gatan i en mörk gränd måste du kanske slå tillbaka för att överleva. Men visst förstår du vad som är meningen med den? Vi måste vara medvetna om varför konflikt leder till ändlösa problem. Och sprida den medvetenheten. Det är mycket vunnet om vi inte automatiskt slår tillbaka utan gör det som en sista utväg.

Jesus var Guds son. Men inte den ENDE! Alla människor är Guds söner/döttrar.
I förra inlägget diskuterades Alfa och Omega. De kallas också Fadern och Modern.
Balansen, åttans skärningspunkt, är Sonen. Och den här Sonen är den enda!
Skillnaden är att Sonen – med stort S – är ett medvetandetillstånd, Kristusmedvetandet. I andra religioner kallas det t ex Tao, eller Nirvana.

Man ska alltså inte förväxla Sonen med människan Jesus. Han kallade sig Människosonen. Han var en människa som uppnått Kristusmedvetande, och som ville visa oss hur även vi kan uppnå detta medvetande! Han säger ju att ”allt jag gör ska även du göra, och ännu bättre” (återgivet ur minnet). Han lärde upp sina lärjungar så att de kunde uppnå detta tillstånd. Apostlarna drog land och rike runt för att sprida kunskapen och led svårt av förföljelser.

Vad hände sedan? Ja inte var det apostlarna som startade kristendomen. Det var romarna. Den romerska kejsaren Konstantin I blev den förste påven (även om det ännu inte kallades så. Han utropade sig själv till folkets andlige ledare).
De här herrarna ur militära traditioner hade definitivt inget intresse av att folk lärde sig bemästra egot. Det skulle ju hota deras överhöghet över andra. Detta skrev jag om i ett av mina första inlägg på denna blogg; Religionens problem.

Vad har då Jesus betytt för mig?
Jag lärde mig läsa vid ovanligt unga år. Men i vårt hem fanns inget vettigt att läsa. Hos min farmor var det annorlunda. Min farmor, som sånär hann fylla 100 år, var en varmt troende kvinna med ett komplext inre djup. Hos henne vistades jag mycket i min barndom. Det föll sig naturligt att jag läste mycket ur Bibeln. Men jag var mörkrädd och sov ogärna ensam, fast jag kunde. Men vad jag definitivt inte kunde var att sova med ryggen ut mot rummet. Jag måste ligga vänd så att jag hade uppsikt.
Men så en gång läste jag något ur Matteusevangeliet, om Jesus, och kände plötsligt en inre stabilitet av att läsa det. Något förmedlades till mig, och detta något kom inifrån mig själv. Och den natten kunde jag sova vänd hur jag ville och var inte mörkrädd överhuvudtaget. Det var en fantastisk upplevelse som jag hade vid 6 års ålder, men jag minns det som det vore igår.
Jag har aldrig varit religiös eller kyrklig. Däremot har jag alltid haft en personlig hotline till Jesus, om än den har misshandlats brutalt genom åren. Jag var scientolog under en period på 80-talet, men tog aldrig det avgörande steget in i rörelsen. Något höll mig tillbaka. Det är jag glad för.
Jag har på något vis ALLTID fattat detta, att finns Gud, så har jag det inom mig. Rent intuitivt. Och att man måste söka höja sitt medvetande för att finna det. Det måste vara det livet går ut på.