Dualismen

yin_yang

Allting är två. På gott och på ont.
Det hade kunnat vara enbart gott!
I universum förhärskar två urkrafter. I kinesisk filosofi kallas de Yin och Yang. I kristendomen (och troligen längre tillbaka) kallas de Alfa och Omega. Alfa är den expanderande kraften, Omega är den sammandragande. Det råder en perfekt balans mellan de två, och hade den inte varit perfekt så vore vi rökta allihop.

Vi lever mitt i en explosion. Big Bang, som expanderar universum. Utan Omegakraften skulle bara allting vräkas iväg utåt i ett kaos, men Big Bang smäller städat. Omega agerar som gravitationen, vilken gör att planeter kretsar runt solar på ett ordnat vis. Det är fantastiskt. Vi sitter här mitt i smällen och äter gåslever.

På en mera jordnära nivå genomsyras allting av en grundläggande tvåsamhet, eller polaritet, dualism. Som t ex man och kvinna. Här råder inget motsatsförhållande mellan de två polariteterna utan de kompletterar och förstärker varandra. I vart fall vet vi att det är meningen.
Det hade kunnat vara enbart gott med dualismen, då Gud är två, och om allt vore i balans också på jorden.

Alfa är porten mot andedimensionen, vårt ursprung. Här är I AM. Självet. Identiteten.
Omega verkar i den materiella världen, formens värld av objekt. Vår jordiska, fysiska tillvaro.
Allt som kommer in i formens värld är genast utsatt för Omegas sammandragande kraft. Den verkar nedbrytande. Berg vittrar, kroppar åldras, Babels Torn rasar…ingenting består i formens värld. Åtminstone inte som det är nu.

Det verkar som att Alfa och Omega (Yin och Yang) hela tiden är med överallt. På makronivå såväl som på mikronivå. Om vi är i full harmoni inom oss själva, vilket är meningen, råder balans mellan Alfa och Omega inom oss. Vi har en orubblig uppfattning om vår sanna identitet, eller Självet som det även kallas, och då faller allting annat på plats. Vi upplever frid och stillhet inombords. Alfa är positiv energi, identitet, kärlek. Och driften att expandera, utvecklas, BLI MERA. Omega ger oss den perfekta manifestationen här på jorden, näring och överflöd som genererar sig självt, ur ett generöst ymnighetshorn. Livet borde kunna vara så här. Eller hur?

Våra liv utspelar sig alltså i denna grundläggande dualism: Den andliga rymden och den materiella. Våra tankar och känslor emanerar ur den andliga rymden (ur vår identitet), och de kan manifesteras i något vi skapar i den materiella.

Den andliga rymden ligger högre i frekvens än den materiella. All manifestation i formens värld, den materiella världen, innebär en nedväxling  i frekvens. All materia är kommen ur en idé ur den högfrekventa rymden. Detta har också bevisats inom kvantfysiken, där subatomära partiklar förefaller dyka upp ur tomma intet beroende på om observatören tänker på att de ska göra det.

Tanken är skapande. Det går inte att ”bevisa att Gud existerar”. Vad som däremot går att bevisa är att allt är skapat.
All materia och energi (det är samma sak) i universum, kommer ur den högre rymden. Dvs Alfa. Alfa är medvetande.

Denna positiva polaritet jag nämner här, utgörande av den andliga resp materiella rymden, nödvändiggör existensen av ett självmedvetande.
Om vi däremot anammar ett strikt materialistiskt synsätt (förnekar den andliga sfären), och bestämmer att det är SANT, så skulle vi inte längre kunna ha ett självmedvetande.
Vi skulle degradera oss till stimulus-respons-varelser (också här sker en nedväxling i frekvens!) i den materiella världen, och inte längre ha en aning om vilka vi är, utöver de namn vi bär, och våra yrken.

Det här ville jag belysa i förra inlägget, Virtuell Identitet. Experimentet är att se (återskapa) problemet i en yttre modell, vilket gör det möjligt att lättare se det, att transcendera situationen.Vilket betyder att växla upp i frekvens (för det går också!), så att man ser det här hos sig själv. Höja medvetandet, helt enkelt, se bortom.

Vad som är problemet är alltså att vi i vår värld mer eller mindre har glömt, eller förnekar, existensen av den andliga sfären, Alfa. Då är Alfa och Omega inte längre i balans. Det blir för mycket av Omega!

Det betyder emellertid inte att Alfa är borta. Som universums grundläggande princip finns den alltjämt kvar även om vi förnekar det. Vad som sker är att den finns kvar – men vi upplever den i förvrängd form. Därmed förvrängs också Omega.

yinjang

När vi tappade kontakten med vår Sanna identitet uppstod rädsla. Nu är det rädsla som perverterar Alfa och Omega.
Vi bär ett undermedvetet minne kvar inom oss av vår identitet. Vi vet på något vis hur det ska vara. Men vi har lämnat Livets naturliga harmoni där polerna kompletterar varandra. För vi är rädda. Vi har en identitskris.

Nu uppstår det beryktade EGOT, vars väsen är identitetskris. Därför vill det identifiera sig med något som känns säkert.
Alfa och Omega kompletterar inte längre varandra. De är nu separerade, t o m i konflikt med varandra!

Nu har vi lagt grunden för vad som kallas det dualistiska medvetandetillståndet. Och vad de flesta menar (i andliga sammanhang) när det talas om dualism.

På en elementär nivå kan man säga att egot kan identifiera sig antigen med Alfa eller med Omega (de förvrängda formerna av dessa), och missar helt samspelet mellan de två.
Hurdana är dessa förvrängda former?
Alfa, den expanderande kraften, blir nu erövringslusta, lusten att kontrollera andra, utöva makt.
Omega, som är den sammandragande kraften , blir till ignorans, förnekande av ansvar och driften att gömma sig i sin egen lilla privata kokong. Försvara det som är MITT.
Tänk på det här ett tag.
Här är egots hjärta.
Det här är inte du. Men egot är en icke-reell rädslostyrd entitet som kan styra hela ditt liv. Du behöver bara bli medveten om det hos dig själv, så kommer det att försvinna.

Rädsla finns egentligen inte, men blir väldigt verklig när man inte vågar se den…

Du har ditt medvetna jag som är skilt från egot. Men det kan också identifiera sig med saker. T ex egot. Ofta gör det också det. I mer eller mindre grad. Och det är möjligen här du är nu? Du kan välja, om du ska följa egot, eller något högre, bättre.

Hur fungerar nu dualismen?
Jo, ser du: Egot kan nu bara se negativa polariteter, motsatsförhållanden som står i konflikt med eller utesluter varandra. Det är rätt mot fel, ont mot gott, högerpolitik mot vänsterpolitik, Gud mot djävulen, bra mot dåligt…etc, etc.
Och ju mera rädsla som finns med, ju mera benägna är vi att pendla mellan två extrempoler.
En kompis till mig meddelade att han skulle rösta på Sverigedemokraterna efter att han läst i tidningen om ett gäng invandrare som sparkat ner en äldre tant. Löser detta problemet? Blind var han för de andra problem som skulle uppstå (troligen långt värre), om Sverigedemokraterna fick makten.

Dualismen gör att vi ser inte längre kan se vad som är sant, rätt eller fel. Det är bara något i förhållande till dess motpol. Varje åsikt som framförs skapar automatiskt en motsatt åsikt. Varje reaktion framkallar en motreaktion.

Filosofen Hegel utarbetade något som belyser detta bra, det kallas den hegelska dialektiken: En tes skapar sin antites. Detta leder till en syntes (resultatet av konflikten mellan tesen och antitesen). Sedan blir denna syntes till en ny tes, till viken det skapas en antites….etc, etc. Det pågår hur länge som helst, i det oändliga.
Det finns ingen sanning! Det finns bara två läger som vart och ett är absolut övertygat om att de sitter på sanningen.

Dualismen gör att vi inte kan se helhet, sammanhang! Vi ser företeelser som väsensskilda från varandra och missar gemensamma nämnare. Vi tror t ex det finns något ”ont” som vi måste bekämpa. Det onda är DOM, VI är de som är schysta!
Låt oss då göra revolution, säger vi. Störta förtryckarregimen! Vi gör detta och kort därefter har vi ett nytt förtrtyck, oftast värre än det som var. Därför att det är egot som är förtrycket! Inte något eller någon där ute.

Det är farligt när allt är relativt. Men jag har nu antytt att det finns något absolut.
Och det gör det. Vi kommer aldrig fram till något genom att kasta oss in i dualistiska konflikter! För vi vet inte vad som är rätt och fel till slut. Vi har inget fotfäste.

I stället för att välja den sidan eller den, försök se en medelväg. Den vägen är inte en kompromiss mellan sidorna. Utan en väg du ser när du transcenderar upp ur det dualistiska medvetandetillståndet. Jag säger inte att det här är lätt. Likväl, har du en gång bara fått korn på att det skulle kunna existera ett uppvaknande ur den här drömmen, kan inget stoppa dig. Något inombords kräver sanning.

Men vad är då icke-dualitet? Non-duality som det populärt kallas? Det här med odelad enhet… nu är det ju alltid två, säger du..?
Balansen!
Det är som en åtta, ”8”. Den övre slingan i åttan löper genom den andliga sfären. Den nedre genom den materiella här på jorden.
I skärningspunkten, åttans centrum, har du balansen! Här har du det odelade Självet, The Sacred Now…!
Det är balansen vi är ute efter!

När vi lever i balans förstärker Alfa Omega, och Omega förstärker Alfa. Och allt som manifesteras i formens värld från och med nu, är kanske inte som alltid förr, underkastat Omegakraftens nedbrytning?
För nu är formen perfekt. Nu är frekvensen högre i formens värld. Det som skapas nu är permanent. Förändras aldrig. Vi har Stillhet. Livet på jorden är paradiset.

untitled

Annonser