Ignorance As Bliss

0ignorance

Ignorance Is Bliss har blivit västerlandets livsstil. Jag vill inte gå så långt som att säga att det är en ny religion, även om den troligen försvaras av sina utövare (hur man nu utövar Ignorance), på samma sätt, kanske med jämförbar ilska. Jag är själv en utövare av livsstilen, så jag ska inte komma här och ”predika” något. Men eftersom jag har föresatt mig att vara öppen för allting, måste jag försöka ifrågasätta min egen ignorans, vilket inte är så lätt!

Vad ÄR egentligen ignorance (ignorans)? Jag ställer frågan eftersom jag upplever definitionen missvisande.
Ignorance betyder nämligen enligt Dictionary.com ”The condition of being uneducated, unaware, or uninformed”.

Verbet ignore betyder dock ”refuse to take notice of”. På svenska: Att inte bry sig. Ignorera.
Är en okunnig person alltid en person som inte bryr sig, som vägrar att ta notis om saker? Jag ställer inte upp på det. Det är fler än jag som har haft huvudbry med det här.
Substantivets definition betecknar ett ofrivilligt tillstånd, medan verbets definition inför en viljemässig handling, ett val. Konstigt!
Och samtidigt otäckt, då en lingvistisk vändning möjliggör att man generellt kan benämna outbildade och okunniga människor på ett nedsättande vis – de är ignoranta, oavsett om det beror på tvingande omständigheter!

Nej, om ignorera är en självvald handling, då måste ignorans vara ett självvalt tillstånd. Vare sig man minns det valet eller inte…
Men rätta mig gärna här, detta är ju en diskussion och ingen predikan…

Ignorans är – för mig – ett tillstånd där man tillägnat sig ett slags mental lathet. Man har parkerat på en viss medvetandenivå. Man tar inte det ansvar som behövs för att höja den nivån. Över en viss gräns bryr man sig inte, man släpper ansvaret och det känns skönt. Man är ju inte mer än människa. Det innebär att vi alla (de allra flesta i alla fall) i någon mån är ignoranta. So, what’s the problem here?

Jo. Att man inte bryr sig över en viss gräns betyder inte att man är saligen befriad från världen ovanför den gränsen (det vore ju perfekt!). Världen är komplex, och vi är här. Vi är ständigt tvungna att ta ställning och fatta beslut, även om det är över gränsen. Vad gör vi då?
Stödjer oss på auktoriteter? Litar blint på vad ”bättre” människor säger? Och blint var ordet. Vi ser inte. Vi tappar bort oss själva i all informationen, alla bekymmer, straggel och strul. Vi märker att vi är utsatta. Vi blir tvungna att blint lita på världen därute i stället för att själva vara med och göra världen till något att lita på.

Problemet är helt enkelt att vi inte mår bra av att ignorera.  Då skapar vi ett tillstånd där vi inte räcker till. Rädsla uppstår, som ligger där som ett molande bakgrundstillstånd.

05-11-05-fear-ignorance-hate

Att ignorera är att skapa ett tillstånd där man är rädd för ”överheten”. Det beror på att ”överheten” genom historiens gång alltid haft ett intresse av att hålla folket i ett tillstånd av lämplig ignorans. Lydnad är inte möjlig utan ignorans. Krig är inte möjligt utan ignorans.
Auktoriteter bestämmer vad som är rätt och fel för att du är ignorant.

Det är ett högt pris vi betalar för denna lilla ”Bliss” när vi använder Ignorance för att få den. Det är som liknelsen: ”Det är som att kissa i byxorna. Det är varmt och gott i början, men sedan blir det ohållbart.”
Vi inser efter hand att vi inte kan ignorera någonting. Är det t o m så att vi blir offer för det vi ignorerar? Identifierar vi oss med vår värld därute, vårt liv därute, vår ”story” där jag spelar en taskig roll? Är det bara en illusion att tro man är fri, därför att man inte bryr sig?

”Men nu får du väl lägga av! Man kan ju inte bry sig om ALLT!”
Nej. Men man kan ta vara på sig själv. Det där livet, kaoset, rädslan därute ÄR INTE DU.
”Jaja, sån där bullshit igen. Världen ser ut som den gör oavsett hur filosofiska tankar jag har om den!”
Men du ignorerar ju världen därute? Varför är den då ett bekymmer? Vad bryr du dig egentligen om?
”Alltså. Nu är det så här: Jag lever mitt liv, va. Jobbar på fabriken, och sen på lördag, då går jag på sportbaren och ser på United med polarna. DET är viktigt. Det bryr jag mig om.”
Det är ett av de få ögonblick då ”Ignorance Is Bliss” funkar? Efter ett par öl på sportbaren på lördan? Några få minuter? (Bäst jag avbryter den här dialogen nu, innan han slår ihjäl mig…)

Jag sa att man kan ta vara på sig själv. Det är inte att vara självisk. Jag talar om något annat nu. Om man ska förändra världen måste man börja med att förändra sig själv. Om man ska hjälpa någon annan måste man först hjälpa sig själv. Om man inte redan står på så stadig grund att man kan hjälpa någon annan.
Det här är buddhistisk visdom.

Det är inte världen där ute som är problemet. Det är din upplevelse av den som är problemet.
Men jag vet. Det är inte lätt att ta till sig sådana här tankar. Jag har inte heller begripit dem fullt ut. Men jag vet att det finns mycket att lära, och att nyckeln till ALLT du kan önska dig finns inom dig. Det finns inget där ute som du behöver för att vara lycklig.

Motsatsen till att ignorera är att bry sig. Att verkligen bry sig är att TA ANSVAR.
Ta ansvar över sig själv. Nu menar jag inte direkt att sköta jobbet och gå till tandläkaren.
Ta fullt ansvar över dina negativa tankar. Ta fullt ansvar över din egen rädsla. Hitta din sanna identitet. De flesta har identifierat sig med sitt liv. Men du är inte ditt liv. Du är du.
Förstå att det inte är YTTRE åtgärder som ska vidtas. Det är INRE.

Det inre styr det yttre! Du kan inte ändra det som sker. Men du kan ändra din upplevelse av det som sker. Och det är det som spelar roll. Kolla gärna upp John Sherman igen! Han är så enkel.

Ignorance Is Not Bliss
Ignorance Is Evil.

That’s what the word ignorant basically means: ignore-ant. It implies there is that which always is present, but is being ignored, whether knowingly or not.
– Peter Francis Dziuban

Look at yourself.