Ignorance As Bliss

0ignorance

Ignorance Is Bliss har blivit västerlandets livsstil. Jag vill inte gå så långt som att säga att det är en ny religion, även om den troligen försvaras av sina utövare (hur man nu utövar Ignorance), på samma sätt, kanske med jämförbar ilska. Jag är själv en utövare av livsstilen, så jag ska inte komma här och ”predika” något. Men eftersom jag har föresatt mig att vara öppen för allting, måste jag försöka ifrågasätta min egen ignorans, vilket inte är så lätt!

Vad ÄR egentligen ignorance (ignorans)? Jag ställer frågan eftersom jag upplever definitionen missvisande.
Ignorance betyder nämligen enligt Dictionary.com ”The condition of being uneducated, unaware, or uninformed”.

Verbet ignore betyder dock ”refuse to take notice of”. På svenska: Att inte bry sig. Ignorera.
Är en okunnig person alltid en person som inte bryr sig, som vägrar att ta notis om saker? Jag ställer inte upp på det. Det är fler än jag som har haft huvudbry med det här.
Substantivets definition betecknar ett ofrivilligt tillstånd, medan verbets definition inför en viljemässig handling, ett val. Konstigt!
Och samtidigt otäckt, då en lingvistisk vändning möjliggör att man generellt kan benämna outbildade och okunniga människor på ett nedsättande vis – de är ignoranta, oavsett om det beror på tvingande omständigheter!

Nej, om ignorera är en självvald handling, då måste ignorans vara ett självvalt tillstånd. Vare sig man minns det valet eller inte…
Men rätta mig gärna här, detta är ju en diskussion och ingen predikan…

Ignorans är – för mig – ett tillstånd där man tillägnat sig ett slags mental lathet. Man har parkerat på en viss medvetandenivå. Man tar inte det ansvar som behövs för att höja den nivån. Över en viss gräns bryr man sig inte, man släpper ansvaret och det känns skönt. Man är ju inte mer än människa. Det innebär att vi alla (de allra flesta i alla fall) i någon mån är ignoranta. So, what’s the problem here?

Jo. Att man inte bryr sig över en viss gräns betyder inte att man är saligen befriad från världen ovanför den gränsen (det vore ju perfekt!). Världen är komplex, och vi är här. Vi är ständigt tvungna att ta ställning och fatta beslut, även om det är över gränsen. Vad gör vi då?
Stödjer oss på auktoriteter? Litar blint på vad ”bättre” människor säger? Och blint var ordet. Vi ser inte. Vi tappar bort oss själva i all informationen, alla bekymmer, straggel och strul. Vi märker att vi är utsatta. Vi blir tvungna att blint lita på världen därute i stället för att själva vara med och göra världen till något att lita på.

Problemet är helt enkelt att vi inte mår bra av att ignorera.  Då skapar vi ett tillstånd där vi inte räcker till. Rädsla uppstår, som ligger där som ett molande bakgrundstillstånd.

05-11-05-fear-ignorance-hate

Att ignorera är att skapa ett tillstånd där man är rädd för ”överheten”. Det beror på att ”överheten” genom historiens gång alltid haft ett intresse av att hålla folket i ett tillstånd av lämplig ignorans. Lydnad är inte möjlig utan ignorans. Krig är inte möjligt utan ignorans.
Auktoriteter bestämmer vad som är rätt och fel för att du är ignorant.

Det är ett högt pris vi betalar för denna lilla ”Bliss” när vi använder Ignorance för att få den. Det är som liknelsen: ”Det är som att kissa i byxorna. Det är varmt och gott i början, men sedan blir det ohållbart.”
Vi inser efter hand att vi inte kan ignorera någonting. Är det t o m så att vi blir offer för det vi ignorerar? Identifierar vi oss med vår värld därute, vårt liv därute, vår ”story” där jag spelar en taskig roll? Är det bara en illusion att tro man är fri, därför att man inte bryr sig?

”Men nu får du väl lägga av! Man kan ju inte bry sig om ALLT!”
Nej. Men man kan ta vara på sig själv. Det där livet, kaoset, rädslan därute ÄR INTE DU.
”Jaja, sån där bullshit igen. Världen ser ut som den gör oavsett hur filosofiska tankar jag har om den!”
Men du ignorerar ju världen därute? Varför är den då ett bekymmer? Vad bryr du dig egentligen om?
”Alltså. Nu är det så här: Jag lever mitt liv, va. Jobbar på fabriken, och sen på lördag, då går jag på sportbaren och ser på United med polarna. DET är viktigt. Det bryr jag mig om.”
Det är ett av de få ögonblick då ”Ignorance Is Bliss” funkar? Efter ett par öl på sportbaren på lördan? Några få minuter? (Bäst jag avbryter den här dialogen nu, innan han slår ihjäl mig…)

Jag sa att man kan ta vara på sig själv. Det är inte att vara självisk. Jag talar om något annat nu. Om man ska förändra världen måste man börja med att förändra sig själv. Om man ska hjälpa någon annan måste man först hjälpa sig själv. Om man inte redan står på så stadig grund att man kan hjälpa någon annan.
Det här är buddhistisk visdom.

Det är inte världen där ute som är problemet. Det är din upplevelse av den som är problemet.
Men jag vet. Det är inte lätt att ta till sig sådana här tankar. Jag har inte heller begripit dem fullt ut. Men jag vet att det finns mycket att lära, och att nyckeln till ALLT du kan önska dig finns inom dig. Det finns inget där ute som du behöver för att vara lycklig.

Motsatsen till att ignorera är att bry sig. Att verkligen bry sig är att TA ANSVAR.
Ta ansvar över sig själv. Nu menar jag inte direkt att sköta jobbet och gå till tandläkaren.
Ta fullt ansvar över dina negativa tankar. Ta fullt ansvar över din egen rädsla. Hitta din sanna identitet. De flesta har identifierat sig med sitt liv. Men du är inte ditt liv. Du är du.
Förstå att det inte är YTTRE åtgärder som ska vidtas. Det är INRE.

Det inre styr det yttre! Du kan inte ändra det som sker. Men du kan ändra din upplevelse av det som sker. Och det är det som spelar roll. Kolla gärna upp John Sherman igen! Han är så enkel.

Ignorance Is Not Bliss
Ignorance Is Evil.

That’s what the word ignorant basically means: ignore-ant. It implies there is that which always is present, but is being ignored, whether knowingly or not.
– Peter Francis Dziuban

Look at yourself.

Annonser

27 thoughts on “Ignorance As Bliss

  1. Rollercoaster skriver:

    ”The condition of being uneducated, unaware, or uninformed”.

    Jag läser den definitionen och ser något vackert i fenomenet. Jag förstår hur ordet ignorans oftast tolkas, men kan också se poängen med att inte vara medveten, inte vara informerad, inte vara lärd/utbildad. Fast då har jag förstås tagit ner det på egonivå. I min tolkning tänker jag mig tillståndet ignorance som något rent, obefläckat. Men som du poängterar, något händer med innebörden då man gör ett verb av det…

    Jag håller också på med den ädla konsten att ta ansvar för mina tankar. 😉
    Det är lätt att vara i ett kärleksfullt tillstånd när man sitter hemma i sin fåtölj, yttervärlden är ljusår bort, gör sig inte påmind. Men när man kliver upp, går ut genom dörren och frotterar sig med den materiella verkligheten, utsätter sinnena för det oupphörliga brus som finns out there; det är då man inser att det är en bra bit kvar att gå. Egot poppar upp och dom tankar och känslor som alstras däri är inte alltid så … serena.

    Ett alldeles makalöst bra inlägg, Perra.

  2. Perra J skriver:

    Hej Rolle
    Tack!
    OK. Om vi låter ”ignorance” betyda enbart okunnighet, och alla är med på det…
    Poängen med att inte vara medveten, kunde då kallas ”willful ignorance”. Dvs medveten ignorans. Man vill inte veta/engagera sig, för att man vill leva i en viss liten ”lunk”. Det är okunnighet, som man medvetet har satt i system.
    Ignorant klingar negativt. Det gör inte outbildad/okunnig. Folk blir sårade över att kallas ignoranta!

    Ignorans är samma sak som nonchalans, men inte per definition. Eller är det här olika i olika landsändar? Här hittade jag ett exempel:
    http://ptrmn.blogspot.com/2007/12/ignorans.html
    Oj! Hittade en till intressant länk:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Willful_blindness
    Livsstilen Ignorance Is Bliss går på den här definitionen. Det klarnar kanske.

    Jag känner till att det är lätt att vara i ett kärleksfullt tillstånd hemma i soffan. Allt är under kontroll. Egot vill inte visa sina kantiga sidor. Som om det inte är du som bestämmer!
    Det här ansvarstagandet är ingen aktiv handlling. Då bygger egot en barrikad mot sig självt. Ansvarstagandet är alltså inte som att försöka sluta röka eller sluta dricka.
    Du ÄR i grunden ansvarstagande, så det räcker om man kan se på sig själv, helt ärligt. Med fullständig acceptans. Hur vidrig den här synen än är. Den här ärligheten är grejen. Kollade du Sherman? Tolle säger samma sak, Sherman serverar det lite annorlunda…
    Här har du ytterligare en fantastiskt bra sajt som Björn har grävt upp (han är väldigt bra på sånt). Läs ”The Ropes”!
    http://www.shiningworld.com/

  3. Crystal skriver:

    Perra!
    Vilket förbaskat bra inlägg. Han är bra, den där Sherman. Gillar verkligen hans enkelhet.

    Lyssar just nu till den senaste du podcasten du rekommenderade mig på Björns blogg. Mycket bra!

  4. Perra J skriver:

    Hej Crystal!
    Kul! Podcastarna av Sherman är kanonbra. Tråkigt bara att det är störningar i ljudet här och var.
    Roligt att du också gillar inlägget! Jag kände mig lite osäker på det när jag la ut det, men nu vet jag…

  5. Crystal skriver:

    Hej igen Perra!

    Förstår dig. Känner ungefär samma sak, att det är en stor utmaning att sätta ord på sånt här. Inte enkelt. Men du grejade det med den äran. 😀

    Ja jag gillar också Shermans podcasts. Har lyssnat på de flesta av dem, men jag hade glömt bort honom lite i all min iver över att lyssna på och läsa Swartz alla fantastiska saker. Tack för påminnelsen. ”Look at yourself”, tänk så enkelt, tänk så förbaskat bra! Jag har haft en otrolig nytta av det Sherman säger. Bara dom orden gör att man hamnar i klarhet.

  6. Perra J skriver:

    Tjena Crystal,
    Jag håller på att läsa Swartz’ grejer oxå nu. Första delen av The Ropes var helt superb! De andra två delarna var oxå bra men gav mig inte lika mycket…
    Väldigt belysande med de häringa ”repen”, hur de binder…
    Egentligen säger Tolle, Sherman och Swartz….alla, samma sak! Men man måste kanske ändå läsa dem alla, för var & en har sina vinklingar på det. Och rätt vad det är lyckas man haja nåt själv! 🙂

  7. Crystal skriver:

    Visst är The Ropes helt outstanding. Jag slukade den i ett nafs. Ja Tolle, Sherman och Swartz säger samma sak, men har lite olika vinklingar. För min del är det ytterst fruktbart att läsa dem allihopa. Jag har fått ut så oerhört mycket av Tolle, men genom Swartz och Sherman förstod jag Tolle bättre. på nåt vis. Inte så att han är särskilt svår att förstå sig på. Jag upplever bara att Sherman och främst Swartz ger ytterligare klarhet i saken. Adyashanti gillar jag också väldigt mycket. Har du lyssnat på honom nåt? Sen precis som du skriver, gäller det ju att själv praktisera och träna, just för att (om)fatta nånting själv också. Men skam den som ger sig! Jag upplever tydligt att det sker någon slags utveckling, eller vad man ska kalla det (inveckling? skämt åsido, det är ingen nördvarning här 😀 ). Omgivningen har t o m kommenterat det, och det är positiva kommentarer. Hur upplever du det för din del?

  8. Perra J skriver:

    Crystal,
    Jag tycker i stort sett exakt som du i det du säger här. Adya har jag hört ett par saker av, men jag vet att han har mer att ge mig – det kommer. Det är andra som ligger i kö också, och som jag inte vet nåt om än (Byron Katie t ex)…
    Och för att återgå till Sherman: Karln är otrolig. Som en papegoja upprepar han alltid samma sak: ”It’s about YOU. Look at yourself.”
    Men varje gång han upprepar detta känns det som det är första gången man hör det! Amazing…
    Visst, det gäller att praktisera & träna! (antar att Swartz har rep-övningar.. 🙂 ), och visst tusan upplever jag också att man invecklas! Kanske inte så mycket utåt sett…men det kommer nog.
    Björn tror jag har kommit en riktigt bra bit på väg…

  9. Crystal skriver:

    Hej igen Perra!
    Byron Katie ja – she is awesome! Hennes The Work gör verkligen susen på alla såna där tankesligor som innehåller orden ”borde” och ”måste” och liknande tankar som man har. Detta ska naturligtvis inte att förväxlas med sånt man bör att ta hand om. Alltså sånt som att ta ansvar för sitt liv, jobb, barn, hem etc, det är ju något annat det – sånt man är ”inriktad på” att ta hand om (som Adyashanti uttrycker det).

    Men Byron Katies metod är en sanslöst enkel och bra metod och har varit/är toppen för min del. Visst, en del säger att det inte är något annat än rena och skära kognitiva metoder. Men vad spelar det för roll, The Work har en sådan inneboende enkelhet att har man väl lärt sig den, så sitter den där och tål att användas i alla sammanhang där man hör tankarna säga – ”men dom borde ju, dom måste, men varför gör dom si istället för så?”, etc ja du fattar. Detta evighetsargumenterandet från egot. Så The Work funkar verkligen perfekt för undersökningar av det där inre tjattret. Det har blivit klart tystare inne i mig efter att jag under en period jobbat hårt med the Work. Nu sitter metoden som ett smäck och jag kan ta fram de där fyra frågorna närhelst det behövs.

    Måste bara tipsa om The Work-hemsidan för där kan man nämligen ladda ner The Work-frågorna i pdf-filer gratis. Du hittar dem i vänstermarginalen på hemsidan under rubriken ”downloads”. Jag har själv haft en väldig massa nytta av de där formulären. 🙂

    http://www.thework.com/thework.asp

  10. Perra J skriver:

    Crystal!
    Tack för länken. Jag har tittat lite på detta, tror absolut att det fungerar. Man är själv det man beskyller andra att vara. Det har jag vetat hela livet, fast på en undermedveten nivå.
    Att beskylla andra är att säga ”min skit är nån annanstans”, och det känns bra! Man lättade just på sin egen börda! Men även detta är att anse som en ”act of willful ignorance”. Så det ligger en djupare mening i det här. Det sägs att ondska inte existerar, utan att det är ignorans som ÄR ondskan. Det är aldrig ”jag” som är ond, utan det är andra! Då har man alltid en orsak till att bete sig som man gör.
    Jag ska studera det här närmare!

  11. Jennyli skriver:

    En mycket intressant frågeställning Perra. Ur mitt hjärta låter det så här. Människan är inte ond av naturen. Det är precis som du säger och som bilden illustrerar, rädslorna vi har tankar på vår ignorans (umgängesovilja) vilket i sin tur leder till hat.

    Definitionen av ignorans skulle enligt mitt hjärta vara OVILJA TILL UMGÄNGE. Det är umgänget med andra som leder till att vi får kunskap om världen, vi blir informerade och medvetna om livets komplexitet. När du talar om känslan bakom ignorans då du ger bilden av människan som går till jobbet, sköter sitt liv och på lördagen går till sportbaren, då är det en form av att inte vilja umgås. Den människan lever sitt liv och talar egentligen inte med någon annan på ett djupare plan. Det umgänge som sker på lördagen kännetecknas inte av verkligt umgänge utan mer av demonstration. Titta så bra jag har det….typ. Jag har lärt mig att anpassa mig till normerna och se hur bra det går för mig.

    Precis som du säger så är vi medvetet formade att fungera så här. Det är min övertygelse också. De som leder oss konstruerar viljelöshet hos oss genom att skrämma oss till underkastelse. Då vi inte gör något och inrättar oss i ledet erbjuds vi kanske belöningar. Skulle vi däremot sticka ut och komma med något nytt och revolutionerande tror väl de flesta att vi antingen är tokiga eller att vi tror att vi är något. Människan är som sagt var lurad in i en viljelös fålla där vi tänker att de som tar sig utanför staketet måste vara tokiga eller högmodiga. Sätt dig ner i hörnet och lär dig att leva innanför ramarna då är allt frid och fröjd.

    Tids nog, som tur är, blir vi äntligen nyfikna på vad som finns där utanför staketet. Då är tiden kommen att visa vem vi verkligen är och lägga bort skalet som kallas ”ignorance is bliss”. Tills nu har fållan talat om för mig att lycksalighet handlar om att inrätta sig i ledet. Tills nu har viljan varit lika med retorikernas tal. Tal som är skrivna av retoriker kommer kosta skjortan för samhällets tålmodiga lyssnare och låta kosingen lämnas åt somliga som tar vad de vill ha.

    Tidigare ville de tålmodiga erbjudas lösningar men nu hittar de på lösningar själva. Tidigare tog de tålmodiga vad som erbjöds dem men nu skapar de själva det de behöver. De tålmodiga har tappat tålamodet. De tålmodiga fåren som trängs i fållan har tappat tålamodet och slutar betala trängselavgifter. Den som inte betalar trängselavgift blir utkastad. Det var ju bra, en billig biljett till friheten. Drömmen om kunskap och stora vidder urholkar ”ignorance as a bliss” och människor börjar genomskåda en stor livslögn som konstruerat seendet hos oss sedan urminnes tider. Tålamodet har tagit slut och tur är det säger jag. Tur är det.

    Saliga äro de människor som tappat tålamodet. Nästa soluppgång lyser upp Världen men envar som kommit ut ur fållan låter sig inte luras av skenet från lysrören ovanför lusthuset. Tills nu har vi trott att kunskapen vi haft är den verkliga kunskapen därför att det inte funnits något att jämföra med.

    Det här med att ignorans skulle vara den verkliga ondskan. Det viljelösa tillståndet eller den aktiva viljelösheten är vad som kännetecknar ignorans, tanken att en var som lever har ansvar bara om sig själv. Därför sker onda handlingar. När oviljan att visa på den rätta vägen existerar sker illviljan. Ur oviljan föds illviljan. När den som handlar rätt står för sitt handlande sker något som kommer att skapa det verkliga tillståndet av vilja. Den som vill skapar och den som inte vill skapar inte. Så enkelt är det. Den som inte skapar låter bara det nuvarande tillståndet fortsätta att existera. Den som vill skapar utvägar, omdaningar, tro, hopp och kärlek. Den som vill skapa är ständigt medveten om hur tålamodet uppstår. Tålamod uppstår ur rea. Tålamod uppstår hos den som låter sig luras av realisation. Tålamod uppstår därför att vi väntar på krimskrams som reas ut. En dubbel bluff. Det vi väntar på är egentligen inte alls värt att vänta på. Tidernas största bluff.

    Tänk om krimskramset vi väntar på att få köpa till extra pris endast är konstruerat för att lura oss att vända blicken mot det som verkligen betyder något för en människa. Dessutom livnär sig konspiratörerna på erbjudandena som lurar oss att blunda för sanningen. Tomheten är vägen ut ur fållan, därför ser konspiratörerna till att ständigt fylla upp denna tomhet med krimskrams. Tama får är lätta att mata, men vilda får skulle inte svälja vad som helst. Tomrummet vill fyllas och där har vi människans urvilja, människans sanna livston och livsvilja. Denna vilja är inte ond. Dock sker något med oss när den sanna livsviljan tuktas. När konspiratörerna lär oss skapa det de vill sker deras vilja. Huset är fullt men tillfredsställelse infinner sig inte. Tomheten fylls inte upp. Då måste vi ta till oss mer och mer och mer för att fylla upp. Tomrummet fylls ändå inte. Tomheten är smärtan som visar oss vägen ut ur fållan. Den som på allvar lyssnar till tomheten vet vart han ska gå. Den som envisas med att ständigt fylla tomrummet med realiserat krimskrams kommer att stanna kvar i den ignoranta lycksalighetens land och aldrig känna sig riktigt tillfreds och lycklig.

    Kramar
    Jennyli

  12. Jennyli skriver:

    Rättelse i första meningen i sista stycket. Det ska vara:

    Tänk om krimskramset vi väntar på att få köpa till extra pris endast är konstruerat för att lura oss att vända bort blicken från det som verkligen betyder något för en människan.

    Men jag tror att ni förstod det i alla fall.
    Jennyli

  13. Perra J skriver:

    Gokväll Jenny
    Tackar! Jag kan å min sida säga att det var en mycket intressant kommentar.

    Ovilja till umgänge. Javisst! En mycket bra definition. Det är den som genererar separationen från varandra.
    I allmänhet människor separarade från varandra.
    I synnerhet familjer separerade från andra.
    Familjen är den vanligaste ”bryr mig”-gränsen.
    Och den här separationen, den här rädslan för varandra (för det är rädsla), är nödvändig för att systemet ska fungera.
    Systemet bryr sig bara om att de ekonomiska hjulen snurrar. Vi tror vi är så fria, demokrati och allting. Men det stämmer inte.

    Krimskramset är till för att få oss att vända bort blicken från det som betyder något.
    Det som betyder något stöds inte av de kommersiella kvarnarna. Det som betyder något produceras oftast ideellt, och är svårt att hitta.

    Och det är inte bara krimskramset! Hela tillvaron, med ekorrhjulsjobb som fordrar all din tid och uppmärksamhet, fyller samma funktion! Det får oss att tro att det enda som betyder nåt är att VÅRA ekonomiska hjul snurrar!

    Men vi odlar ändå något slags föreställning om att ”världen går framåt”. Vi har denna morot. Det skulle inte gå annars.
    Men enda hoppet är att medvetenheten (om att det är åt helvete) går framåt. Det var denna medvetenhet som t ex åstadkom att slaveriet avskaffades.

  14. fredrik skriver:

    Godmorgon!

    När Jenny kliver in i bilden faller alla bitar på plats. Mycket vackert skrivet. Och sant.
    Många är de människor som skriver på samma sätt som det ljuder i mitt eget hjärta. Verkligen, vi är alla en.

    Och jag är i Göteborg i helgen för att spela hjärtats sånger!

    Hej på er!

    Fredrik

  15. Jennyli skriver:

    Godmorgon

    Det håller jag med om Fredrik, många är de som låter sitt hjärta tala. Det bådar mycket gott för framtiden. Så härligt att det jag skriver så att säga sätter saker och ting på plats.

    Det är en underbar dag idag med strålande solsken, det är nog något som ingen människa kan ignorera. Vad händer med oss på våren när värmen kommer, när solen kommer? Jo något mycket märkligt. Vi börjar tala med människor på gatan som vi aldrig tidigare mött. Eller vi växlar några ord med grannen på andra sidan staketet som vi under vintern inte växlat ett ord med. För att knyta an till min kommentar tidigare. Den ignorans vi talar om har sin rot i oviljan att umgås. Varför vill vi inte umgås? Troligen något vi inte själva är medvetna om. Det är vad vi är lärda till. Sköt dig själv och skit i andra.

    Därför har kärleken lärt sig att så att säga hålla sig till gränser. Särskilt familjegränsen. Den källa som skapar liv som är solen, som är Gud känner inga gränser, därför älskar vi alla människor när sommaren kommer. När sommaren kommer älskar vi. När sommaren inom oss kommer älskar vi. Barnet är skapat och lever tack vare kärleken. När sommaren kommer är vi inte ignoranta längre. När sommaren kommer ser vi saker ur ett annat ljus. När sommaren kommer sker något märkligt. Den sanna lycksaligheten river alla murar. Det tackar vi för. Solen, Gud, kraften, skaparglöden, livsviljan, viljan att mötas, viljan att umgås är äntligen tillbaka. Det stora uppdraget är att se till att hålla denna kraft levande hela vintern. När sommaren kommer behöver vi inte söka solen på ett själsligt plan. Den visar sig ändå. På vintern måste vi söka solen inom oss för att skapa lust och skaparglädje. Därför har vi semester på sommaren. Då behöver vi inte arbeta för att få en glimt av solen eller Gud.

    Jennyli

  16. Perra J skriver:

    Stort tack til Jennyli och Fredrik!
    Man får inte måla upp dystra scenarion, då blir livet dystert, utan vi måste alltid kunna SE SOLEN, glädjas över livet! För det är det som är meningen från första början.

    Det är i balansen det ligger.
    Vi kan inte ignorera allvaret i vår tillvaro, utan vi måste vara medvetna.
    Men vi får för den skull inte gräva oss ner i det!
    Jennyli tillför balans!
    Och det gör du också Fredde!
    Och jag har sedan förut noterat att du gör Göteborg osäkert i helgen, jag siktar på att vara där!

  17. Anton Larson skriver:

    Blisslessness Is Ignorance
    Evil Is Ignorance

  18. Björn Clausen skriver:

    Hej Perra!
    Jag gillar verkligen ditt sätt att prata om dom här sakerna. Man slappnar av för det känns att du är prestigelös i det här, du behöver inte ha rätt, du säljer ingenting och inbjuder oss till samtal. Wow! Jag gillar det även om jag själv för närvarande är oförmögen att skriva så.
    Fäster mig särskilt vid raderna om att hjälpa sig själv först. Sedan kan man hjälpa andra. Men detta är så svårt för mig eftersom det väcker skuld.. Andra först, sedan mig själv. Jag börjar genomskåda detta nu, men det är fortfarande en källa till förvirring på allt mer subtila plan. Hur skall jag kunna dela med mig av mina insikter? Hur skall jag hjälpa alla dessa lidande människor jag möter dagligen, som rusar runt i ekorrhjulet och verkligen på fullt allvar tror att det är på riktigt och att det dessutom är VIKTIGT …. näe, alltså, det är bara för mycket ibland, mitt hjärta vill brista.

    Men dom tankarna har jag börjat genomskåda. Dom behöver inte min hjälp. Dom behöver en bottenkänning. En krasch. Det är sant. Det är tyvärr ofta det endaste som kan få människor att vända och börja ifrågasätta den så kallade ”verkligheten”. Och då, när dom är på väg upp, då hittar dom det dom behöver utan hjälp.

    Vet inte om jag avvek från ämnet nu. Men det var detta med att vara självisk. Att låta människor krascha är inte själviskt. Det är respektfullt. Missförstå mig inte alltför mycket nu. Man kan vara vänlig och hjälpsam mot en människa som är väg mot en bottenkänning. Det försöker jag också vara hela dagarna, på mitt vis. Men man behöver inte sälja nåt till dom…. annat än mediciner då….

    Förändring måste komma inifrån dom själva. Men hur svårt har jag inte att verkligen vila i den här övertygelsen. Att läsa ditt inlägg hjälper. För du pratar om att bry sig om och inte blunda … MEN …. ändå se att all förändring börjar hos oss själva. Det tror jag är oerhört viktigt. Jag ser hur meningslöst det är att försöka sälja andlighet till dessa förvirrade lidande människor. Dom behöver ett leende och ett praktiskt tips.

  19. Perra J skriver:

    Hej Anton!
    Kul att ha dig här!
    Du har antagligen rätt…

  20. Perra J skriver:

    Hej Björn!
    Ska leka pastor här och citera Bibeln:

    ”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga. Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.”
    Matt. 7:1-6

    Det säger rätt mycket om det du tar upp.

    Det är svåra saker. Man kan egentligen inte hjälpa en annan människa mer än med närvaro, stöd. Man kan bara visa vägen. Men de måste själva gå den.

  21. Jennyli skriver:

    Hej på er

    Det här är oerhört viktiga tankar ni kommer in på. När viljan att förändra världen är stark hos oss (vilket den ju är) så är det så lätt att som Björn säger försöka sälja in än det ena och än det andra. Det respektfulla och kreativa hjärtat har kommit till insikt om att de människor som kämpar med sina kramper måste värka ut sin förlossning själva. När dessa människor vänder sig till oss är vår uppgift att visa, utan att tvinga, hur förlossningen kan bli mindre smärtsam. Det vet alla som är barnmorskor. Slappna av är ledordet. Den som slappnar av utan att kämpa emot under sin förlossning får en lättare förlossning helt enkelt. Skeendet måste ske.

    Jag vet hur det var när jag själv var gravid. Jag tänkte i mitten av min graviditet att nu finns ingen återvändo. Jag har gett mig in på det här och jag kan inte vända om. Tids nog måste det här barnet komma ut och smärtsamt kommer det att bli. Det var bara att inse fakta och lära sig slappna av. Då kan man fråga sig vad det är som gör att vi inte slappnar av. Jo rädsla så klart. Vi är rädda för det som ska ske och automatiskt spänner vi oss. Det är en reflex som är nedärvd. Som vi varit inne på är det en överlevnadsinstinkt som egot svarar för. Smärta är ett tillstånd som tarar om att man befinner sig i fara. Men smärta är också ett tillstånd som talar om att man är inne i en födsloprocess. Det må vara fysiskt eller andligt. Då är det inge fara på färde och då behöver vi inte kämpa emot. Men vem eller vad avgör vad som verkligen är fara och vad som är själens växande. Den ena värken förutsätter att vi är vaksamma och kolla upp, kämpar emot. Den andra förutsätter att vi låter processen fortgå utan att kämpa emot, bara slappna av och låta skeendet ske.

    Ibland händer detta mig. Särskilt när jag får min mens. Om det händer på natten/kvällen när jag lagt mig sker något konstigt i min kropp. Den pyttelilla smärtan som kommer i början triggar igång en serie olika tillstånd i min kropp, det ena triggar det andra och till slut kan jag knappt kontrollera det. Jag vet med mitt intellekt vad det är och att det inte är farligt alls. Men mitt autonoma nervsystem reagerar som om det vore livsfara. Helskumt. Min kropp hamnar i en slags kramp och syret stryps nästan helt till armar och ben och jag håller på att svimma. Jag vill fly men ligger still i min säng. På senare år när det händer (inte så ofta nu) har jag lärt mig att kontrollera det. Jag håller helt enkelt andan och jag tvingar mig att andas lugnt och tänka positiva tankar. Men ändå är det kroppen som reagerar totalt av egen kraft, oftast har jag ingenting att säga till om.

    Det kommer sig av en rädsla så klart och den rädslan bottnar i en livsuppehållande proncip hos oss människor så klart. Det är bästa att koppla på adrenalin som om det vore verklig fara för vårt liv. Då är vi på säkra sidan så att säga. Det är därför som stress är så skadligt. Vår kropp kan inte se skillnad på en liten obetydlig fara och en verklig fara. Den reagerar alltid med maxpåslag av adrenalin. Som om det vore livsfara. Troligen är det därför det är så svårt att hantera vårt ego. De livsuppehållande principerna är så starka.

    Jennyli

  22. Jennyli skriver:

    Perra
    Det citat som du tar upp är så talande. Eller hur, hur kan jag tala om för dig vad du ska göra. Det är ju omöjligt. Skulle jag göra det och det blir helt fel då har jag på något vis också tagit på mig din karma. Du lägger skulden på mig för att det gick fel. Precis som Björn säger så menar jag förstås inte att vi ska vända människor ryggen, tvärt om. Vi ska stå med öppna armar och låta ljus och kärlek lysa upp våra medmänniskors väg. Då ser de bättre och kan själva börja gå som du sa Perra.
    T
    ack för den här vinklingen. Vi måste resa oss upp själva först innan vi kan leda någon annan. Det verkliga arbetet börjar i oss själva, med vår egen bjälke.

    Tack
    Jennyli

  23. Björn Clausen skriver:

    Tack för era svar Perra och Jennyli!
    Det där med födande var intressant. Det måste göra ont helt enkelt. Jag menar i vidare bemärkelse och bortser från bedövningar och planerade kejsarsnitt… Du har rätt Perra. Det är inte lätt detta!

  24. Perra J skriver:

    Hej Jennyli, och Björn!
    Jag tror det finns ett så kallat kropps-sinne, eller kroppsmedvetande. Men det är inte egot. Men det kan hända att egot stör funktionen hos detta sinne, med överdriven rädsla.
    Vi kan bli av med egot, och det skulle göra oss mycket bättre i stånd att överleva.
    Det handlar om rädsla. Rädsla är inte naturlig, vi kan bli av med den och därmed kan vi bli av med egot, för det är skapat ur rädsla. (Jag kommer nu att tänka på ”mekanismen som skapar egot” som du nämner Björn, ska kommentera detta.)
    Egot är inte reellt, det är virtuellt. Det skapar inget eget utan det förvränger (perverterar)sådant som annars fungerar bra.

    Jennyli tack för den klockrena beskrivningen. Det är så sant, allt går så mycket bättre utan detta skräckfyllda motstånd. När det gäller att föda barn handlar det säkert om egots inblandning i en process som egentligen kan fungera nästan helt smärtfritt?
    Det gäller nog också det där skumma du berättar om som händer dig ibland.

    Tack för era kommentarer!

  25. Jennyli skriver:

    Ja det borde rimligtvis vara så att egot är något annat än överlevnadsprincipen som vi bär med oss för att skydda vår fysiska kropp. Vi har ändå varit inne på att det är egot som står för denna princip och att det är den sunda biten av egot som agerar då. Därför bör vi inte låta egot försvinna helt. Egot ser till att vi får det vi behöver i fysisk bemärkelse. Det är inte bra att vara allt för altruistisk för då skulle vi ju gå under till slut. Vi måste älska oss själva. Vi måste ge oss själva mat, husrum och kläder för att överleva. Och vi måste skydda oss från verkliga faror. Hmm. Det är inte helt lätt att veta vad som är vad här.
    Jennyli

  26. Perra J skriver:

    Jennyli,
    Vi talar alla om egots död. Du har det medvetna jaget också, som klarar av alla de här sakerna galant. Det finns absolut inget sunt med egot. Det bara stör, med sin rädsla. Egot är en falsk identitet! Studera Eckhart Tolle. Kim Michaels.
    Jag skrev senaste inlägget för att försöka illustrera hur vi tillägnar oss en identitet som inte är vår sanna. Fast det inte behövs. Tolle har blivit av med sitt ego. Han dör inte!

  27. Jennyli skriver:

    Det är ju bra det, för då behöver vi inte vara rädda för att låta egot dö heller. Tack för du reder ut det. Jag har bara för mig att vi har varit inne på detta tidigare. Det beror ju i och för sig på hur man definierar egot. Tolle och Michaels minns jag inte riktigt. När det gäller att studera mästare så studerar jag utan undantag min egen inre mästare. De stunder när jag har kontakt med henne vill säga. Mitt ego försöker troligen också ställa sig i vägen för kommunikationen. Så ibland är det skönt när någon annan gör jobbet. Jag brukade älska att läsa andliga böcker men kunskapstörsten har ändrat fokus från yttre till inre. Tänkte kanske att jag skulle låta kontakten uttrycka sig angående egot någon gång men det har inte blivit av på allvar ännu.

    Jennyli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s