Virtuell Identitet

neomatrix

I filmen The Matrix är det möjligt att vara i en virtuell verklighet. Det är en bra film, som Björn nyligen påminde mig om, och jag har nyss sett om den själv. Det här är dessutom en viktig film, för jag tror vi på ett sätt känner igen oss själva i den.

Datorspel kan vara väldigt fascinerande. Man kan dras in i en film, men inte som i ett datorspel, där man medagerar interaktivt i handlingen. Det kan gå överstyr, och många får problem med denna typ av spelberoende.

Man kan undra hur det här kan komma att utvecklas i framtiden. Jag tror det kommer att gå i riktning mot att fördjupa upplevelsen av totalt deltagande med alla sinnen i spelet. Det finns redan en sådan utveckling, med olika gimmickar som lurar hjärnan att tro att du är i spelvärlden, hel och hållen. Du har då bytt verklighet.

Jag ska inte gå in på några moraliska aspekter om ”vart vi är på väg” här. Jag tänkte i stället diskutera vad som sker med din identitet. Vad händer med den, i den virtuella spelvärlden?

Och om vi tar ut svängarna lite (eller ganska mycket), låt oss göra följande tankeexperiment:
Föreställ dig att du spelar ett sådant spel. Vi kan kalla det något, vi säger Virtual World.
Föreställ dig sedan att du i spelet glömmer det faktum att du är i en virtuell verklighet och att du en gång var i en riktig verklighet.
Eller du kanske försöker hitta tillbaka, men du har glömt hur tusan du kom hit! Scary…!
Och det får helt enkelt fortgå. Du måste leva i Virtual World (nu antar vi att det inte finns några sladdar att dra ur eller nåt), för alltid.

Vad händer med din identitet? Vem är du?

I Matrixfilmen blir den identitet man har ”in the Matrix” en sk residual self image. En mental projektion av ett digitalt jag. Ett eko av din sanna identitet, en rest.
Intressant. Särskilt med tanke på att du faktiskt måste ha kvar din fulla, sanna identitet någonstans.

I Virtual World har du nu två identiteter att välja på. En sann, en falsk. Men den sanna måste du nu börja förtränga, för du har glömt hur du kom hit och hur du tar dig tillbaka! Det här var en traumatisk upplevelse och du kan inte leva med detta medvetande om en sann hemvist du aldrig mer kan nå.

Du sänker din medvetandenivå, för att det virtuella livet ska bli drägligt. Men du måste också ha en identitet – om än falsk – för att inte bli galen, och du identifierar dig med datorspelfiguren, som har ett namn. Snart har du glömt ditt riktiga namn också. Du har alltid kvar en luddig föreställning om ditt riktiga jag någonstans i ditt undermedvetna, ett minne av att något stort och heligt gick förlorat, ditt riktiga jag. Du skäms, du är rädd, men du måste fixa det. Men alla val du gör här nu är ditt ansvar. Även om du tycker du bara gör vad du måste göra.

Spelfigurens ”identitet” blir nu din nya, sanna identitet. Den du tror är sann. Men du märker snart att den identiteten inte vilar på någon fast grund. Du är alltid hotad här, och för att känna säkerhet måste du på något vis bli bättre och starkare än de andra.

För det finns flera olycksbröder/systrar i den virtuella världen.
OK, ni bygger upp en tillvaro, ett samhälle här. Vi antar att det också går att sätta barn till denna värld
(det här tankeexperimentet inriktar sig bara på vad som sker med identiteten, och vi antar alltså att detta är en fungerande värld, en planet,  i alla avseenden).

506442182_a5738368f6

Du, och de andra som kom hit först, blir gamla. Men det finns några bland förstkomlingarna som bevarar minnet av något högre. Ett högre Jag, kanske också en Skapare till allt detta. De skriver ner sina tankar, och ni har nu en religion i den virtuella världen.

Vi antar nu att det går några miljoner år i Virtual World. De religiösa skrifterna finns kvar, men de har omtolkats, kopierats, modifierats i dunkla syften, anpassats till andra länder,  gått förlorade och omskrivits, censurerats…men de finns som sagt kvar, bevarade av en liten grupp eldsjälar.

Det finns också ett slags andligt sökande här. Med ”andligt” menas en tro på att det måste finnas en riktig, sann och odödlig identitet och att den här egoistiska Virtual World-identiteten måste vara falsk. Enligt den finns bara ett liv i Virtual World, sedan är det finito!

Det intressanta – och problematiska – är att Virtual World-identiteten är helt och hållet skapad i Virtual World. Men sökarna försöker förstå något som finns utanför Virtual World. Och din känsla av identitet styr dina tankar.
Vi ska inte säga att det är omöjligt, eftersom det finns en rest, ett eko, ett minne, av den sanna identiteten också nu, efter flera miljoner år. Hade den inte funnits hade det inte funnits några sökare. Det är just den här lilla resten av den sanna identiteten som försöker förstå tillvaron.

Det problematiska är att den alltjämt dominerande Virtual World-identiteten naturligtvis är helt övertygad om att Virtual World är allt som finns. Och det reagerar med stor rädsla inför de här nya tankarna, eftersom de skulle leda till döden för Virtual World-identeten. Det gör allt för att få kontroll över situationen.

Och dessutom är hela samhällsstrukturen i Virtual World byggt på ett offentligt anammande av denna identitet. Makthavarna i det här samhället har definitivt förträngt varje minne av någon sann identitet.
De andliga sökarna i Virtual World har upptäckt att de själva och de flesta andra, får energi från Skaparen, den universiella livsenergin. Med det finns de som inte kan få sådan energi utan måste stjäla den från andra. Det är kanske det som är maktbegär?

Men OK. Vi lämnar nu Virtual World. Vi får se hur det går sedan…

Hoppas du hittade tillbaka hit 🙂
Nu får du en mick i käften:
Känner du igen det här?
Är det så att vi själva lever i ett slags ”virtuell verklighet” här?
Finns det en högre verklighet från vilken vi egentligen kommer?

Vem är du?

Har vi här också en typ av identitet, egot, som är skapat i denna världen?

Men om du kommer någon annanstans ifrån, så är väl inte denna identitet du själv?

Enbart det faktum att det finns ett alternativ till den upplevda egobaserade identiteten bevisar att vi är andliga varelser och inte dödliga kroppsliga varelser.

When you know who you truly are, there is an abiding alive sense of peace. You could call it joy, because that’s what joy is: vibrantly alive peace. It is the joy of knowing yourself as the very life essence before life takes on form. That is the joy of Being – of being who you truly are.
-Eckhart Tolle

Annonser

25 thoughts on “Virtuell Identitet

  1. Jennyli skriver:

    Wow Perra
    Vilken underbar liknelse som visar på en riktning som vi sällan talar om. Oftast vill vi se hur vi hittar tillbaka till källan och vi söker den sanna verkligheten utifrån den verklighet som vi lever i. Detta var ett nytt sätt att se det och oerhört uppfriskande.
    Tack
    Jennyli

  2. Svensson skriver:

    Snyggt Tollecitat där på slutet. Ett försök att formulera det enkla och därmed det svåra – det enkla i att uppleva glädjen att vara den man är.

  3. Perra J skriver:

    Hej Jennyli
    Roligt att du såg vart jag ville komma! Man får kanske ta sig lite tid med att göra det här tankeexperimentet för att se det, du hajade det, kul!

  4. Perra J skriver:

    Hej Svensson

    Citatet kommer från Stillness Speaks, en genial bok.

    Man strävar mot det lilla, glömmer att man är det stora…

  5. Jennyli skriver:

    Då var det riktigt bra skrivet Perra eftersom det var just det jag tog upp i kommentaren. Dröm blir verklighet och verklighet blir dröm beroende på ur vilken synvinkel vi ser på saken. Jag älskar sådana här tankeexperiment.
    Jennyli

  6. Perra J skriver:

    Jennyli,
    Minns du då hur vi kom hit?

  7. Jennyli skriver:

    Till den här ”verkligheten” menar du? Nä det minns jag inte gör du 😉
    Men längtan efter att minnas upptar mycket av min tid. Skapelseprocessen tar oss närmare och närmare vårt ursprung och när vi kommer närmare blir att tydligare och klarare. Då kan vi också se hur och varför vi kom hit.
    Jennyli

  8. Jennyli skriver:

    Det hände sig en gång att sällheten i den dröm jag drömde talade till mig och aldrig tidigare hade jag känt och upplevt en liknande närhet som då. När jag vaknade tänkte jag, tänk om jag kunde få uppleva samma sak igen. Nästa natt ville jag drömma samma dröm och det gjorde jag. Trägen vinner tänkte jag. Hur tar jag mig dit där minna drömmar är? Trägen vinner tänkte jag. Tills jag vaknade igen. Tanken på drömmen kom oftare och oftare och så småningom blev det tisdag. Kunde jag också ta form i denna dröm? Nu har jag min chans. Nu när tisdagen är här. Drömmen blir verklighet. Tisdagen talar om att det har funnits en måndag. Tisdagen är början i kroppslig bemärkelse. Tisdagen är den dag timandet sker. Tillblivelsens mirakel tar sin början denna tisdag och tro det eller ej. Jag har tagit mig fram till timandets kontrapunkt och musiken jag hör är så vacker. Tusen olika stämmor på en gång och skönhet utan dess like. Tusen och en natt har jag drömt om att få uppleva sångerna som har mält i mina drömmar.

    Denna dag ämnar jag ta mitt liv till en ny tid. Sanningen är den att behov är inget jag hört talas om och detta ord existerar inte i min värld men om en skön tavla, ett vackert musikstycke, en kärleksfull relation eller en skön sång är föremål för ett behov så vill jag ha behov. Tack gode Gud för att du uppmärksammat mig på dessa underbara ting. Tack gode Gud för att dessa drömmar visat mig konstruktivitetens sköna liv. Det viktigaste för mig blir att ta emot dessa gåvor. Tack gode Gud för kreativiteten. Tack gode Gud för tisdagen. Tisdagen iscensätter världens respekterade upprättgående homo sapiens. Under tisdagen kommer livet upp på land. Tidigare visste kreativieten inte ifall timandet skulle ske. Hur som helst så kände kraften att timandet närmade sig och kanske var det samma sak med mig.

    Att jag drömde dessa drömmar var ett tecken på att något skedde med mig. Timandet närmade sig från alla håll och kompressionen skulle snart explodera. Det medvetande som talade till mig kände till ord som behov och sanningen är den att dessa behov kompressionerar timandet hela tiden. Timandet tar plats på grund av kompressionen och kompresionen sker på grund av behoven. Det medvetna kompressionistiska behovet är sanningen om tillblivelsens mirakel. Tillblivelsens mirakel är sanningen om expansionen.

    Så där stod jag vid känslans kreativa strand och undrade ifall jag skulle våga ta steget mot timandets kompressionistiska land. Då erinrade jag mig mina vackra drömmar. Tiden var kommen. Tiden lät mig medvetandegöra mig själv om min egen osäkerhet. Tålamod hade varit min enda sanning och sanning hade aldrig varit ett begrepp över huvud taget. Titta där! Titta här! Titta upp! Titta ner! Tålamodet tröttnade med en gång på att vara och nyfikenheten tog överhanden. Nyfikenheten på träd och buskar och ljud och dofter och känslor som talade till mig som lidelsen i drömmen hade gjort. Drömmen hade blivit verklighet. Tack gode Gud för tidernas största mirakel. Tidernas största mirakel. Tidernas största mirakel…

    Jennyli

  9. Jennyli skriver:

    Tidernas största mirakel…..sländlarven kryper upp på vasstrået som leder upp i luften och där slänger den bort sitt skal och vecklar ut sina vingar. Den lätta kroppen dras med vindarna upp och tillbaka under vattenytan kan den aldrig komma. Den lätta kroppen kan inte sjunka i vatten mer. Detta mirakel liknar livstörstens mirakel. Törsten efter att leva. Törsten efter att uppleva. Törsten efter att tala, lyssna, skapa och älska. Denna törst är starkare än något annat. Sedan urminnes tider känner kroppen kompressionens uttryck och expansionens intryck. Tidernas uttryck kämpar fortfarande med att komma ihåg smaken av den längtan som tog oss hit.

  10. Perra J skriver:

    Oj Jennyli, du minns ju hur du kom hit!
    Skapelseprocessen är inte något som har varit, utan den är alltjämt.
    Ur vår identitet föds en tanke, som föder en känsla, som föder handling ut i världen, manifestation i formens värld.
    Vad skulle vi kunna skapa här, om vi fann vår sanna identitet?

    Häftigt skrivet. Roligt att jag lyckades inspirera!

  11. Jennyli skriver:

    Ja det gjorde du verkligen. Det är så mycket lättare att skriva när man får så bra skjuts. Det är ibland ganska svårt att köra själv.

    Skapelseprocessen är just här just nu, precis som du säger, den pågår hela tiden. Den tisdag som livet gick upp på land ,är här, just nu.

    Det är det riktigt fina i skönsången. Vi skulle kunna skapa precis vad som helst. Tänk om vi kan skapa vad som helst. För de flesta är det nog en skrämmande tanke. Troligen därför vi inte skapar vad som helst. Jantelagen har både länge och väl satt käppar i hjulen också. Men som tur är har den lagen börjat luckras upp. Tack och lov. 🙂

    Jennyli

  12. Rollercoaster skriver:

    Kommer ihåg att jag flöt med i något slags befriat rus efter jag sett Matrix. Bra analogi!

  13. fredrik skriver:

    Era röster är som körer i ännu osjungna sånger.
    Jag lyssnar och gläds och rusar allt snabbare in i drömmen.
    Verkligheten jag ser är skal, kokongrester, ömsat skinn…

    Fredde

  14. Jennyli skriver:

    Underbart Fredde. Du har nog uppmärksammat det viktigaste av allt här. Egentligen är det detta det handlar om. Tonerna, sångerna, talsymfonierna som urspråket inom oss tålmodigt väntat på att få uttrycka. Då tonerna väller fram uppdagas sanningen om livet. Drömmen ikläder sig lite än det ena och än det andra men så fort vi kommer ut ur kokongen och vaknar upp hör vi tonerna och känner vi urkraften omfamna oss tills det inte går att skilja på urkraft och oss själva längre. När vi hör eller ser urspråket tala slipar vi vårt seende och vår hörsel för att verkligen höra och se. Detta sker med oss troligen utan att vi är medvetna om det men när det skett då blir vi medvetna därför att Fredrik återspeglar urspråket genom sina sånger och tack vare det kommer människor ur sina kokonger och börjar höra på riktigt och uppleva på riktigt vad livet handlar om.

    Kärlekens språk är starkt och kärlekens språk talar till oss alla oavsett vilket muntligt språk människor har.

    Nu kanske jag kom bort från ämnet Perra. Men livet är precis så här, det ena ger det andra och jag har aldrig sett något problem i detta. Det är så uttrycket fungerar. Toner spelas och de slår an strängar inom oss som börjar vibrera. Varför ska vi då tysta dem. Tack för en underbar tråd!

    Jennyli

  15. Perra J skriver:

    Rolle,
    Tack för kommentar. Jo, det är nåt visst med Matrix.

  16. Perra J skriver:

    Fredde,
    Underbart skrivet. Att bli medveten är att se verkligheten i sin ofullständighet. Låt oss skapa en ny verklighet. En sån som vi vill ha.

  17. fredrik skriver:

    Tack själv Jenny! Din skrift är sånger i sig.
    Tack Perra, som slår an dina ackord och ger oss läsare en hel värld att kliva in i.
    Och alla andra här på forumet, eller bloggen, som lyssnar, skriver, tänker, känner, funderar, drömmer…. livet tar inte slut. Vi kommer ingenvart. Vi upptäcker att vi redan är här. Vi hjälps åt.

    Jag har ett önskemål om tema också Perra: apropå finanskris, pengar, utbyte av varor o tjänster, kreativiten… jag tänker på alla de människor som iscensätter sina drömmer och samtidigt tvingas förvärvsarbeta för att klara sig ekonomiskt. Vad håller människan tillbaka från ett sprudlande, kreativt, drömmande, skapande yrkesliv?
    Vad i samhället håller människan kvar i kokongen, i skalet?

    Fredde

  18. Perra J skriver:

    Jennyli,
    Tack, instämmer helt i det du säger. Vill bara tillägga att Livet är alltid mitt ämne. Och det är ett ämne som det är svårt att komma bort från…

  19. Perra J skriver:

    Hej igen Fredde, tack själv!
    Ja du! Det var ju ett uppslag att fundera på! Och det ska jag göra..

  20. Jennyli skriver:

    Ja eller hur Perra, hi hi.
    Jag satt just och skummade igenom 75 a4 – sidor som jag sparat från SMG-forumet. Det var en enda tråd som blev så lång och det var Björn som startade den med utgångspunkten ”Die to live”. Vilka otroliga vändningar och upptäckter som kom fram och våra diskussioner betedde sig som en vågrörelse bort från ämnet och tillbaka till ämnet även om ÄMNET var där hela tiden, allerstädes närvarande. Kommer ni ihåg den. Jag har sparat den på min dator för jag tyckte då att den var något utöver det vanliga.

    Jennyli

  21. Björn Clausen skriver:

    Tack för detta Perra!
    Du vet att Wachowski-bröderna har en lite speciell vision. Jag fick klart för mig det efter att ha lyssnat till inspelade samtal som dom hade med Ken Wilber. Dom tror att medvetandet snart kommer manifestera sig i maskiner. Det är en sorts andlig AI som är ganska provokativ men också häftig. Man ser det tydligt i tredje filmen när Neo kommer till maskinstaden. Där finns dom upplysta varelserna i form av maskiner – grovt förenklat – men det hela antyder en sådan riktning. Detta budskap vänder upp och ned på förra seklets skräck över att maskinerna skall ta över och bli onda. Det är vi som är onda och snart behöver bytas ut mot maskiner. Medvetandet kommer höjas rejält och då kommer inte vi människor räcka till längre. Då flyttar medvetandet över till AI i maskiner.
    Jag köper inte det här konceptet men tycker att en grej i dettta är ganska uppfriskande. Man får lättare att släppa att det skulle vara nåt så himla viktigt med den här kroppen – denna ”bag of skin and bones”.

    Jennyli! Oj, det var kul att du sparat det där. Kommer man åt det på det nya SMG? Finns alla trådar kvar?

  22. Jennyli skriver:

    Björn
    Det kan hända att det finns kvar, eller det finns kvar, det är bara det att formatet blivit ändrat. Har du testat att läsa ett gammalt inlägg som är importerat. Det är nästan omöjligt. Men jag sänder givitevis över det via mail till den som är sugen på att läsa 🙂
    Det är så kul att se vad som hänt på ett halvår. Det finns många guldkorn där. Jag har sparat en dela annat också men då bara kortare bitar och alltså inte en hel tråd.
    Jennyli

  23. Jennyli skriver:

    Perra
    Jag gillar layouten på din blogg bättre än på Björns och min. Här på din blogg behöver man inte skrolla upp och ner när man ska svara på en kommentar. Kommentaren står längst ner hos oss och rutan där man skriver finns längst upp. Det är verkligen korkat tycker jag, eller hur Björn.
    Jennyli

  24. Perra J skriver:

    Björn,
    Har Wilber vart inblandad i Matrix? Häftigt! Det hade jag inte en susning om.
    Medvetande i maskiner? Tja, allt är ju medvetande. Självmedvetande är en annan sak. När får vi se maskiner med existensiell ångest, tror du?

    Jennyli: Medvetet folk väljer WordPress 😉
    Den är gratis (det antar jag Blogger är också?), och jag gillar den själv.
    Men jag har aldrig haft nåt annat heller så jag kan jämföra. En jäkligt irriterande grej med Blogger är den där lilla rutan ”Vill du visa objekt som inte är tillförlitliga?” som man måste trycka OK på för att kunna läsa kommentarerna.

  25. Jennyli skriver:

    Ja den rutan är irriterande tycker jag med. Det bästa vore att ta bort bilden, om jag nu minns hur man gör det. Men då måste alla som har bild göra det annars blir det ingen skillnad.
    Idag har jag varit ute i trädgården och röjt upp efter vintern och gjort fint. Det var underbart. Solen sken och det var riktig vårkänsla i luften. Vi har en gudomlig tid framför oss nu. Våren med all sin sprängkraft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s